The Lord Rejects Saul as King
1Samuel said to Saul, “I am the one the Lord sent to anoint you king over his people Israel; so listen now to the message from the Lord. 2This is what the Lord Almighty says: ‘I will punish the Amalekites for what they did to Israel when they waylaid them as they came up from Egypt. 3Now go, attack the Amalekites and totally destroy15:3 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them; also in verses 8, 9, 15, 18, 20 and 21. all that belongs to them. Do not spare them; put to death men and women, children and infants, cattle and sheep, camels and donkeys.’ ”
4So Saul summoned the men and mustered them at Telaim—two hundred thousand foot soldiers and ten thousand from Judah. 5Saul went to the city of Amalek and set an ambush in the ravine. 6Then he said to the Kenites, “Go away, leave the Amalekites so that I do not destroy you along with them; for you showed kindness to all the Israelites when they came up out of Egypt.” So the Kenites moved away from the Amalekites.
7Then Saul attacked the Amalekites all the way from Havilah to Shur, near the eastern border of Egypt. 8He took Agag king of the Amalekites alive, and all his people he totally destroyed with the sword. 9But Saul and the army spared Agag and the best of the sheep and cattle, the fat calves15:9 Or the grown bulls; the meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain. and lambs—everything that was good. These they were unwilling to destroy completely, but everything that was despised and weak they totally destroyed.
10Then the word of the Lord came to Samuel: 11“I regret that I have made Saul king, because he has turned away from me and has not carried out my instructions.” Samuel was angry, and he cried out to the Lord all that night.
12Early in the morning Samuel got up and went to meet Saul, but he was told, “Saul has gone to Carmel. There he has set up a monument in his own honor and has turned and gone on down to Gilgal.”
13When Samuel reached him, Saul said, “The Lord bless you! I have carried out the Lord’s instructions.”
14But Samuel said, “What then is this bleating of sheep in my ears? What is this lowing of cattle that I hear?”
15Saul answered, “The soldiers brought them from the Amalekites; they spared the best of the sheep and cattle to sacrifice to the Lord your God, but we totally destroyed the rest.”
16“Enough!” Samuel said to Saul. “Let me tell you what the Lord said to me last night.”
“Tell me,” Saul replied.
17Samuel said, “Although you were once small in your own eyes, did you not become the head of the tribes of Israel? The Lord anointed you king over Israel. 18And he sent you on a mission, saying, ‘Go and completely destroy those wicked people, the Amalekites; wage war against them until you have wiped them out.’ 19Why did you not obey the Lord? Why did you pounce on the plunder and do evil in the eyes of the Lord?”
20“But I did obey the Lord,” Saul said. “I went on the mission the Lord assigned me. I completely destroyed the Amalekites and brought back Agag their king. 21The soldiers took sheep and cattle from the plunder, the best of what was devoted to God, in order to sacrifice them to the Lord your God at Gilgal.”
22But Samuel replied:
“Does the Lord delight in burnt offerings and sacrifices
as much as in obeying the Lord?
To obey is better than sacrifice,
and to heed is better than the fat of rams.
23For rebellion is like the sin of divination,
and arrogance like the evil of idolatry.
Because you have rejected the word of the Lord,
he has rejected you as king.”
24Then Saul said to Samuel, “I have sinned. I violated the Lord’s command and your instructions. I was afraid of the men and so I gave in to them. 25Now I beg you, forgive my sin and come back with me, so that I may worship the Lord.”
26But Samuel said to him, “I will not go back with you. You have rejected the word of the Lord, and the Lord has rejected you as king over Israel!”
27As Samuel turned to leave, Saul caught hold of the hem of his robe, and it tore. 28Samuel said to him, “The Lord has torn the kingdom of Israel from you today and has given it to one of your neighbors—to one better than you. 29He who is the Glory of Israel does not lie or change his mind; for he is not a human being, that he should change his mind.”
30Saul replied, “I have sinned. But please honor me before the elders of my people and before Israel; come back with me, so that I may worship the Lord your God.” 31So Samuel went back with Saul, and Saul worshiped the Lord.
32Then Samuel said, “Bring me Agag king of the Amalekites.”
Agag came to him in chains.15:32 The meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain. And he thought, “Surely the bitterness of death is past.”
33But Samuel said,
“As your sword has made women childless,
so will your mother be childless among women.”
And Samuel put Agag to death before the Lord at Gilgal.
