Dom och frälsning
1”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9Jag ska låta en ättling65:9 Ordagrant: säd. gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
12er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
Atemmu Ne Nkwagye
1“Medaa me ho adi kyerɛɛ wɔn a wɔammisa mʼase;
wɔn a wɔnhwehwɛ me no huu me.
Ɔman a wonsu mfrɛ me no,
meka kyerɛɛ wɔn se, ‘Mini, Mini.’
2Da mu nyinaa, matrɛw me nsa mu ama
nnipa a wɔyɛ asoɔden ne nyiyiano,
a wɔnenam akwammɔne so,
na wodi wɔn ankasa nsusuwii akyi.
3Nnipa a daa no woyi me ahi
wɔ mʼanim pɛɛ,
wɔbɔ afɔre wɔ nturo mu
na wɔhyew nnuhuam wɔ ntayaa afɔremuka so;
4wɔn a wɔtenatena nna so
na anadwo wosii pɛ kokoa mu;
wɔwe mprakonam
na wɔn nkutu mu wɔ nkwan a wɔde nam a ɛho ntew ayɛ;
5wɔka se, ‘Mumfi ha; mommmɛn me,
efisɛ me ho tew dodo ma mo!’
Saa nnipa yi yɛ wusiw wɔ me hwenem,
ogya a ɛkɔ so hyew da mu nyinaa.
6“Hwɛ; wɔakyerɛw ato hɔ wɔ mʼanim se,
merenyɛ komm, metua so ka pɛpɛɛpɛ;
metua so ka agu wɔn asrɛ so,
7mo ne mo agyanom bɔne nti,”
sɛɛ na Awurade se.
“Esiane sɛ wɔhyew afɔrebɔde wɔ mmepɔw so
na wotwirii me wɔ nkoko so nti
mesusuw bɔne a wɔyɛɛ kan no so akatua pɛpɛɛpɛ
agu wɔn asrɛ so.”
8Sɛɛ na Awurade se:
“Sɛnea wonya nsu fi bobe kasiaw mu,
na nnipa ka se, ‘Monnsɛe no,
efisɛ ade pa bi da so wɔ mu’ no
saa ara na mʼasomfo no nti mɛyɛ.
Merensɛe wɔn nyinaa.
9Mede Yakob asefo bɛba,
na me mmepɔw no sodifo afi Yuda aba;
me nkurɔfo a mapaw wɔn no bedi wɔn ade,
na hɔ na mʼasomfo bɛtena.
10Saron bɛyɛ nguankuw adidibea,
na Akor bon no ayɛ anantwikuw homebea
ama me nkurɔfo a wɔhwehwɛ me.
11“Na mo a mo de mugyaw Awurade
na mo werɛ fi ne bepɔw kronkron no,
mo a moto pon ma Ahonya
na mohyɛ afrasa wɔ nkuruwa mu ma Nkrabea no,
12mede mo bɛto afoa ano,
na mo nyinaa akotow ama wɔakum mo;
efisɛ mefrɛe nanso moannye so,
mekasae nanso moantie.
Moyɛɛ nea ɛyɛ mʼani so bɔne
na moyɛɛ nea mempɛ.”
13Enti sɛɛ na Otumfo Awurade se:
“Mʼasomfo bedidi,
nanso ɔkɔm bɛde mo,
mʼasomfo bɛnom,
nanso osukɔm bɛde mo;
mʼasomfo ani begye,
nanso mo anim begu ase.
14Mʼasomfo bɛto nnwom
afi koma mu anigye mu
na mobɛteɛ mu asu
afi mo koma ahoyeraw mu,
na mubetwa adwo afi honhom a ayɛ mmrɛw mu.
15Wubegyaw din bi a ɛbɛyɛ mmusu
ama wɔn a mapaw wɔn;
Otumfo Awurade bekum wo
na nʼasomfo de, mɛma wɔn din foforo.
16Obiara a ɔsrɛ nhyira wɔ asase no so no,
bɛyɛ wɔ nokware Nyankopɔn koro no mu;
obiara a ɔka ntam wɔ asase no so
bɛka no wɔ nokware Nyankopɔn koro no mu.
Na ɔhaw a atwa mu no wɔn werɛ befi
na wɔde behintaw me.
17“Hwɛ! Mɛbɔ
ɔsorosoro foforo ne asase foforo.
Wɔrenkae nneɛma a atwam no bio,
na ɛremma adwene mu nso.
18Nanso momma mo ani nnye na munni ahurusi afebɔɔ
wɔ nea merebɛbɔ ho,
efisɛ mɛbɔ Yerusalem ama ayɛ anigye,
na mu nnipa ayɛ anigye farebae.
19Mɛsɛpɛw me ho wɔ Yerusalem mu,
na madi ahurusi wɔ me nkurɔfo ho.
Na wɔrente agyaadwo ne osu nnyigyei
wɔ mu bio.
20“Ɛrensi bio wɔ mu
abofra a ne nkwanna yɛ kakraa bi,
anaa akwakoraa a onni ne mfe nwie;
nea odi mfe ɔha na owu no
wɔbɛfa no sɛ ɔbabun bi kɛkɛ;
na nea wannya mfe ɔha no
wɔbɛfa no sɛ wɔadome no.
21Wobesisi afi na wɔatena mu,
wɔbɛyɛ bobe nturo na wɔadi mu aba.
22Wɔrensisi afi mma afoforo mmɛtena mu bio,
na wɔrennua mma afoforo mmedi.
Na nna a dua di no,
saa ara na me nkurɔfo nna bɛyɛ;
me nkurɔfo a mapaw wɔn no bedi
wɔn nsa ano adwuma so aba akyɛ.
23Wɔremmrɛ ngu
na wɔrenwo mma a wɔn nkrabea nye;
efisɛ wɔbɛyɛ nnipa a Awurade ahyira wɔn,
wɔne wɔn asefo.
24Mebua wɔn ansa, mpo, na wɔafrɛ me.
Bere a wogu so rekasa no metie.
25Pataku ne oguamma bedidi abɔ mu
gyata bɛwe sare sɛ nantwi,
nanso mfutuma bɛyɛ ɔwɔ aduan.
Wɔrempira obi anaa wɔrensɛe obi
wɔ me bepɔw kronkron so nyinaa,”
sɛnea Awurade se ni.
