Not Because of Israel’s Righteousness
1Hear, Israel: You are now about to cross the Jordan to go in and dispossess nations greater and stronger than you, with large cities that have walls up to the sky. 2The people are strong and tall—Anakites! You know about them and have heard it said: “Who can stand up against the Anakites?” 3But be assured today that the Lord your God is the one who goes across ahead of you like a devouring fire. He will destroy them; he will subdue them before you. And you will drive them out and annihilate them quickly, as the Lord has promised you.
4After the Lord your God has driven them out before you, do not say to yourself, “The Lord has brought me here to take possession of this land because of my righteousness.” No, it is on account of the wickedness of these nations that the Lord is going to drive them out before you. 5It is not because of your righteousness or your integrity that you are going in to take possession of their land; but on account of the wickedness of these nations, the Lord your God will drive them out before you, to accomplish what he swore to your fathers, to Abraham, Isaac and Jacob. 6Understand, then, that it is not because of your righteousness that the Lord your God is giving you this good land to possess, for you are a stiff-necked people.
The Golden Calf
7Remember this and never forget how you aroused the anger of the Lord your God in the wilderness. From the day you left Egypt until you arrived here, you have been rebellious against the Lord. 8At Horeb you aroused the Lord’s wrath so that he was angry enough to destroy you. 9When I went up on the mountain to receive the tablets of stone, the tablets of the covenant that the Lord had made with you, I stayed on the mountain forty days and forty nights; I ate no bread and drank no water. 10The Lord gave me two stone tablets inscribed by the finger of God. On them were all the commandments the Lord proclaimed to you on the mountain out of the fire, on the day of the assembly.
11At the end of the forty days and forty nights, the Lord gave me the two stone tablets, the tablets of the covenant. 12Then the Lord told me, “Go down from here at once, because your people whom you brought out of Egypt have become corrupt. They have turned away quickly from what I commanded them and have made an idol for themselves.”
13And the Lord said to me, “I have seen this people, and they are a stiff-necked people indeed! 14Let me alone, so that I may destroy them and blot out their name from under heaven. And I will make you into a nation stronger and more numerous than they.”
15So I turned and went down from the mountain while it was ablaze with fire. And the two tablets of the covenant were in my hands. 16When I looked, I saw that you had sinned against the Lord your God; you had made for yourselves an idol cast in the shape of a calf. You had turned aside quickly from the way that the Lord had commanded you. 17So I took the two tablets and threw them out of my hands, breaking them to pieces before your eyes.
18Then once again I fell prostrate before the Lord for forty days and forty nights; I ate no bread and drank no water, because of all the sin you had committed, doing what was evil in the Lord’s sight and so arousing his anger. 19I feared the anger and wrath of the Lord, for he was angry enough with you to destroy you. But again the Lord listened to me. 20And the Lord was angry enough with Aaron to destroy him, but at that time I prayed for Aaron too. 21Also I took that sinful thing of yours, the calf you had made, and burned it in the fire. Then I crushed it and ground it to powder as fine as dust and threw the dust into a stream that flowed down the mountain.
22You also made the Lord angry at Taberah, at Massah and at Kibroth Hattaavah.
23And when the Lord sent you out from Kadesh Barnea, he said, “Go up and take possession of the land I have given you.” But you rebelled against the command of the Lord your God. You did not trust him or obey him. 24You have been rebellious against the Lord ever since I have known you.
25I lay prostrate before the Lord those forty days and forty nights because the Lord had said he would destroy you. 26I prayed to the Lord and said, “Sovereign Lord, do not destroy your people, your own inheritance that you redeemed by your great power and brought out of Egypt with a mighty hand. 27Remember your servants Abraham, Isaac and Jacob. Overlook the stubbornness of this people, their wickedness and their sin. 28Otherwise, the country from which you brought us will say, ‘Because the Lord was not able to take them into the land he had promised them, and because he hated them, he brought them out to put them to death in the wilderness.’ 29But they are your people, your inheritance that you brought out by your great power and your outstretched arm.”
Glöm inte att Gud har hjälpt dig
1Hör, Israel! Idag ska du gå över Jordan och besegra folken på andra sidan. De är större och mäktigare än du och bor i stora städer med skyhöga murar. 2Där finns också de storväxta anakiterna som du känner till och som du hört att ingen kan stå emot. 3Men var nu förvissad om att Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, han ska kuva dem för dig. Du ska driva ut dem och snabbt förgöra dem, precis som Herren har lovat dig.
