Judarna triumferar
1Den trettonde dagen i tolfte månaden, adar, var den dag då kungens befallning och förordning skulle träda i kraft. Judarnas fiender hade sett fram emot att få makt över dem, men nu blev det tvärtom, så att judarna i stället fick makten över dem som hatade dem. 2Judarna samlades i sina städer i alla kung Xerxes provinser för att försvara sig mot dem som ville deras olycka. Men ingen kunde stå emot dem, för alla hade drabbats av fruktan för dem. 3Furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hade ställt sig på judarnas sida, för de hade fyllts av fruktan för Mordokaj. 4Mordokaj hade nämligen fått stort inflytande i kungens palats, ryktet om honom spred sig till alla provinserna och han blev allt mäktigare.
5Judarna slog alla sina fiender med svärd, dödade, förgjorde och gjorde som de ville med dem som hatade dem. 6I borgen i Susa dödade judarna 500 män 7och Parshandata, Dalfon, Aspata, 8Porata, Adalja, Aridata, 9Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10Hamans tio söner och Hammedatas son, judarnas fiende. Men de lät bli att plundra.
11När kungen samma dag fick veta antalet män som dödats i Susa, 12sa han till drottning Ester: ”Judarna har dödat och förgjort 500 män i Susa. De har också dödat Hamans tio söner. Vad kan de då inte ha gjort i mina övriga provinser? Vad vill du nu be om? Det ska du få. Vad önskar du? Din önskan ska uppfyllas.”
13Då svarade Ester: ”Om du finner det för gott, o kung, så låt judarna här i Susa få fortsätta i morgon också efter samma lag som i dag, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålen.”
14Kungen befallde då att så skulle ske. En förordning utfärdades i Susa, och Hamans tio söner hängdes upp.
15Judarna i Susa samlades även den fjortonde dagen i månaden adar och dödade ytterligare 300 män, men de tog inte heller nu något byte.
16De övriga judarna i kungens provinser samlades för att försvara sig och för att befria sig från sina fiender. De dödade 75 000 av dem men tog inget byte. 17Detta skedde den trettonde dagen i månaden adar. På den fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. 18Men judarna i Susa samlades den trettonde och fjortonde dagen, och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. 19Därför firar judar som bor på landet, i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar som en glädjefylld högtidsdag och ger varandra gåvor.
Purimhögtiden instiftas
20Mordokaj skrev ner allt som hände och skickade brev till alla judar i kung Xerxes provinser både nära och fjärran 21och uppmanade dem att i fortsättningen varje år fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden adar 22som dagar då judarna blev räddade från sina fiender och som den månad då deras sorg vändes till glädje och deras klagan till firande. Dessa dagar skulle de göra till dagar av fest och glädje och skicka matgåvor till varandra och gåvor till de fattiga.
23Judarna antog denna praxis, som de nu hade börjat, och som Mordokaj hade skrivit och uppmanat dem till. 24För Haman, son till agagiten Hammedata, judarnas fiende, hade planerat att utplåna dem och kastat ”pur”, lott, för att förgöra och utplåna dem. 25Men när detta lades fram för kungen9:25 Eller När hon (Ester) kom inför kungen., utfärdade han en skriftlig kungörelse9:25 Eller trots en tidigare skriftlig kungörelse. Grundtextens innebörd är osäker. med befallning om att Hamans onda planer mot judarna skulle vändas mot honom själv, och att han och hans söner skulle hängas upp på pålen. 26Därför kallades dessa dagar purim, efter ordet ”pur”. På grund av det som stod i kungörelsen och det som judarna hade sett och varit med om, 27införde och fastställde judarna denna sed: att de själva och deras efterkommande och de som anslöt sig till dem skulle fira dessa två dagar på föreskrivet sätt på den bestämda tiden varje år. 28Dessa dagar skulle man komma ihåg och fira från generation till generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad, för att dessa purimdagar aldrig skulle glömmas av judarna och minnet av dem aldrig skulle förblekna bland deras efterkommande.
