Hezekiah Becomes Sick and Is Healed
1In those days Hezekiah became very sick. He knew he was about to die. Isaiah went to see him. Isaiah was the son of Amoz. Isaiah told Hezekiah, “The Lord says, ‘Put everything in order. Make out your will. You are going to die soon. You will not get well again.’ ”
2Hezekiah turned his face toward the wall. He prayed to the Lord. He said, 3“Lord, please remember how faithful I’ve been to you. I’ve lived the way you wanted me to. I’ve served you with all my heart. I’ve done what is good in your sight.” And Hezekiah wept bitterly.
4A message from the Lord came to Isaiah. The Lord said, 5“Go and speak to Hezekiah. Tell him, ‘The Lord, the God of King David, says, “I have heard your prayer. I have seen your tears. I will add 15 years to your life. 6And I will save you and this city from the power of the king of Assyria. I will guard this city.
7“ ‘ “Here is a sign from me. It will show you that I will heal you, just as I promised I would. 8The shadow that was made by the sun has gone down ten steps on the stairway of Ahaz. I will make it go back up those ten steps.” ’ ” So the shadow went back up the ten steps it had gone down.
9Here is a song of praise that was written by Hezekiah, the king of Judah. He wrote it after he was sick and had gotten well again.
10I said, “I’m enjoying the best years of my life.
Must I now go through the gates of death?
Will the rest of my years be taken away from me?”
11I said, “Lord, I’ll never see you again
while I’m still alive.
I’ll never see people anymore.
I’ll never again be with those who live in this world.
12My body is like a shepherd’s tent.
It has been pulled down and carried off.
My life is like a piece of cloth that I’ve rolled up.
You have cut it off from the loom.
In a short period of time you have brought my life to an end.
13I waited patiently until sunrise.
But like a lion you broke all my bones.
In a short period of time you have brought my life to an end.
14I cried softly like a weak little bird.
I sounded like a dove as I mourned.
My eyes grew tired as I looked up toward heaven.
Lord, my life is in danger. Please come and help me!
15“But what can I say?
You have promised to heal me.
And you yourself have done it.
Once I was proud and bitter.
But now I will live the rest of my life free of pride.
16Lord, people find the will to live because you keep your promises.
And my spirit also finds life in your promises.
You brought me back to health.
You let me live.
17I’m sure it was for my benefit
that I suffered such great pain.
You love me. You kept me
from going down into the pit of death.
You have put all my sins
behind your back.
18People in the grave can’t praise you.
Dead people can’t sing praise to you.
Those who go down to the grave
can’t hope for you to be faithful to them.
19It is those who are alive who praise you.
And that’s what I’m doing today.
Parents tell their children
about how faithful you are.
20“The Lord will save me.
So we will sing and play music on stringed instruments.
We will sing all the days of our lives
in the Lord’s temple.”
21When Hezekiah was sick, Isaiah had said, “Press some figs together. Spread them on a piece of cloth. Apply them to Hezekiah’s boil. Then he’ll get well again.”
22At that time Hezekiah had asked, “What will the sign be to prove I’ll go up to the Lord’s temple?” That’s when the Lord had made the shadow go back ten steps.
Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
1Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4Då kom Herrens ord till Jesaja: 5”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
7Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13Jag har väntat på morgonen,38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
16Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika. 22Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
