1Moreover the word of the LORD came to me, saying, 2Go and cry in the ears of Jerusalem, saying, Thus saith the LORD; I remember thee, the kindness of thy youth, the love of thine espousals, when thou wentest after me in the wilderness, in a land that was not sown.2.2 thee: or, for thy sake 3Israel was holiness unto the LORD, and the firstfruits of his increase: all that devour him shall offend; evil shall come upon them, saith the LORD. 4Hear ye the word of the LORD, O house of Jacob, and all the families of the house of Israel:
5¶ Thus saith the LORD, What iniquity have your fathers found in me, that they are gone far from me, and have walked after vanity, and are become vain? 6Neither said they, Where is the LORD that brought us up out of the land of Egypt, that led us through the wilderness, through a land of deserts and of pits, through a land of drought, and of the shadow of death, through a land that no man passed through, and where no man dwelt? 7And I brought you into a plentiful country, to eat the fruit thereof and the goodness thereof; but when ye entered, ye defiled my land, and made mine heritage an abomination.2.7 a plentiful…: or, the land of Carmel 8The priests said not, Where is the LORD? and they that handle the law knew me not: the pastors also transgressed against me, and the prophets prophesied by Baal, and walked after things that do not profit.
9¶ Wherefore I will yet plead with you, saith the LORD, and with your children’s children will I plead. 10For pass over the isles of Chittim, and see; and send unto Kedar, and consider diligently, and see if there be such a thing.2.10 over: or, over to 11Hath a nation changed their gods, which are yet no gods? but my people have changed their glory for that which doth not profit. 12Be astonished, O ye heavens, at this, and be horribly afraid, be ye very desolate, saith the LORD. 13For my people have committed two evils; they have forsaken me the fountain of living waters, and hewed them out cisterns, broken cisterns, that can hold no water.
14¶ Is Israel a servant? is he a homeborn slave? why is he spoiled?2.14 spoiled: Heb. become a spoil? 15The young lions roared upon him, and yelled, and they made his land waste: his cities are burned without inhabitant.2.15 yelled: Heb. gave out their voice 16Also the children of Noph and Tahapanes have broken the crown of thy head.2.16 have…: or, feed on thy crown 17Hast thou not procured this unto thyself, in that thou hast forsaken the LORD thy God, when he led thee by the way? 18And now what hast thou to do in the way of Egypt, to drink the waters of Sihor? or what hast thou to do in the way of Assyria, to drink the waters of the river? 19Thine own wickedness shall correct thee, and thy backslidings shall reprove thee: know therefore and see that it is an evil thing and bitter, that thou hast forsaken the LORD thy God, and that my fear is not in thee, saith the Lord GOD of hosts.
20¶ For of old time I have broken thy yoke, and burst thy bands; and thou saidst, I will not transgress; when upon every high hill and under every green tree thou wanderest, playing the harlot.2.20 transgress: or, serve 21Yet I had planted thee a noble vine, wholly a right seed: how then art thou turned into the degenerate plant of a strange vine unto me? 22For though thou wash thee with nitre, and take thee much soap, yet thine iniquity is marked before me, saith the Lord GOD. 23How canst thou say, I am not polluted, I have not gone after Baalim? see thy way in the valley, know what thou hast done: thou art a swift dromedary traversing her ways;2.23 thou art…: or, O swift dromedary 24A wild ass used to the wilderness, that snuffeth up the wind at her pleasure; in her occasion who can turn her away? all they that seek her will not weary themselves; in her month they shall find her.2.24 A wild…: or, O wild ass, etc2.24 used: Heb. taught2.24 her pleasure: Heb. the desire of her heart2.24 turn…: or, reverse it? 25Withhold thy foot from being unshod, and thy throat from thirst: but thou saidst, There is no hope: no; for I have loved strangers, and after them will I go.2.25 There…: or, Is the case desperate? 26As the thief is ashamed when he is found, so is the house of Israel ashamed; they, their kings, their princes, and their priests, and their prophets, 27Saying to a stock, Thou art my father; and to a stone, Thou hast brought me forth: for they have turned their back unto me, and not their face: but in the time of their trouble they will say, Arise, and save us.2.27 brought…: or, begotten me2.27 their back: Heb. the hinder part of the neck 28But where are thy gods that thou hast made thee? let them arise, if they can save thee in the time of thy trouble: for according to the number of thy cities are thy gods, O Judah.2.28 trouble: Heb. evil
29Wherefore will ye plead with me? ye all have transgressed against me, saith the LORD. 30In vain have I smitten your children; they received no correction: your own sword hath devoured your prophets, like a destroying lion.
31¶ O generation, see ye the word of the LORD. Have I been a wilderness unto Israel? a land of darkness? wherefore say my people, We are lords; we will come no more unto thee?2.31 We are…: Heb. We have dominion 32Can a maid forget her ornaments, or a bride her attire? yet my people have forgotten me days without number. 33Why trimmest thou thy way to seek love? therefore hast thou also taught the wicked ones thy ways. 34Also in thy skirts is found the blood of the souls of the poor innocents: I have not found it by secret search, but upon all these.2.34 secret…: Heb. digging 35Yet thou sayest, Because I am innocent, surely his anger shall turn from me. Behold, I will plead with thee, because thou sayest, I have not sinned. 36Why gaddest thou about so much to change thy way? thou also shalt be ashamed of Egypt, as thou wast ashamed of Assyria. 37Yea, thou shalt go forth from him, and thine hands upon thine head: for the LORD hath rejected thy confidences, and thou shalt not prosper in them.
Varningar och förmaningar till Juda
(2:1—29:32)
Guds folks trolöshet
1Herrens ord kom till mig: 2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
genom ett land där ingen sår något.
3Israel var heligt för Herren,
det första av hans skörd.
Alla som åt av det
drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”
4Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! 5Så säger Herren:
”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
och själva blev värdelösa?
6De frågade inte: ’Var är Herren,
som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
7Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
och följde värdelösa avgudar.
9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10Dra bort till kittéernas2:10 Syftar på Cypern. kuster
och se efter,
sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
om något sådant har skett:
11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.
mot en värdelös avgud.
12Häpna över detta, ni himlar,
rys och bäva, säger Herren.
13Mitt folk har begått en dubbel synd:
Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
brunnar som inte håller vatten.
14Är Israel en tjänare eller född till slav?
Varför har han blivit ett byte?
15Lejonen ryter och morrar mot honom.
De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
så att ingen kan bo i dem.
16Män från Memfis och Tachpanches
betar din hjässa kal.
17Är det inte du själv som har dragit detta över dig
genom att du övergav Herren, din Gud,
när han ville leda dig på vägen?
18Varför ska du nu gå till Egypten
för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
för att dricka av Eufratflodens vatten?
19Din ondska kommer att straffa dig,
ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.
20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band.2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
21Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
22Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.
23”Hur kan du säga:
’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
24som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
i parningstiden är den lätt att finna.
25Akta dig, så du inte springer av dig skorna
och får din strupe torr.
Men du säger:
’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
och dem måste jag följa.’
26Som en tjuv tagen på bar gärning
ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
präster och profeter,
27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
’Kom och rädda oss!’
28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
som du har städer, Juda.
29Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30Till ingen nytta har jag straffat era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
har ert svärd ätit upp profeterna.
31Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
33Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.
34Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
De ertappades inte vid inbrott.
Trots allt detta2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.
35säger du: ’Jag är oskyldig.
Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
därför att du säger att du inte har syndat.
36Varför far du än hit och än dit,
för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
37Också därifrån kommer du att få gå
med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.
