1Remember your Creator
in the days of your youth,
before the days of trouble come
and the years approach when you will say,
“I find no pleasure in them”—
2before the sun and the light
and the moon and the stars grow dark,
and the clouds return after the rain;
3when the keepers of the house tremble,
and the strong men stoop,
when the grinders cease because they are few,
and those looking through the windows grow dim;
4when the doors to the street are closed
and the sound of grinding fades;
when people rise up at the sound of birds,
but all their songs grow faint;
5when people are afraid of heights
and of dangers in the streets;
when the almond tree blossoms
and the grasshopper drags itself along
and desire no longer is stirred.
Then people go to their eternal home
and mourners go about the streets.
6Remember him—before the silver cord is severed,
and the golden bowl is broken;
before the pitcher is shattered at the spring,
and the wheel broken at the well,
7and the dust returns to the ground it came from,
and the spirit returns to God who gave it.
8“Meaningless! Meaningless!” says the Teacher.12:8 Or the leader of the assembly; also in verses 9 and 10
“Everything is meaningless!”
The Conclusion of the Matter
9Not only was the Teacher wise, but he also imparted knowledge to the people. He pondered and searched out and set in order many proverbs. 10The Teacher searched to find just the right words, and what he wrote was upright and true.
11The words of the wise are like goads, their collected sayings like firmly embedded nails—given by one shepherd.12:11 Or Shepherd 12Be warned, my son, of anything in addition to them.
Of making many books there is no end, and much study wearies the body.
13Now all has been heard;
here is the conclusion of the matter:
Fear God and keep his commandments,
for this is the duty of all mankind.
14For God will bring every deed into judgment,
including every hidden thing,
whether it is good or evil.
1Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
”De ger mig ingen glädje”,
2innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
och molnen återvänder efter regnet.
3Då darrar väktarna i huset,
de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
4Då stängs dörrarna mot gatan,
och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
men sångerskorna har sänkt rösten.
5Då blir man rädd för alla högt belägna platser
och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker. fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
6silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
7stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.
Slutord
8”Meningslöst! Meningslöst!”
säger Predikaren.
”Allting är meningslöst.”
9Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.
11De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.
Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.
13Mycket har vi nu hört,
och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
detta är varje människas plikt.
14För Gud kommer att döma alla gärningar,
också de fördolda,
goda såväl som onda.
