인간을 완전히 아시는 하나님
(다윗의 시. 성가대 지휘자를 따라 부른 노래)
1여호와여, 주는
나를 살피셨으니
나에 관한 모든 것을
알고 계십니다.
2주께서는 내가
앉고 일어서는 것을 아시며
멀리서도 내 생각을 꿰뚫어 보시고
3139:3 또는 ‘나의 길과 눕는 것을’내가 일하고 쉬는 것을
다 보고 계시며
나의 모든 행동을 잘 알고 계십니다.
4여호와여, 주는 내가
말하기도 전에
내가 할 말을 다 아십니다.
5주는 나를 사방에서 포위하시며
주의 손으로 나를 붙들고 계십니다.
6이와 같은 주의 지식은
너무 깊어서
내가 이해할 수 없습니다.
7내가 주를 떠나
어디로 갈 수 있으며
주 앞에서 어디로
피할 수 있겠습니까?
8내가 하늘에 올라가도
주는 거기 계시며
내가 139:8 또는 ‘음부에’하계에 가서 누워도
주는 거기 계십니다.
9내가 새벽 날개를 타고 바다 저편
가장 먼 곳에 가서 살지라도
10주는 거기서도 나를 인도하시고
주의 오른손으로
나를 붙드실 것입니다.
11내가 만일 “흑암이 나를 덮고
나를 두른 빛이
밤이 되리라” 할지라도
12주에게는 흑암이
어둡지 않을 것이며
밤도 대낮처럼 밝을 것입니다.
주에게는 흑암과 빛이
마찬가지이기 때문입니다.
13주는 내 몸의
모든 기관을 만드시고
어머니의 태에서 나를
베 짜듯이 지으셨습니다.
14내가 이처럼 놀랍고
신기하게 만들어졌으니
주를 찬양합니다.
주의 솜씨가 얼마나 훌륭한지
나는 잘 알고 있습니다.
15내가 보이지 않는 어머니 태에서
만들어지고 있을 그 때에도
주는 내 형체를 보고 계셨습니다.
16주는 139:16 또는 ‘내 형질이 이루기 전에’내가 태어나기도 전에
나를 보셨으며
나를 위해 작정된 날이
하루도 시작되기 전에
그 모든 날이
주의 책에 기록되었습니다.
17하나님이시여, 주의 생각은
나에게 정말 소중합니다.
어쩌면 주는 그렇게도
많은 생각을 하십니까?
18내가 만일 그 수를 헤아린다면
해변의 모래알보다
더 많을 것입니다.
내가 깰 때에도 주는
여전히 나와 함께 계십니다.
19하나님이시여, 주는 악인들을
반드시 죽이실 것입니다.
피에 굶주린 자들아,
나를 떠나가거라!
20그들이 주를 악평하며
주의 이름을 더럽히고 있습니다.
21여호와여, 주를 미워하는 자를
내가 어찌 미워하지 않겠습니까?
주를 대적하는 자를
내가 어찌 증오하지 않겠습니까?
22내가 그들을 미워하는 것은
주의 대적이 바로
나의 대적이기 때문입니다.
23하나님이시여, 나를 살피시고
내 마음을 아시며
나를 시험하셔서 내 생각을 아소서.
24나에게 무슨 악한
행위가 있는지 보시고
나를 영원한 길로 인도하소서.
Psalm 139
Guds allvetande och allestädes närvaro
1För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
2Du vet om jag sitter eller står.
Även om du är långt borta från mig
vet du vad jag tänker.
3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
Du vet om allt som jag företar mig.
4Redan innan jag har ett ord på min tunga
vet du, Herre, vad jag tänker säga.
5Du omsluter mig på alla sidor,
och du håller din hand över mig.
6Att veta detta är förunderligt för mig,
mycket större än vad jag någonsin kan förstå.
7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
8Om jag far upp till himlen är du där,
och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10kommer din hand att leda mig,
din starka hand att gripa mig.
11Om jag bad mörkret att gömma mig
och ljuset omkring mig att bli natt,
12så är inte mörkret mörkt för dig,
utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.
13Du skapade organen inne i min kropp,
du vävde samman mig i min mors livmoder.
14Jag prisar dig för det förunderliga,
att jag är så underbart skapad!
Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15Mitt skelett var inte dolt för dig
när jag formades i det tysta,
när jag vävdes samman i jordens djup.
16Du såg mig innan jag föddes.
I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
innan någon av dem började.139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
Hur enormt är inte deras antal!
18Om jag försökte räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
är jag fortfarande hos dig.
19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
avlägsna de blodtörstiga från mig!
20De som talar svekfullt om dig,
de som har missbrukat dina städer.139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.
21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
avsky dem som reser sig mot dig?
22Jag hatar dem starkt,
de är mina fiender.
23Granska mig, Gud!
Känn mitt innersta och pröva mig,
känn mina oroliga tankar!
24Se om min väg leder bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.
