Moab beschuldigd van overmoed
1Stuur vette lammeren als geschenk naar de heerser van het land. Laat deze vanaf de rotsen in de woestijn naar Jeruzalem gaan. 2Want de Moabitische vrouwen zullen achterblijven aan de oevers van de rivier de Arnon als opgejaagde vogels die hun nest zijn kwijtgeraakt. 3Zij zullen smeken om raad en hulp: ‘Verleen ons asiel en bescherm ons. Verraad onze verblijfplaats niet aan onze achtervolgers. 4-5 Laat onze ontheemden bij u mogen blijven, verberg hen voor onze vijanden! God zal u belonen voor de vriendelijkheid die u ons bewijst. Als u de Moabitische vluchtelingen toestaat zich onder u te vestigen, zal God als de terreur en onderdrukking voorbij zijn, Davids troon voor altijd laten bestaan. Op die troon zal Hij een goede en rechtvaardige koning zetten.’
6Is dit het trotse Moab waarover wij zoveel hebben gehoord? Zijn hooghartigheid en overmoed, trots en zelfoverschatting zijn helemaal verdwenen! 7Daarom zullen de Moabieten om hun eigen lot treuren. Ja, Moab, u zult rouwen om de nederlaag van Kir-Haréseth, 8om de verlaten boerderijen van Chesbon en de wijngaarden van Sibma. De vijandelijke leiders hebben de wijngaarden die zich uitstrekten tot aan Jazer in de woestijn en waarvan de ranken zelfs tot voorbij de zee bij Jazer reikten, vernield. 9Daarom huil ik om Jazer en om de wijngaarden van Sibma. Mijn tranen zullen vloeien om Chesbon en Eleale, want uw zomerfruit en uw oogst zijn vertrapt. 10De blijdschap is weg, de vreugde om de oogst is verdwenen. Het blijde zingen in de wijngaarden zal niet meer worden gehoord. Het persen van de druiven in de wijnpersen ligt voor altijd stil. Ik heb een einde gemaakt aan al hun oogstvreugde.
11Ik zal diep in mijn binnenste huilen om Moab en Kir-Heres. 12De Moabieten zullen vertwijfeld bidden tot hun afgoden op de heuveltoppen, maar dat zal niets helpen, zij zullen in hun tempels naar hun afgoden schreeuwen, maar er zal niemand komen om hen te redden. 13-14 Deze woorden zijn al eerder over Moab gezegd, maar nu zegt de Here: binnen drie jaar zal het met de heerlijkheid van Moab en met al zijn grootspraak gedaan zijn. Wat ervan overblijft, zal gering en machteloos zijn.
Moab krossas för sin stolthet
1Sänd lamm till landets härskare
från Sela16:1 Sela kan ev. här översättas klippan. genom öknen till Sions berg.
2Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3”Ge oss råd, fatta ett beslut!
Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
röj inte de flyende!
4Låt mina fördrivna från Moab
få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”
För förtryckaren ska inte finnas mer,
förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
5Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och strävar efter rättfärdighet.
6Vi har hört om Moabs stolthet,
dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
dess tomma prat.
7Därför jämrar sig moabiterna,
alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
8För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
och bredde ut sig till havet.
9Därför gråter jag som Jaser
över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10Nu är all glädje och fröjd borta
från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
och i mitt innersta över Kir-Heres.
12När nu Moab träder fram på sin offerplats
tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
är det till ingen nytta.
13Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,16:14 Uttryckets innebörd i grundtexten är osäker; samma uttryck förekommer också i 21:16. ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