29Drottning Ester, Avichajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade en skrivelse med makt och myndighet för att bekräfta det andra brevet om purimfesten. 30Mordokaj sände brev till alla judar i de 127 provinserna i kung Xerxes rike, med en önskan om fred och trygghet, 31för att stadfästa dessa purimdagar på bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade befallt och fastställt för sig själva och sina efterkommande med tillbörlig fasta och klagan. 32Esters befallning som fastställde dessa föreskrifter om purim blev nu nedtecknad i en bok.
猶太人的反擊
1十二月，即亞達月十三日，是執行王諭旨的日子。那天，猶太人的仇敵原本想轄制他們，卻反而被他們轄制。 2猶太人在亞哈隨魯王的各省各城聚集起來，攻擊那些要害他們的人，無人能抵擋他們，因為各族都懼怕他們。 3各省的官員、總督、省長和為王辦事的人因懼怕末底改，就都幫助猶太人。 4因為末底改已是王宮要員，他的名聲傳遍各省，權勢日盛。 5猶太人用刀擊殺所有敵人，任意消滅恨他們的人。 6猶太人單在書珊城就殺了五百人。 7他們還殺了巴珊大他、達分、亞斯帕他、 8坡拉他、亞大利雅、亞利大他、 9帕瑪斯他、亞利賽、亞利代和瓦耶撒他。 10這十人是猶太人的仇敵哈曼的兒子、哈米大他的孫子。但猶太人沒有動他們的財物。
11當天，王獲悉在書珊城被殺的人數， 12便對以斯帖王后說：「猶太人在書珊城殺了五百人，還殺了哈曼的十個兒子，在其餘各省就更不知怎樣了！現在你要什麼？必賜給你。你還有何要求？必為你成就。」 13以斯帖回答說：「王若願意，就請恩准書珊城的猶太人明天仍執行今天的諭旨，並把哈曼十個兒子的屍體吊在木架上。」 14王允准了，便在書珊城頒佈諭旨，哈曼十個兒子的屍體便被吊了起來。 15亞達月十四日，書珊城的猶太人再次聚集起來，在城中殺了三百人，但沒有動他們的財物。
16王其他各省的猶太人也都聚集起來自衛，得以脫離仇敵。他們殺了七萬五千個仇敵，但沒有動他們的財物。 17這事發生在亞達月十三日。十四日，猶太人休息，並以此日為設宴歡慶的日子。 18但書珊城的猶太人在十三、十四日聚集殺敵，十五日才休息，並以此日為設宴歡慶的日子。 19因此，住在鄉村的猶太人都以亞達月十四日為設宴歡慶的節日，並互贈禮物。
普珥節
20末底改把這些事記錄下來，寫信給亞哈隨魯王國內遠近各省的猶太人， 21吩咐他們每年在亞達月十四、十五日守節期， 22設宴歡慶，互贈禮物，賙濟窮人，以紀念猶太人在此月此日得以脫離仇敵，化憂為樂，轉悲為喜。
23猶太人接受了末底改寫給他們的信，同意每年慶祝這個節日。 24因為猶太人的仇敵亞甲人哈米大他的兒子哈曼曾經陰謀毀滅猶太人，曾經抽普珥，即抽籤，要殺戮、滅絕他們。 25但王知道這陰謀後，便降旨使哈曼謀害猶太人的惡計落到他自己頭上，將他及其眾子吊在木架上。 26他們借用普珥這個詞，稱這兩天為普珥節。猶太人因這信上的一切話，又因所看見、所經歷的事， 27就為自己、自己的後代和歸屬他們的人定下規矩：每年必按時守這兩天為節日，永不廢棄。 28各省各城、家家戶戶、世世代代都要紀念、遵守這節日，使猶太人永不中斷過普珥節，他們的後代也不可忘記。
29亞比孩的女兒以斯帖王后和猶太人末底改以全權寫第二封信，囑咐猶太人守這普珥節， 30用和善、真誠的話寫信給亞哈隨魯王國一百二十七省的所有猶太人， 31囑咐他們照猶太人末底改和以斯帖王后的指示，按他們為自己及其後代所規定的，按時守普珥節，禁食哀哭。 32以斯帖的命令確定了普珥節，這命令被記載下來。
