Jona flyr från Herrens kallelse
1Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: 2”Ge dig iväg, gå till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska når ända upp till mig.” 3Men Jona gav sig iväg för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han gick ner till Jafo, fann ett fartyg som skulle till Tarshish, betalade för sig och gick ombord för att färdas med dem till Tarshish, bort från Herren.1:3 Tarshish låg längst bort i väst, åt motsatt håll från Nineve som låg i öst.
4Herren sände en stark vind över havet, och det blev en så våldsam storm att fartyget var nära att krossas. 5Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud. För att lätta skeppet kastade de lasten överbord.
Men Jona hade gått ner under däck och sov djupt. 6Kaptenen gick då ner till honom och sa: ”Hur kan du sova? Upp med dig och be till din Gud du också! Kanske tänker han på oss så att vi inte går under!”
7Besättningen sa till varandra: ”Kom, vi kastar lott för att finna ut vem som är skyldig till detta onda.” När de kastade lott föll lotten på Jona. 8Då sa de till honom: ”Tala om för oss: Vem är ansvarig för detta onda som har drabbat oss? Vad håller du på med? Varifrån kommer du? Från vilket land? Från vilket folk?” 9Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud, som har gjort hav och land.” 10Männen greps av stor fruktan och frågade honom: ”Vad har du gjort?” De visste att han var på flykt undan Herren, för det hade han berättat för dem. 11De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att lugna havet?” Havet stormade nämligen bara mer och mer. 12Han svarade dem: ”Kasta mig i havet, så kommer det att bli lugnt igen för er. Jag vet att det är mitt fel att denna stora storm kommit över er.” 13Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Havet stormade bara allt våldsammare. 14Då ropade de till Herren: ”Herre, låt oss inte förgås för att vi tar den här mannens liv. Gör oss inte ansvariga för en oskyldig mans död, för du, Herre, har handlat som du har velat!”
15Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Då blev det våldsamma havet lugnt. 16Männen greps av stor fruktan för Herren, de offrade till honom och gav löften.
约拿违背耶和华
1耶和华对亚米太的儿子约拿说： 2“你起来前往尼尼微大城，大声警告那里的居民，因为他们的罪恶滔天，已经达到我面前。” 3可是，约拿却起身逃往他施，想躲避耶和华。他到了约帕港，看见一艘要开往他施的船，就付了船费，上了船，想和众人一起去他施，好躲避耶和华。
4然而，耶和华使海面起了狂风，滔天巨浪几乎把船打成碎片。 5水手们非常害怕，纷纷呼求自己的神，又把船上的货物全都抛进海里，以减轻重量。这时候，约拿已下到底舱，躺在那里呼呼大睡。 6船长来到约拿身边对他说：“你这个人，怎么这时候还在睡觉！快起来祈求你的神吧，也许你的神会怜悯我们，饶我们一命。”
7后来，船上的人彼此商量说：“来，我们抽签，看看这场灾难是谁惹来的。”于是他们就抽签，结果抽中了约拿。 8众人问他：“请告诉我们，这场灾难是谁惹来的？你是做什么的？从哪里来？是哪一国、哪一族的人？” 9约拿回答说：“我是希伯来人，我敬畏耶和华，祂是创造海洋陆地、掌管诸天的上帝。” 10之后，他就把怎样逃避耶和华的事告诉他们。众人知道后，万分恐惧，问他：“你怎么做出这种事？”
11那时，风浪越来越大，他们便对约拿说：“我们要怎样处置你，才能使风浪平静呢？” 12约拿对他们说：“我知道这场风暴是因我而起的，你们把我抬起来抛进海里，风浪自然会平静。” 13然而船上的人还是拚命划船，希望把船划向岸边，可是没有成功，因为风浪实在太大了。 14他们只好呼求耶和华，说：“耶和华啊，求你不要因这个人的性命而毁灭我们，不要因我们杀害无辜的人而怪罪我们，因为你耶和华按自己的旨意行事。” 15然后他们把约拿抬起来抛进海里，狂风巨浪立刻平静了。 16众人都极其敬畏耶和华，向祂献祭，并且许愿。
17耶和华安排了一条大鱼，把约拿吞下，他在鱼腹里度过三天三夜。