34Then Samuel left for Ramah, but Saul went up to his home in Gibeah of Saul. 35Until the day Samuel died, he did not go to see Saul again, though Samuel mourned for him. And the Lord regretted that he had made Saul king over Israel.
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
1Samuel sa till Saul: ”Det var mig som Herren sände att smörja dig till kung över Israel, så lyssna nu vad Herren säger! 2Så säger härskarornas Herre: ’Jag ska straffa Amalek för det de gjorde mot Israel då de anföll dem på vägen från Egypten.15:2 Se 2 Mos 17:8-16. 3Gå nu och vig hela Amaleks folk och allt de har åt förintelse. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!’ ” 4Saul mobiliserade sin armé och mönstrade dem i Telaim. Han hade 200 000 soldater och dessutom 10 000 man från Juda.
5När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen. 6Sedan skickade han bud till keniterna att dra sig bort och överge amalekiterna. ”Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni var ju vänliga mot Israels folk, när de kom från Egypten”, sa han. Keniterna drog sig då bort därifrån. 7Sedan slog Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Shur, öster om Egypten. 8Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men vigde alla andra åt förintelse och högg ner dem med svärd. 9Saul och hans män skonade alltså Agag, men också det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, kort sagt allt som var värdefullt. De ville inte viga det åt förintelse, utan gjorde det bara med det som var svagt och värdelöst.
Herren förkastar Saul
10Då kom Herrens ord till Samuel: 11”Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har än en gång vänt sig bort från mig och vägrat att lyda mig.” Samuel blev djupt skakad och han ropade och bad till Herren hela natten. 12Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul, men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv och att han därefter hade fortsatt till Gilgal.
13När Samuel kom, hälsade Saul och sa: ”Herren välsigne dig! Nu har jag verkställt Herrens befallning!”
14”Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?” frågade Samuel. 15”Mina soldater räddade det bästa av amalekiternas får och oxar”, erkände Saul, ”men det var för att offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi vigt åt förintelse.”
16Då sa Samuel till Saul: ”Sluta! Hör nu vad Herren sa till mig i natt!” ”Vad sa han?” undrade Saul.
17Samuel svarade: ”När du själv inte tyckte att du var något, blev du ledare för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel. 18Och han gav dig ett uppdrag och sa till dig: ’Gå och vig de syndiga amalekiterna åt förintelse. Strid mot dem tills du utplånat dem alla!’ 19Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?”
20”Men jag har lytt Herren”, svarade Saul. ”Jag gick dit han sa till mig att gå. Jag tog med mig kung Agag, men jag vigde alla de andra åt förintelse. 21Och mina trupper behöll fåren och oxarna, det allra bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det till Herren.”
22Samuel svarade:
”Gläder sig Herren lika mycket åt brännoffer och slaktoffer
som att man hör Herrens röst?
Nej, lydnad är bättre än offer,
och att lyssna till honom är bättre
än att offra baggars fett åt honom.
23Upproriskhet är en lika stor synd som spådom,
och övermod lika avigt som att tillbe avgudar.
Du har förkastat Herrens ord,
och han har förkastat dig som kung.”
Saul ber om nåd
24”Jag har syndat”, sa Saul till Samuel. ”Jag var olydig mot Herrens befallning och handlade inte efter dina ord, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde. 25Förlåt nu min synd och följ med mig tillbaka, så att jag kan tillbe Herren!” 26Men Samuel svarade: ”Jag kommer inte tillbaka med dig. Eftersom du har förkastat Herrens befallning, har han också förkastat dig som kung över Israel.” 27När Samuel sedan vände sig om för att gå, grep Saul tag i hans mantel, men då revs manteln sönder. 28”Se”, sa Samuel, ”Herren har ryckt Israels rike ifrån dig i dag och gett det till en av dina landsmän, till en som är bättre än du. 29Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”
30Då sa Saul: ”Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mitt folks äldste och Israel genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud!” 31Samuel gick då med honom och Saul tillbad Herren.
32Sedan sa Samuel: ”För hit amalekiternas kung Agag!” Agag kom darrande15:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker och kan tolkas på olika sätt: darrande, med vacklande steg, eller leende, självsäkert, eller i bojor. Kanske hoppades han att de skulle låta honom få leva, eller att döden skulle bli snabb. Enligt Septuaginta: Hur bitter är inte döden! fram men tänkte ändå: ”Dödens bitterhet är borta.” 33Men Samuel sa:
”På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa,
ska din mor nu bli barnlös.”
Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34Sedan gick Samuel hem till Rama och Saul återvände till Sauls Giva. 35Efter den dagen träffade Samuel aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
