De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse
1Så säger Herren:
”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en viloplats?
2Allt detta har ju min hand gjort,
ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
den som bryr sig om mitt ord.
3Man slaktar tjurar och dödar en människa,
offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
offrar rökelse och hyllar en avgud.66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
De har valt att gå sin egen väg
och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
4Så ska jag också gå hårt fram
och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
5Hör Herrens ord,
ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädjas!’
Men de ska få stå där med skam.
6Det är en uppståndelse i staden,
en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
på sina fiender för vad de gjort.
7Innan värkarna börjat föder hon,
innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
8Vem har hört något sådant
eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
när födslovåndorna börjar.
9Skulle jag vara med fram till förlossningen
och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
säger din Gud.
10”Gläd er med Jerusalem!
Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
alla som har sörjt över det!
11Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
suga och njuta i dess stora famn.”
12Så säger Herren:
”Jag leder dit frid som en flod,
folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
och gunga på dess knän.
13Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”
14När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
och hans vrede för hans fiender.
15För se, Herren ska komma med eld
och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
och tillrättavisa med lågor av eld.
16Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
och många ska slås av Herren.
17”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.
18För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.
19Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker., upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.
22Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”
Atemmu Ne Anidaso
1Sɛɛ na Awurade se:
“Ɔsoro yɛ mʼahengua,
na asase yɛ me nan ntiaso.
Ofi a wubesi ama me no wɔ he?
Ɛhe na ɛbɛyɛ me homebea?
2Ɛnyɛ me nsa na ɛyɛɛ eyinom nyinaa,
na ɛma ɛbae ana?”
Awurade na ose.
“Obi a mʼani sɔ no ni:
nea ɔwɔ ahobrɛase ne ahonu honhom,
na ne ho popo wɔ mʼasɛm ho.
3Nanso obi a ɔde nantwinini bɔ afɔre no
saa onipa no ara kum nnipa,
na nea ɔma oguamma no,
saa onipa no ara bu ɔkraman kɔn mu;
nea ɔbɔ aduan afɔre no
saa onipa no ara de prako mogya bɔ afɔre,
nea ɔhyew nnuhuam a ɛwɔ din no
saa onipa no ara som ɔbosom.
Wɔafa wɔn ankasa akwan
na wɔn akra ani gye wɔn akyiwade ho;
4enti me nso mɛpɛ ayayade ayɛ wɔn
na mede nea wosuro bɛba wɔn so.
Efisɛ mefrɛe no, obiara annye so,
mekasae no, obiara antie.
Wɔyɛɛ bɔne wɔ mʼani so
na wɔyɛɛ nea mempɛ.”
5Muntie Awurade asɛm,
mo a mote nʼasɛm a mo ho popo:
“Mo nuanom mmarima a wɔtan mo,
na me din nti wotwa mo gyaw no, aka se,
‘Momma wɔnhyɛ Awurade anuonyam,
na yɛahu mo anigye!’
Nanso wɔn anim begu ase.
6Muntie huuyɛ a efi kuropɔn no mu,
muntie gyegyeegye a efi asɔredan no mu!
Ɛyɛ Awurade nnyigyei
a ɔde retua nʼatamfo ka sɛnea ɛfata wɔn.
7“Ansa na ɔbea bɛkyem no,
ɔwo;
ansa na ɔbɛte awoyaw no
ɔwo ɔbabarima.
8Hena na wate biribi sɛɛ ho asɛm pɛn?
Hena na wahu biribi sɛɛ pɛn?
Wobetumi de da koro akyekyere ɔmansin,
anaa ɔman mu, bere sin bi mu ana?
Nanso awo ka Sion ara pɛ a
ɔwo ne mma.
9Mede obi bedu awoko ano a
memma no nwo ana?” Sɛnea Awurade se ni.
“Misiw awotwaa ano
bere a awo adu so ana?” Wo Nyankopɔn na ose.
