1“At that time the tombs will be opened,” announces the Lord. “The bones of the kings and officials of Judah will be brought out. The bones of the priests and prophets will be removed. So will the bones of the people of Jerusalem. 2They will lie outside under the sun, moon and all the stars. All these people had loved and served these things. They had followed them and worshiped them. They had asked them for advice. So the bones of these people will not be gathered up or buried again. Instead, they will be like human waste lying there on the ground. 3Everyone left alive in this evil nation will want to die rather than live. That is what they will long for in the lands where I force them to go.” The Lord who rules over all announces this.
The Lord Punishes His Sinful People
4“Jeremiah, tell them, ‘The Lord says,
“ ‘ “When people fall down, don’t they get up again?
When someone turns away, don’t they come back?
5Then why have the people of Jerusalem turned away from me?
Why do they always turn away?
They keep on telling lies.
They refuse to come back to me.
6I have listened carefully.
But they do not say what is right.
They refuse to turn away from their sins.
None of them says, ‘What have I done?’
Each of them goes their own way.
They are like horses charging into battle.
7Storks know when to fly south.
So do doves, swifts and thrushes.
But my people do not know
what I require them to do.
8“ ‘ “How can you people say, ‘We are wise.
We have the law of the Lord’?
Actually, the teachers of the law have told lies about it.
Their pens have not written what is true.
9Those who think they are wise will be put to shame.
They will become terrified. They will be trapped.
They have not accepted my message.
So what kind of wisdom do they have?
10I will give their wives to other men.
I will give their fields to new owners.
Everyone wants to get richer and richer.
Everyone is greedy, from the least important to the most important.
Prophets and priests alike
try to fool everyone they can.
11They bandage the wounds of my people
as if they were not very deep.
‘Peace, peace,’ they say.
But there isn’t any peace.
12Are they ashamed of their hateful actions?
No. They do not feel any shame at all.
They do not even know how to blush.
So they will fall like others who have already fallen.
They will be brought down when I punish them,”
says the Lord.
13“ ‘ “I will take away their harvest,”
announces the Lord.
“There will not be any grapes on the vines.
The trees will not bear any figs.
The leaves on the trees will dry up.
What I have given my people
will be taken away from them.” ’ ”
14Why are we sitting here?
Let’s gather together!
Let’s run to the cities that have high walls around them!
Let’s die there!
The Lord our God has sentenced us to death.
He has given us poisoned water to drink.
That’s because we’ve sinned against him.
15We hoped peace would come.
But nothing good has happened to us.
We hoped we would finally be healed.
But there is only terror.
16When our enemy’s horses snort,
the noise is heard all the way from the city of Dan.
When their stallions neigh,
the whole land trembles with fear.
They have come to destroy
the land and everything in it.
The city and everyone who lives there will be destroyed.
17“People of Judah, I will send poisonous snakes among you.
No one will be able to charm them.
And they will bite you,”
announces the Lord.
18Lord, my heart is weak inside me.
You comfort me when I’m sad.
19Listen to the cries of my people
from a land far away.
They cry out, “Isn’t the Lord in Zion?
Isn’t its King there anymore?”
The Lord says, “Why have they made me so angry
by worshiping their wooden gods?
Why have they made me angry
with their worthless statues
of gods from other lands?”
20The people say, “The harvest is over.
The summer has ended.
And we still haven’t been saved.”
21My people are crushed, so I am crushed.
I mourn, and I am filled with horror.
22Isn’t there any healing lotion in Gilead?
Isn’t there a doctor there?
Then why doesn’t someone heal
the wounds of my people?
1”På den tiden, säger Herren, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas Herre.
Folkets avfall och dom
4Säg till dem: ’Så säger Herren:
När någon faller,
reser han sig då inte upp igen?
När någon hamnar på fel väg,
vänder han då inte tillbaka?
5Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?
De håller fast vid sitt svek
och vägrar att vända om.
6Jag har lyssnat och hört
att de inte talar det som är rätt.
Ingen ångrar sin ondska och säger:
”Vad har jag gjort?”
Var och en går sin egen väg
och rusar fram som stridshästar.
7Hägern i skyn vet sina tider,
och turturduvan, tranan och svalan
passar sina flyttningstider.
Men mitt folk känner inte till
Herrens lagar och bud.
8Hur kan ni säga:
”Vi är visa, vi har Herrens lag?”
Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.8:8 Grundtextens innebörd är osäker.
9De visa ska stå där med skam
och skräckslagna fångas i snaran.
De har förkastat Herrens ord.
Vad är det då för vishet?
10Jag ska därför ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Från den minste till den störste
är de alla giriga.
Till och med profeter och präster bedrar.
11De förbinder mitt folks sår,
men bara på ytan,
och de säger:
”Allt står väl till, allt står väl till.”
Men ingenting är väl.
12Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.
13Jag ska skörda dem, säger Herren.
Det blir inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet,
och bladen ska vissna.
Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.8:13 Grundtextens innebörd är osäker i den sista delen av versen.’ ”
14Varför sitter vi här?
Låt oss samlas,
gå till de befästa städerna
och förgås där.
För Herren, vår Gud,
låter oss förgås
och har gett oss förgiftat vatten att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15Vi väntade på fred,
men inget gott har kommit,
vi väntade på helande,
men allt blev bara skräck.
16Från Dan hörs hans hästar gnägga,
och när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
De kommer och slukar landet
och allt som finns i det,
både städer och dem som bor där.
17”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,
ormar som inga besvärjelser hjälper mot,
och de ska bita er, säger Herren.”
Profetens klagan
18Var ska jag finna tröst i min sorg?
Mitt hjärta är nära att brista.
19Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
Ӏr inte Herren i Sion?
Är inte hennes kung där längre?”
”Varför har de provocerat mig till vrede
med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”
20”Skördetiden är slut,
sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”
21Jag är förkrossad
för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
skräcken griper mig.
22Finns det ingen balsam i Gilead?
Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
för mitt arma folk?
