Worshiping Other Gods Is Worthless
1A message from the Lord came to Jeremiah. The Lord said, 2“Stand at the gate of my house. Announce my message to the people there. Say,
“ ‘Listen to the Lord’s message, all you people of Judah. You always come through these gates to worship the Lord. 3The God of Israel is speaking to you. He is the Lord who rules over all. He says, “Change the way you live and act. Then I will let you live in this place. 4Do not trust in lies. Do not say, ‘This is the temple of the Lord! This is the temple of the Lord! This is the temple of the Lord!’ 5You must really change the way you live and act. Treat one another fairly. 6Do not treat outsiders or widows badly in this place. Do not take advantage of children whose fathers have died. Do not kill those who are not guilty of doing anything wrong. Do not worship other gods. That will only bring harm to you. 7If you obey me, I will let you live in this place. It is the land I gave your people of long ago. It was promised to them for ever and ever. 8But look! You are trusting in worthless lies.
9“ ‘ “You continue to steal and commit murder. You commit adultery. You tell lies in court. You burn incense to Baal. You worship other gods you didn’t know before. 10Then you come and stand in front of me. You keep coming to this house where I have put my Name. You say, ‘We are safe.’ You think you are safe when you do so many things I hate. 11My Name is in this house. But you have made it a den for robbers! I have been watching you!” announces the Lord.
12“ ‘ “Go now to the town of Shiloh. Go to the place where I first made a home for my Name. See what I did to it because of the evil things my people Israel were doing. 13I spoke to you again and again,” announces the Lord. “I warned you while you were doing all these things. But you did not listen. I called out to you. But you did not answer. 14So what I did to Shiloh I will now do to the house where my Name is. It is the temple you trust in. It is the place I gave to you and your people of long ago. 15But I will throw you out of my land. That is exactly what I did to the people of Ephraim. And they are your relatives.” ’
16“Jeremiah, do not pray for these people. Do not make any appeal or request for them. Do not beg me. I will not listen to you. 17Don’t you see what they are doing? They are worshiping other gods in the towns of Judah. They are offering sacrifices to them in the streets of Jerusalem. 18The children go out and gather wood. The fathers light the fire. The women mix the dough. They make flat cakes of bread to offer to the female god called the Queen of Heaven. They pour out drink offerings to other gods. That makes me very angry. 19But am I the one they are hurting?” announces the Lord. “Aren’t they only harming themselves? They should be ashamed of it.”
20So the Lord and King says, “I will pour out my burning anger on this place. It will strike people and animals alike. It will destroy the trees in the fields and the crops in your land. It will burn, and no one will be able to put it out.”
21The Lord who rules over all is the God of Israel. He says, “Go ahead! Add your burnt offerings to your other sacrifices. Eat the meat yourselves! 22When I brought your people out of Egypt, I spoke to them. But I did not just give them commands about burnt offerings and sacrifices. 23I also gave them another command. I said, ‘Obey me. Then I will be your God. And you will be my people. Live the way I command you to live. Then things will go well with you.’ 24But they did not listen. They refused to pay any attention to me. Instead, they did what their stubborn and evil hearts wanted them to do. They went backward and not forward. 25Again and again I sent my servants the prophets to you. They came to you day after day. They prophesied from the time your people left Egypt until now. 26But your people of long ago did not listen. They refused to pay any attention to me. They were stubborn. They did more evil things than their people who lived before them.
27“Jeremiah, when you tell them all this, they will not listen to you. When you call out to them, they will not answer. 28So say to them, ‘You are a nation that has not obeyed the Lord your God. You did not pay attention when you were corrected. Truth has died out. You do not tell the truth anymore.’ ”
29The Lord says to the people of Jerusalem, “Cut off your hair. Throw it away. Sing a song of sadness on the bare hilltops. I am very angry with you. I have turned my back on you. I have deserted you.
