1(المُحِبُّ): مَا أَرْشَقَ خَطْوَاتِ قَدَمَيْكِ بِالْحِذَاءِ يَا بِنْتَ الأَمِيرِ! فَخْذَاكِ الْمُسْتَدِيرَانِ كَجَوْهَرَتَيْنِ صَاغَتْهُمَا يَدُ صَانِعٍ حَاذِقٍ. 2سُرَّتُكِ كَأْسٌ مُدَوَّرَةٌ، لَا تَحْتَاجُ إِلَى خَمْرَةٍ مَمْزُوجَةٍ، وَبَطْنُكِ كُومَةُ حِنْطَةٍ مُسَيَّجَةٌ بِالسَّوْسَنِ. 3نَهْدَاكِ كَتَوْأَمَي ظَبْيَةٍ. 4عُنُقُكِ (مَصْقُولٌ) كَبُرْجٍ مِنْ عَاجٍ. عَيْنَاكِ (عَمِيقَتَانِ سَاكِنَتَانِ) كَبِرْكَتَيْ حَشْبُونَ عِنْدَ بَابِ بَثِّ رَبِّيمَ. أَنْفُكِ (شَامِخٌ) كَبُرْجِ لُبْنَانَ الْمُشْرِفِ عَلَى دِمَشْقَ، 5رَأْسُكِ كَالكَرْمَلِ، وَغَدَائِرُ شَعْرِكِ الْمُتَهَدِّلَةُ كَأُرْجُوَانٍ، قَدْ وَقَعَ الْمَلِكُ أَسِيرَ هَذِهِ الْخُصَلِ. 6مَا أَجْمَلَكِ أَيَّتُهَا الْحَبِيبَةُ وَمَا أَلَذَّكِ بِالْمَسَرَّاتِ! 7قَامَتُكِ هَذِهِ مِثْلُ النَّخْلَةِ، وَنَهْدَاكِ مِثْلُ الْعَنَاقِيدِ. 8قُلْتُ: لأَصْعَدَنَّ إِلَى النَّخْلَةِ وَأُمْسِكَنَّ بِثِمَارِهَا، فَيَكُونَ لِي نَهْدَاكِ كَعَنَاقِيدِ الْكَرْمِ، وَعَبِيرُ أَنْفَاسِكِ كَأَرِيجِ التُّفَّاحِ. 9فَمُكِ كَأَجْوَدِ الْخَمْرِ!
(الْمَحْبُوبَةُ): لِتَكُنْ سَائِغَةً لِحَبِيبِي، تَسِيلُ عَذْبَةً عَلَى شِفَاهِ النَّائِمِينَ.
10أَنَا لِحَبِيبِي، وإِلَيَّ تَشَوُّقُهُ. 11تَعَالَ يَا حَبِيبِي لِنَمْضِ إِلَى الْحَقْلِ وَلْنَبِتْ فِي الْقُرَى. 12لِنَخْرُجْ مُبَكِّرَيْنِ إِلَى الْكُرُومِ، لِنَرَى هَلْ أَفْرَخَتِ الْكَرْمَةُ، وَهَلَ تَفَتَّحَتْ بَرَاعِمُهَا، وَهَلْ نَوَّرَ الرُّمَّانُ؟ هُنَاكَ أَهَبُكَ حُبِّي. 13قَدْ نَشَرَ اللُّفَّاحُ أَرِيجَهُ، وَتَدَلَّتْ فَوْقَ بَابِنَا أَفْخَرُ الثِّمَارِ، قَدِيمُهَا وَحَدِيثُهَا، الَّتِي ادَّخَرْتُهَا لَكَ يَا حَبِيبِي.
1Dina fötter är så vackra i sandaler,
du furstedotter!
Dina höfters rundning är som juveler,
som konstnärens arbeten.
2Din navel är som en rund skål,
där vin aldrig saknas.
Din midja är som en hög med vete
omgiven av liljor.
3Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar.
4Din hals är som ett elfenbenstorn,
och dina ögon som Heshbons dammar
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet,
varifrån man kan se ut över Damaskus.
5Du bär ditt huvud högt som berget Karmel.
Ditt hår glänser likt purpur
och kungen är fångad i lockarna7:5 Det hebreiska ordets betydelse är osäker..
6Vad skön och ljuvlig du är, min älskade,
i din vällust!
7Din växt är som en palms,
och dina bröst är som klasar.
8Jag sa: ”Jag vill klättra upp i palmträdet
och fatta tag om dess grenar.”
Låt dina bröst vara som vindruvsklasar,
och din andedräkt som doften av äpplen,
9din mun som det ädlaste vin.
Hon:
Ja, ett vin som flödar ner i min älskade
och fuktar de slumrandes läppar7:9 Enligt bl.a. Septuaginta: …fuktar läppar och tänder..
10Jag tillhör min älskade
och till mig står hans åtrå.
11Kom, min älskade, så går vi ut på fälten
och stannar i byarna över natten.
12Låt oss tidigt gå ut till vingårdarna
för att se om vinträden har skjutit skott
och för att se om blommorna har slagit ut
och om granatträden har börjat blomma.
Där ska jag ge dig min kärlek.
13Där sprider kärleksäpplena sin doft,
och de finaste frukter finns vid vår dörr,
både nya och gamla,
för jag har sparat dem åt dig, min älskade.
