1ተግሣጽን የሚወድድ ዕውቀትን ይወድዳል፤
መታረምን የሚጠላ ግን ደነዝ ነው።
2መልካም ሰው ከእግዚአብሔር ዘንድ ሞገስ ያገኛል፤
ተንኰለኛውን ግን እግዚአብሔር ይፈርድበታል።
3ሰው በክፋት ላይ ተመሥርቶ ሊጸና አይችልም፤
ጻድቃን ግን ከቦታቸው አይነቃነቁም።
4መልካም ሴት ለባሏ ዘውድ ናት፤
አሳፋሪ ሚስት ግን ዐጥንቱ ውስጥ እንዳለ ንቅዘት ናት።
5የጻድቃን ሐሳብ ቀና ነው፤
የክፉዎች ምክር ግን ሸር አለበት።
6የክፉዎች ቃል ደም ለማፍሰስ ታደባለች፤
የቅኖች ንግግር ግን ይታደጋቸዋል።
7ክፉ ሰዎች ይገለበጣሉ፤ ድራሻቸውም ይጠፋል፤
የጻድቃን ቤት ግን ጸንቶ ይኖራል።
8ሰው በጥበቡ ይመሰገናል፤
ጠማማ ልብ ያላቸው ግን የተናቁ ናቸው።
9የሚበላው ሳይኖረው ከሚኵራራ ይልቅ፣
ራሱን ዝቅ አድርጎ ሠራተኛ የሚያሳድር ይሻላል።
10ጻድቅ ሰው ለእንስሳቱ ይራራል፤
ክፉዎች ራሩ ቢባል እንኳ ዞሮ ዞሮ ሥራቸው ጭካኔ ነው።
11መሬቱን የሚያርስ የተትረፈረፈ ምግብ ያገኛል፤
ከንቱ ተስፋን የሚያሳድድ ግን ማመዛዘን ይጐድለዋል።
12ኀጥኣን የክፉዎችን ምርኮ ይመኛሉ፤
የጻድቅ ሥር ግን ይንሰራፋል።
13ክፉ ሰው በእኩይ ንግግሩ ይጠመዳል፤
ጻድቅ ሰው ግን ከመከራ ያመልጣል።
14ሰው ከከንፈሩ ፍሬ የተነሣ በበጎ ነገር ይሞላል፤
እንደ እጁ ሥራም ተገቢውን ዋጋ ያገኛል።
15ተላላ ሰው መንገዱ ትክክል መስሎ ይታየዋል፤
ጠቢብ ሰው ግን ምክር ይሰማል።
16ተላላ ሰው ቍጣው ወዲያውኑ ይታወቅበታል፤
አስተዋይ ሰው ግን ስድብን ንቆ ይተዋል።
17ሐቀኛ ምስክር በእውነት ይመሰክራል፤
ሐሰተኛ ምስክር ግን ውሸት ይናገራል።
18ግድ የለሽ ቃል እንደ ሰይፍ ይወጋል፤
የጠቢብ አንደበት ግን ፈውስን ያመጣል።
19እውነት የሚናገሩ ከንፈሮች ለዘላለም ጸንተው ይኖራሉ፤
ሐሰተኛ አንደበት ግን ለቅጽበት ያህል ብቻ ነው።
20ክፋትን በሚያውጠነጥኑ ሰዎች ልብ አታላይነት አለ፤
ሰላምን የሚያራምዱ ግን ደስታ አላቸው።
21ጻድቃን ጕዳት አያገኛቸውም፤
ክፉዎች ግን በመከራ የተሞሉ ናቸው።
22እግዚአብሔር ሐሰተኛ ከንፈርን ይጸየፋል፤
በእውነተኞች ሰዎች ግን ደስ ይለዋል።
23አስተዋይ ሰው ዕውቀቱን ይሰውራል፤
የተላሎች ልብ ግን ድንቍርናን ይነዛል።
24ትጉህ እጆች ለገዥነት ሲያበቁ፣
የስንፍና ፍጻሜ ግን የባርነት ሥራ ነው።
25ሥጉ ልብ ሰውን በሐዘን ይወጥራል፤
መልካም ቃል ግን ደስ ያሰኘዋል።
26ጻድቅ ሰው ለወዳጁ መልካም ምክር ይሰጣል፤12፥26 ወይም ለወዳጁ መሪ ሆኖም የዕብራይስጡ ፍች በውል አይታወቅም።
የክፉዎች መንገድ ግን ወደ ስሕተት ይመራቸዋል።
27ሰነፍ ዐድኖ ያመጣውን እንኳ አይጠብስም፤12፥27 ለዚህ ቃል የዕብራይስጡ ትርጓሜ በርግጠኝነት አይታወቅም።
ትጉህ ሰው ግን ለንብረቱ ዋጋ ይሰጣል።
28በጽድቅ መንገድ ላይ ሕይወት አለ፤
በዚያ ጐዳና ላይ ሞት የለም።
1Den som älskar fostran älskar kunskap.