4När Herren nu driver undan dem för dig, får du inte säga: ”Det är för min rättfärdighets skull som Herren hjälper mig att komma till detta land och ta det i besittning.” Nej, det är på grund av de andra folkens ondska som Herren driver undan dem för dig. 5Det är inte alls för din rättfärdighet eller rättsinnighet som Herren, din Gud, driver bort dem för dig. Nej, det är för att de är så onda och för att han vill uppfylla vad han med ed lovade dina förfäder, Abraham, Isak och Jakob. 6Inse alltså att Herren, din Gud, inte ger dig detta härliga land därför att du är rättfärdig, för du är ett motspänstigt folk.
Guldkalven
(2 Mos 32:1-35)
7Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde Herren, din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom. 8Ni gjorde honom rasande vid berget Horeb9:8 Se not till 1:1,2.. Han var så vred att han var beredd att utplåna er allihop. 9När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tecknet på det förbund som Herren ingått med er, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag varken åt eller drack under hela denna tid. 10Herren gav mig de två stentavlorna där han med sitt finger skrivit upp budorden som han talade den dag då ni var samlade runt berget och Herren talade till er ur elden. 11Efter de fyrtio dagarna och nätterna gav Herren mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
12Herren sa sedan till mig att skynda mig ner från berget, eftersom folket som jag hade lett ut ur Egypten hade gjort något förfärligt och redan vänt sig bort från den väg han befallt dem att gå och gjort sig en avgud av gjuten metall.
13Herren fortsatte: ”Jag ser att detta folk är motspänstigt. 14Låt mig vara ensam nu så ska jag förgöra dem! Jag ska utplåna deras namn från jordens yta. Men av dig ska jag göra ett mäktigt folk, större än vad de skulle ha blivit.”
15Jag gick ner från berget som fortfarande var täckt av eld. De båda förbundstavlorna höll jag i mina händer. 16Jag fick då se den avgudakalv som ni i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud, hade tillverkat. Så snabbt hade ni vänt er bort från den väg Herren befallt er att gå! 17Jag tog tavlorna med båda händerna och krossade dem mot marken och slog sönder dem framför ögonen på er. 18Sedan låg jag inför Herren i ytterligare fyrtio dagar och nätter utan bröd eller vatten för all den synds skull ni hade begått, när ni gjorde det onda inför Herren och väckte hans vrede. 19Jag darrade av skräck inför Herrens vredesglöd för Herren var beredd att utplåna er. Men han lyssnade på mig också den gången. 20Även Aron var i stor fara, eftersom Herren var så vred på honom. Men jag bad också för honom. 21Sedan tog jag er synd, kalven ni hade gjort, och smälte ner den i elden och krossade det till pulver som jag kastade i bäcken som rann ner från berget.
22Också i Tavera, i Massa och i Kivrot Hattaava9:22 Se 2 Mos 17:1-7 och 4 Mos 11:1-3,31-34. gjorde ni Herren rasande på er. 23När Herren vid Kadesh Barnea9:23 Det var i Kadesh Barnea de första gången försökte ta sig in i Kanaans land. Se 4 Mos 13–14. sa till er att gå in i det land han hade gett er och ta det i besittning, då handlade ni upproriskt mot Herrens, er Guds, befallning. Ni litade inte på honom och lydde honom inte. 24Ni har varit upproriska mot Herren från första dagen jag lärde känna er.
25Jag låg alltså där inför Herren i fyrtio dagar och nätter, eftersom han hade sagt att han skulle utplåna er. 26Jag bad till Herren: ”Herre, Herre, förinta inte ditt eget folk, din egendom! Du har själv i din storhet räddat dem och fört dem ut ur Egypten med väldig makt. 27Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och ha tålamod med detta envisa folk och deras ondska och synd. 28Annars kommer man i landet du förde oss ut ifrån att säga att du inte klarade att leda dem in i det land du lovat dem, eller att du hatade dem och därför ledde dem ut i öknen för att döda dem. 29De är ju ditt folk, din egendom, som du har lett ut genom din väldiga makt och stora styrka.”
