Dom över fursten i Tyros
1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, säg till fursten i Tyros: ’Så säger Herren, Herren:
Du är högmodig och säger:
”Jag är en gud och sitter på en gudatron ute i havet.”
Ändå är du en människa och ingen gud,
hur mycket du än tänker dig vara en gud.
3Du är visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.28:3 Se 14:14 med not, där Daniel stavas på samma sätt som här och avviker alltså något från Danielsbokens Daniel. Trots detta är det dock möjligt att det är denne sistnämnde som åsyftas här, Hesekiels samtida, som enligt Danielsboken var känd för sin vishet.
4Genom din vishet och ditt förstånd
har du skaffat dig rikedomar
och samlat guld och silver i dina skattkamrar
5Genom din stora vishet bedrev du din handel
och ökade din rikedom,
och för din rikedoms skull blev du högmodig.
6Därför säger Herren, Herren:
Därför att du inom dig tror dig vara som Gud
7ska jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste av folk,
och de ska dra sina svärd mot din sköna vishet
och vanhelga din glans.
8De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
9Ska du inför den som dräper dig säga att du är en gud,
du som är en människa i dina dräpares våld och ingen gud?
10Du ska dö som en oomskuren för främlingars hand.
Jag har talat, säger Herren, Herren.’ ”
11Herrens ord kom till mig: 12”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:
Du var en fullkomlig sigillring28:12 Grundtextens innebörd av fullkomlig sigillring är osäker, ev. förebild.,
full av vishet och skönhet.
13Du var i Eden, Guds trädgård.
Du var täckt av alla slags dyrbara ädelstenar:
karneol, topas, kalcedon, krysolit, onyx, jaspis, safir, rubin och smaragd.
Dina smycken och prydnader28:13 De hebreiska ordens (smycken, prydnader) innebörd är osäker. var av finaste guld,
gjorda för dig den dag du skapades.
14Du var en smord28:14 Det hebreiska ordets innebörd är osäker., beskyddande kerub
som jag hade satt på Guds heliga berg.
Där gick du bland gnistrande stenar.
15Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades
till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.
16Under den omfattande handel som du bedrev tog våld och synd makten över ditt inre.
Därför stötte jag bort dig från Guds berg.
Jag förvisade dig, du beskyddande kerub,
från de gnistrande stenarna.
17Din skönhet gjorde dig högmodig,
och du slösade bott din vishet i all din framgång.
Därför kastade jag dig till marken och lät dig beskådas av kungar.
18Genom dina många synder och din ohederliga handel
har du vanhelgat dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig och förtära dig.
Du blev till aska på jorden inför alla som såg dig.
19Alla folk som kände dig blev förfärade över dig.
Du har mött ett fasansfullt slut och är borta för evigt.’ ”
Profetia mot Sidon
20Herrens ord kom till mig: 21”Du människa, vänd dig mot Sidon och profetera mot det: 22Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag är emot dig, Sidon,
och jag ska visa min makt i dig.
Då ska de inse att jag är Herren,
när jag verkställer stadens dom och visar min helighet där.
23Jag ska sända pest och blodbad till dess gator.
Därinne ska de slagna falla för svärd
som riktas dit från alla håll.
Då ska de inse att jag är Herren.
24Israeliterna ska då inte längre drabbas av sina föraktfulla grannfolks brännässlor och stickande törnen. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.
25Så säger Herren, Herren: Jag ska samla israeliterna från de folk bland vilka de skingrats och så visa min helighet inför de andra folken. De ska sedan få bo i sitt eget land som jag gav till min tjänare Jakob. 26De ska tryggt få bo där och bygga hus och plantera vingårdar. De ska få bo tryggt när jag verkställt domen över grannfolken som föraktar dem. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud.’ ”
Profeti imod fyrsten over Tyrus
1Herren sagde til mig: 2„Du menneske, sig til fyrsten over Tyrus:
Du er så stolt og hovmodig,
at du tror, du selv er en gud.
Du sidder på din høje trone,
hersker over havet og praler.
Men du er kun et menneske,
der bilder sig ind at være en gud.
3Du tror, du er klogere end Daniel
og kender alle hemmeligheder.
4Du brugte din visdom og forstand
til at samle mængder af guld og sølv.
5Dit handelstalent gjorde dig rig,
men din rigdom gjorde dig hovmodig.
6Derfor siger Gud Herren:
Fordi du tror, at du selv er en gud,
7sender jeg en grusom fjendehær,
der gør ende på din rigdom og pragt.
8Til dødsriget sender de dig ned,
du bliver dræbt og kastet i havet.
9Vil du mon fortsat hævde, du er en gud,
når fjenderne er ved at slå dig ihjel?
I hænderne på dem er du ingen gud,
men kun et almindeligt menneske.
10Du skal dø som en hund for de fremmedes hånd.
Jeg, Herren har talt.”
11Endvidere sagde Herren til mig: 12„Du menneske, istem en klagesang over Tyrus’ fyrste og sig til ham:
Engang var du fuldkommen,
smuk og fuld af visdom.
13Du levede som i Paradis,
smykket med utallige juveler:
rubin, topas og diamant,
krysolit, onyks og jaspis,
safir, granat og smaragd.
Alle juveler var indsat i guld,
de lå klar til dig ved din fødsel.
14Jeg satte dig som en kerub,
der skulle vogte og beskytte
det hellige bjerg, jeg havde skabt,
Du vandrede blandt funklende ædelsten.
15Der var intet at udsætte på dig
fra den dag, du blev født,
indtil din ondskab blev afsløret.
16Din store rigdom gjorde dig korrupt,
så vold og synd fyldte dit hjerte.
Da jog jeg dig bort fra mit hellige bjerg
og de funklende ædelsten, du skulle beskytte.
Jeg slog dig ned, du vældige kerub.
17Din skønhed gjorde dig stolt,
din rigdom spændte ben for din visdom.
Derfor kastede jeg dig til jorden
som en advarsel for andre fyrster.
18Din uhæderlige handel
afsporede din gudsdyrkelse.
Derfor lod jeg ild bryde frem og fortære dig,
så du blev til aske på jorden for alles øjne.
19Alle var skrækslagne over din skæbne.
Du blev et skræmmende eksempel
ved din totale og endelige udslettelse.”
Profeti imod Sidon
20Herren sagde til mig:
21„Du menneske, vend dig mod Sidon og profetér over byen. 22Sig til den:
Sidon, jeg er din fjende,
og jeg vil demonstrere min magt på dig.
Alle skal få at se, at jeg er Herren,
når jeg åbenbarer min hellighed på dig
ved at straffe dig for dine synder.
23Jeg sender epidemier og krig,
så blodet flyder i gaderne.
Fjenden angriber fra alle sider
og slår folk ned til højre og venstre.
Da vil du indse, at jeg er Herren.
Et løfte til Guds folk
24Israels nabofolk skal ikke længere stikke mit folk som tidsler og torne. Alle I, som nu håner mit folk, skal få at se, at jeg er Herren.
25Hør, hvad Herren siger: Når jeg samler Israels folk fra de folkeslag, de er spredt iblandt, og fører dem tilbage til deres eget land, det land, jeg gav min tjener Jakob, da vil alle folk indse, at jeg er en hellig og mægtig Gud. 26Derefter skal mit folk bo trygt i deres land, bygge huse og plante vingårde, mens jeg straffer alle dem, som behandlede dem med foragt. Da vil de indse, at jeg er Herren, deres Gud.”