The Valley of Death
30“The people of Judah have done what is evil in my eyes,” announces the Lord. “They have set up statues of their gods. They have worshiped them in the house where my Name is. They have made my house ‘unclean.’ I hate those statues. 31The people have built the high places of Topheth in the Valley of Ben Hinnom. There they worship other gods. And there they sacrifice their children in the fire. That is something I did not command. It did not even enter my mind. 32So watch out!” announces the Lord. “The days are coming when people will not call it Topheth anymore. And they will not call it the Valley of Ben Hinnom either. Instead, they will call it the Valley of Death. They will bury the dead bodies of some people in Topheth. But they will run out of room. 33Then they will not be able to bury the bodies of other people there. So the bodies will become food for birds and wild animals. And no one will scare them away. 34I will put an end to the sounds of joy and gladness. The voices of brides and grooms will not be heard anymore. There will be no sounds of joy in the towns of Judah. And there will be no joy in the streets of Jerusalem. The land will become a desert.
Jeremias predikan i templet
1Herrens ord kom till Jeremia: 2”Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta budskap:
’Hör Herrens ord, ni alla från Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. 4Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar och handlar rätt mot varandra, 6om ni inte förtrycker främlingen, den faderlösa och änkan, inte utgjuter oskyldigt blod och inte följer efter andra gudar till er egen olycka, 7då ska jag låta er bo kvar på denna plats, i detta land, som jag gav era förfäder för alltid. 8Men ni litar på lögnaktigt tal som inte är till någon nytta.
9Tror ni att ni kan få stjäla, döda, begå äktenskapsbrott, svära falskt, tända rökelse åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner, 10och sedan komma och stå inför mig i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säga: ”Vi är räddade”, och sedan fortsätta med alla dessa avskyvärdheter? 11Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, för er blivit ett rövarnäste? Det är så jag ser det, säger Herren.
12Gå till den plats i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13Då ni nu har gjort allt detta, säger Herren, har jag gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat till er, men ni har inte svarat. 14Därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och denna plats som jag har gett till er och era förfäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag gjorde med era bröder, alla Efraims ättlingar.’
Herrens dom över falsk gudsdyrkan och avfall
16Be inte för det här folket, kom inte med någon klagan eller förbön för dem, vädja inte till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig. 17Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem? 18Barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor till offer åt himlens drottning och häller ut dryckesoffer åt andra gudar, för att provocera mig till vrede. 19Men är det mig de provocerar? säger Herren. Är det inte sig själva de provocerar, till skam för sig själva?
20Därför, säger Herren, Herren, ska min vrede och mitt ursinne ösas ut över den här platsen, över människor och djur, över träden på fältet och över planteringarna på marken, och den ska brinna utan att slockna.
21Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet! 22Jag talade till era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten men gav dem ingen befallning om brännoffer och slaktoffer. 23Vad jag befallde dem var: Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud och ni mitt folk. Vandra alltid på den väg jag befaller er, så ska det gå er väl.
24Men de ville inte höra, inte lyssna på mig, utan följde i sin envishet sina egna, onda tankar. De gick bakåt i stället för framåt. 25Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten och fram till denna dag har jag gång på gång sänt mina tjänare profeterna till dem. 26Men de har inte velat höra på mig, inte lyssna till mig. De har varit motspänstiga och gjort ännu mer ont än sina förfäder.’
27Du ska tala om allt detta för dem, men de kommer inte att lyssna till dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28Säg till dem: ’Detta är det folk som inte vill lyssna till Herren, sin Gud och ta emot tillrättavisning. Sanningen har försvunnit och är borta från deras mun.’
29Klipp av ditt hår och kasta bort det. ’Stäm upp en klagosång på de kala höjderna, för Herren har förkastat och övergett detta släkte som orsakat hans vrede.’
30Folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenat det. 31De har byggt Tofets offerhöjder i Ben-Hinnoms dal, för att där bränna sina söner och döttrar – något som jag aldrig befallt eller haft en tanke på. 32En tid ska komma, säger Herren, då det inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats kvar.7:32 Eller: …eftersom det inte finns någon annan plats. 33Detta folks döda kroppar kommer att bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem. 34På gatorna i Jerusalem och i Juda städer ska jag göra slut på jublet och glädjeropen och brudgummens och brudens glädje. Ja, landet ska läggas öde.”
