Samuel Anoints David
1The Lord said to Samuel, “How long will you mourn for Saul, since I have rejected him as king over Israel? Fill your horn with oil and be on your way; I am sending you to Jesse of Bethlehem. I have chosen one of his sons to be king.”
2But Samuel said, “How can I go? If Saul hears about it, he will kill me.”
The Lord said, “Take a heifer with you and say, ‘I have come to sacrifice to the Lord.’ 3Invite Jesse to the sacrifice, and I will show you what to do. You are to anoint for me the one I indicate.”
4Samuel did what the Lord said. When he arrived at Bethlehem, the elders of the town trembled when they met him. They asked, “Do you come in peace?”
5Samuel replied, “Yes, in peace; I have come to sacrifice to the Lord. Consecrate yourselves and come to the sacrifice with me.” Then he consecrated Jesse and his sons and invited them to the sacrifice.
6When they arrived, Samuel saw Eliab and thought, “Surely the Lord’s anointed stands here before the Lord.”
7But the Lord said to Samuel, “Do not consider his appearance or his height, for I have rejected him. The Lord does not look at the things people look at. People look at the outward appearance, but the Lord looks at the heart.”
8Then Jesse called Abinadab and had him pass in front of Samuel. But Samuel said, “The Lord has not chosen this one either.” 9Jesse then had Shammah pass by, but Samuel said, “Nor has the Lord chosen this one.” 10Jesse had seven of his sons pass before Samuel, but Samuel said to him, “The Lord has not chosen these.” 11So he asked Jesse, “Are these all the sons you have?”
“There is still the youngest,” Jesse answered. “He is tending the sheep.”
Samuel said, “Send for him; we will not sit down until he arrives.”
12So he sent for him and had him brought in. He was glowing with health and had a fine appearance and handsome features.
Then the Lord said, “Rise and anoint him; this is the one.”
13So Samuel took the horn of oil and anointed him in the presence of his brothers, and from that day on the Spirit of the Lord came powerfully upon David. Samuel then went to Ramah.
David in Saul’s Service
14Now the Spirit of the Lord had departed from Saul, and an evil16:14 Or and a harmful; similarly in verses 15, 16 and 23 spirit from the Lord tormented him.
15Saul’s attendants said to him, “See, an evil spirit from God is tormenting you. 16Let our lord command his servants here to search for someone who can play the lyre. He will play when the evil spirit from God comes on you, and you will feel better.”
17So Saul said to his attendants, “Find someone who plays well and bring him to me.”
18One of the servants answered, “I have seen a son of Jesse of Bethlehem who knows how to play the lyre. He is a brave man and a warrior. He speaks well and is a fine-looking man. And the Lord is with him.”
19Then Saul sent messengers to Jesse and said, “Send me your son David, who is with the sheep.” 20So Jesse took a donkey loaded with bread, a skin of wine and a young goat and sent them with his son David to Saul.
21David came to Saul and entered his service. Saul liked him very much, and David became one of his armor-bearers. 22Then Saul sent word to Jesse, saying, “Allow David to remain in my service, for I am pleased with him.”
23Whenever the spirit from God came on Saul, David would take up his lyre and play. Then relief would come to Saul; he would feel better, and the evil spirit would leave him.
Saul och David
(16:1—31:13)
Samuel smörjer David till kung
1Slutligen sa Herren till Samuel: ”Nu har du sörjt länge nog över denne Saul som jag har förkastat som Israels kung. Fyll din flaska med olja och gå; jag sänder dig till Betlehem, till Jishaj, för jag har utvalt en av hans söner till att bli kung.” 2Men Samuel frågade: ”Hur kan jag gå dit16:2 Han var tvungen att gå genom den stad där Saul bodde.? Om Saul får reda på det kommer han att döda mig.”
”Ta med dig en kviga och säg att du har kommit för att offra till mig”, svarade Herren. 3”Inbjud sedan Jishaj till offret, så ska jag visa dig vad du ska göra. Den jag utpekar ska du smörja åt mig!”
4Samuel gjorde då som Herren hade sagt. När han anlände till Betlehem, kom stadens äldste för att möta honom. Men de var alla rädda och undrade: ”Du kommer väl med frid?” 5Han svarade: ”Allt är väl! Jag har kommit hit för att offra till Herren. Rena er och kom med mig till offret!” Sedan renade han också Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret.
6När de kommit fram, såg Samuel Eliav och tänkte: ”Här står nog nu Herrens smorde inför honom.” 7Men Herren sa till Samuel: ”Nej, du ska inte bedöma honom efter hans utseende eller längd. Honom har jag förkastat. Herren ser inte på samma sätt som människor. Människor dömer efter det yttre, men Herren ser till hjärtat.”
8Då bad Jishaj sin son Avinadav stiga fram inför Samuel, men Herren sa: ”Inte heller han är den som Herren utvalt.” 9Sedan bad Jishaj sin son Shamma att gå fram, men Samuel sa: ”Nej, inte heller han är den som Herren utvalt.”
10På samma sätt lät Jishaj sju av sina söner komma fram, men Samuel sa: ”Herren har inte utvalt någon av dem.” 11Samuel frågade då Jishaj: ”Är detta alla söner du har?” ”Nej”, svarade Jishaj. ”En son återstår, den allra yngste, men han är ute på fälten och vallar fåren.” ”Skicka omedelbart efter honom”, sa Samuel, ”för vi slår oss inte ner förrän han kommer.”
12Då skickade Jishaj efter David, som var en pojke som såg mycket bra ut, rödkindad och med vackra ögon. Och Herren sa: ”Han är det! Smörj honom!”
13Samuel tog då oljehornet och smorde David i brödernas närvaro. Och från den dagens kom Herrens Ande över David och var ständigt med honom. Sedan återvände Samuel till Rama.
David i Sauls tjänst
14Men Herrens Ande hade lämnat Saul och en ond ande som Herren sänt plågade honom. 15Sauls närmaste män sa då: ”Vi ser att en ond ande som Herren sänt plågar dig. 16Vår herre, låt oss dina tjänare söka reda på någon som kan spela harpa. Harpans toner kommer att få dig att må bättre när den onde anden plågar dig.” 17Saul svarade dem: ”Det är bra, leta reda på någon som är duktig att spela och ta hit honom till mig.”
18En av dem sa då att han kände till en ung man i Betlehem, son till en man som hette Jishaj. Den unge mannen var inte bara skicklig på att spela harpa, han var också modig och en duktig soldat, såg bra ut och talade väl. Sedan tillade han: ”Dessutom är Herren med honom.” 19Saul sände därför en budbärare till Jishaj och bad att han skulle skicka sin son David, han som vaktar fåren. 20Jishaj skickade David till Saul och med honom en åsna lastad med bröd, en skinnsäck med vin och en killing.
21David kom så till Saul och trädde i hans tjänst. Saul tyckte om David och David blev en av hans väpnare. 22Saul skickade bud till Jishaj: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har vunnit min välvilja.”
23Varje gång anden som Gud sänt kom över Saul, spelade David på harpan. Saul kände sig då lättad och mådde bättre och den onde anden lämnade honom.
