መክብብ 1 – NASV & NUB

New Amharic Standard Version

መክብብ 1:1-18

ሁሉም ነገር ከንቱ ነው

1በኢየሩሳሌም የነገሠው፣ የዳዊት ልጅ፣ የሰባኪው ቃል1፥1 ወይም የጕባኤ መሪ፤ እንዲሁም በ2 እና 12

2ሰባኪው፣

“ከንቱ፣ ከንቱ፣

የከንቱ ከንቱ፤

ሁሉም ነገር ከንቱ ነው” ይላል።

3ከፀሓይ በታች ከሚለፋበት ተግባር ሁሉ፣

ሰው ምን ትርፍ ያገኛል?

4ትውልድ ይሄዳል፤ ትውልድ ይመጣል፤

ምድር ግን ለዘላለም ጸንታ ትኖራለች።

5ፀሓይ ትወጣለች፤ ትጠልቃለችም፤

ወደምትወጣበትም ለመመለስ ትጣደፋለች።

6ነፋስ ወደ ደቡብ ይነፍሳል፤

ወደ ሰሜንም ይመለሳል፤

ዞሮ ዞሮ ይሄዳል፤

ዘወትርም ወደ ዑደቱ ይመለሳል።

7ወንዞች ሁሉ ወደ ባሕር ይፈስሳሉ፤

ባሕሩ ግን ፈጽሞ አይሞላም፤

ወንዞች ወደ መጡበት ስፍራ፣

ወደዚያ እንደ ገና ይመለሳሉ።

8ሰው መናገር ከሚችለው በላይ፣

ነገሮች ሁሉ አድካሚ ናቸው፤

ዐይን ከማየት አይጠግብም፤

ጆሮም በመስማት አይሞላም።

9የነበረው ነገር እንደ ገና ይሆናል፤

የተደረገውም ተመልሶ ይደረጋል፤

ከፀሓይ በታች ምንም አዲስ ነገር የለም።

10ማንም፣ “እነሆ፤ ይህ አዲስ ነገር ነው!”

ሊል የሚችለው አንዳች ነገር አለን?

ቀድሞውኑ በዚሁ የነበረ ነው፤

ከእኛ በፊት የሆነ ነው።

11የቀድሞ ነገሮች መታሰቢያ የላቸውም፤

ወደ ፊት የሚመጡትም ቢሆኑ፣

ከእነርሱ በኋላ በሚተኩት አይታወሱም።

ጥበብ ከንቱ ነው

12እኔ ሰባኪው፣ በኢየሩሳሌም የእስራኤል ንጉሥ ነበርሁ። 13ከሰማይ በታች የተደረገውን ሁሉ በጥበብ ለማጥናትና ለመመርመር ራሴን አተጋሁ፤ አምላክ በሰዎች ላይ የጫነው እንዴት ያለ ከባድ ሸክም ነው! 14ከፀሓይ በታች የተደረገውን ነገር ሁሉ አየሁ፤ ሁሉም ከንቱ፣ ነፋስንም እንደ መከተል ነው።

15የተጣመመው ሊቃና አይችልም፤

የሌለም ነገር ሊቈጠር አይችልም።

16እኔም በልቤ፣ “እነሆ፤ ከእኔ በፊት በኢየሩሳሌም ከገዙት ከማንኛቸውም ይልቅ ታላቅ ሆኛለሁ፤ ጥበብም በዝቶልኛል፤ በብዙ ጥበብና ዕውቀት ተመክሮም ዐልፌአለሁ” አልሁ። 17ከዚያም የጥበብንና የእብደትን፣ የሞኝነትንም ነገር ለመገንዘብ ራሴን አተጋሁ፤ ይህም ነፋስን እንደ መከተል መሆኑን ተረዳሁ።

18ጥበብ ሲበዛ፣ ትካዜ ይበዛልና፤

ዕውቀት ሲጨምርም ሐዘን ይበዛል።

Swedish Contemporary Bible

Predikaren 1:1-18

Predikarens personliga erfarenhet

(1:1—2:23)

Allt är meningslöst

1Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.

2”Tomhet, idel tomhet”1:2 Det hebreiska ordet kan också översättas intighet, förgänglighet, vindfläkt.,

säger Predikaren,

”tomhet, idel tomhet,

allt är tomhet.”

3Vad får en människa ut av allt sitt arbete,

som hon bemödar sig med under solen?

4Generationer kommer och generationer går,

men jorden består för evigt.

5Solen går upp och solen går ner

och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.

6Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,

fram och tillbaka, om och om igen,

och återvänder alltid till sin gång.

7Alla floder rinner ut i havet,

men havet blir aldrig fullt,

och dit floderna har runnit förr,

dit återvänder de igen.

8Alla ord är otillräckliga,

ingen kan någonsin säga allt.

Ögat får aldrig nog av att se,

och örat fylls inte av vad det hör.

9Det som gjorts förr

kommer att göras igen.

Ingenting är nytt under solen.

10Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,

så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.

11Dem som funnits i början minns man inte,

och de som ska komma,

kommer också att glömmas av sina efterkommande.

Att vara vis är meningslöst

12Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. 14Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.

15Det som är krokigt kan inte rätas ut,

och det som fattas kan inte räknas.

16Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” 17Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,

18för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg,

ju mer kunskap, desto mer lidande.