10Mo ne Yerusalem ani nnye na munni ahurusi mma no,
mo a modɔ no nyinaa;
mo ne no nsɛpɛw mo ho yiye,
mo a mudi ne ho awerɛhow nyinaa.
11Mubenum nʼawerɛkyekye nufu
no amee;
mobɛnom aboro so
na mo ani begye nea abu so atra so no ho.
12Na sɛɛ na Awurade se:
“Mede asomdwoe bɛma no sɛ asubɔnten,
ne amanaman no ahonya nso sɛ asuten a ayiri.
Mubenum na waturu mo wɔ ne basa so
na obegyigye mo agoru wɔ nʼanankoroma so.
13Sɛnea ɛna kyekye ne ba werɛ no
saa ara na mɛkyekye mo werɛ;
na mubenya awerɛkyekye wɔ Yerusalem.”
14Sɛ muhu eyi a, mo koma ani begye
na mobɛyɛ frɔmfrɔm sɛ sare;
wobehu Awurade nsa wɔ ne nkoa so,
nanso wobehu nʼabufuwhyew wɔ nʼatamfo so.
15Hwɛ, Awurade de ogya reba,
na ne nteaseɛnam te sɛ mfɛtɛ;
ɔde nʼabufuw bɛba wɔ anibere so,
na ɔde gyaframa ayɛ nʼanimka.
16Ogya ne nʼafoa,
na Awurade de bebu nnipa nyinaa atɛn,
na wɔn a wɔbɛtotɔ wɔ Awurade nsa ano bɛyɛ bebree.
17“Wɔn a wɔtew wɔn ho na wodwira wɔn ho de kɔ nturo mu, na wodi ɔbaako a ɔfra wɔn a wɔwe mprakonam ne akisi ne nneɛma a ɛyɛ akyiwade akyi no, wɔbɛbɔ mu ahu wɔn awiei,” sɛnea Awurade se ni.
18“Esiane wɔn nneyɛe ne wɔn nsusuwii nti, Me, mereba abɛboaboa amanaman ne ɔkasa ahorow ano, na wɔbɛba abehu mʼanuonyam.
19“Na mɛyɛ nsɛnkyerɛnne bi wɔ wɔn mu, na mede nkae no mu bi bɛkɔ amanaman no mu: Tarsis, Libiafo ne Lidiafo (wɔn a wɔagye din wɔ agyantow mu), Tubal ne Helafo, ne asupɔw a ɛwɔ akyirikyiri a wɔntee me din a ahyeta na wonhuu mʼanuonyam no. Wɔbɛpae mu aka mʼanuonyam wɔ amanaman mu. 20Na wɔde mo nuabarimanom nyinaa befi amanaman nyinaa so bɛba me bepɔw kronkron a ɛwɔ Yerusalem no so sɛ, afɔrebɔde ama Awurade. Wɔtete apɔnkɔ so ne nteaseɛnam mu ne asako mu ne mfurumpɔnkɔ ne yoma so bɛba,” sɛɛ na Awurade se. “Wɔde wɔn bɛba sɛnea Israelfo de wɔn aduan afɔre kɔ Awurade asɔredan mu, wɔ afahyɛ nkuruwa a ho tew mu. 21Na meyi wɔn mu bi ayɛ asɔfo ne Lewifo,” Awurade, na ose!
22“Sɛnea ɔsorosoro foforo ne asase foforo bɛtena hɔ no, saa ara na mo din ne mo asefo bɛtena hɔ,” sɛnea Awurade se ni. 23“Efi Ɔsram Foforo baako kɔpem foforo, efi Homeda baako kosi foforo no, adesamma nyinaa bɛba abɛkotow me,” sɛnea Awurade se ni. 24“Na wobefi adi akohu wɔn a wɔtew atua tiaa me no afunu; wɔn asunson renwu, na wɔn gya nso rennum, na wɔn ho bɛyɛ adesamma nyinaa nwini.”