Den som tycker illa om tillrättavisning är oförståndig.
2Den gode får Herrens behag,
men intrigmakaren dömer han.
3Ondskan ger inget fotfäste,
men den rättfärdige står fast rotad.
4En god hustru är sin mans krona
men en skamlös som röta i hans ben.
5Den rättfärdiges planer är rätta
men de ondas råd bedrägliga.
6De ondas ord bär på illvilliga planer,
men i de rättsinnigas tal finns räddning.
7De onda omstörtas och finns inte mer,
men den rättfärdiges hus står stadigt.
8Människan blir prisad efter sitt förstånd,
men den dumme möts av förakt.
9Det är bättre att leva enkelt, med en tjänare,
än att låtsas vara viktig och sakna bröd.
10Den rättfärdige sköter om sina djur,
men den ondes omsorg är grymhet.
11Den som odlar sin mark har tillräckligt med mat,
men den som jagar efter tomhet saknar vett.
12Den onde finner nöje i att fånga det onda,
men den rättfärdige står orubbligt rotad.12:12 Grundtextens formulering är något svårförståelig; översättningen följer här Septuaginta.
13Den onde snärjs i sitt syndfulla prat,
men den rättfärdige går oskadd ur nöden.
14Mannen mättas med det goda han talar,
och belönas av sina händers verk.
15Den dumme anser sin väg vara rätt,
men en vis man lyssnar till råd.
16Den dumme tappar lätt humöret,
men den kloke håller sig lugn när han blir förolämpad.
17Ett trovärdigt vittne ger ett ärligt vittnesbörd,
men ett falskt bedrar.
18Den som talar tanklösa ord sårar som med svärd,
men de visas ord helar.
19Sanningens ord består för evigt,
men lögnaktigt tal bara ett ögonblick.
20Falskhet finns i de hjärtan som planerar det onda,
men de som främjar det goda fylls av glädje.
21Ingen olycka drabbar den rättfärdige,
men de onda har fullt upp med problem.
22Herren avskyr dem som talar lögner,
men han gläder sig över de ärliga.
23Den kloke döljer sin kunskap,
men den dumme gör en stor affär av sin enfald.
24Den flitiges hand får makt,
men den late får tjäna som slav.
25Bekymmer tynger människans hjärta,
men ett vänligt ord ger uppmuntran.
26Den rättfärdige är omsorgsfull i sitt umgänge,
men den ondes väg leder vilse.
27Den late fångar inget byte,
men den flitige får rika skatter.
28Den rättfärdiges väg leder till livet,
ingen död finns på den vägen.12:28 Tanken i den senare delen av versen kan också vara att de som inte håller sig på den rättfärdiges väg leds in i döden; så bl.a. Septuaginta: …de ondsintas väg till döden.
