1Het allermooiste lied van Salomo.
2Ik verlang ernaar dat hij mij kust. Zijn liefde is mij meer waard dan de heerlijkste wijn.
3Uw zalfolie geurt verrukkelijk, nog heerlijker is de klank van uw naam. Daarom houden de jonge meisjes van u.
4Voer mij met u mee, laten we ons haasten.
De koning nam mij mee naar zijn vertrekken.
Wij willen jubelen en blij zijn met u. Uw liefde gaat de vreugde van de wijn ver te boven. Het is terecht dat men zoveel van u houdt!
5Ik ben bruin en charmant om te zien. Meisjes van Jeruzalem, ik ben zo bruin als de tenten van Kedar en de gordijnen van Salma.
6Let er maar niet op dat ik zo bruin ben, de zon heeft mij verbrand. Mijn broers hebben mij ruw behandeld, ik moest hun wijngaarden bewaken. Maar mijzelf heb ik niet goed bewaakt.
7Mijn liefste, zeg me waar je je kudden weidt en waar ʼs middags je schapen rust houden. Er is immers geen reden mij te sluieren, zoals wanneer ik bij de kudden van je vrienden kom?
8Jij bent de mooiste van alle vrouwen. Als je niet weet waar ik weid, volg dan gewoon het spoor van de kudde. Laat je geiten maar grazen bij de nachtverblijven van de herders.
9Allerliefste, ik vergelijk je met de mooiste merrie voor de wagen van de farao.
10Je wangen komen mooi uit tussen de sieraden die je draagt. En je hals rijst zo fraai op boven de halssieraden.
11Ik zal gouden sieraden voor je laten maken met zilveren ballen erin.
12Zolang de koning aan tafel zit, kun je de geur van mijn nardusparfum ruiken.
13Mijn liefste rust tussen mijn borsten als een bundel mirre.
14Mijn liefste lijkt in mijn ogen op een tros bloemen in de wijngaarden van Engedi.
15Wat vind ik je mooi, mijn allerliefste! Je bent zo mooi, je ogen zijn zo teer als duiven.
16Ik vind jou ook mooi, mijn liefste. Het is heerlijk om met jou samen te zijn. Wij liggen samen tussen het gebladerte.
17De ceders om ons heen zijn de balken van ons huis en de cipressen vormen een muur om ons heen.
1Sångernas sång, av Salomo.
Hon:1:2 Sången sjungs växelvis av bruden, brudgummen och deras vänner, men övergången är ibland oklar. Hon, han, vännerna finns inte i grundtexten utan är tillägg gjorda för att åtminstone ungefärligt markera vem som framträder.
2Låt honom kyssa mig
med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
3Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
och de unga kvinnorna älskar dig.
4Ta mig med dig!
Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.
Vännerna:
Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.
Hon:
Med rätta älskar de dig!
5Jag är mörk och skön,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
som Salomos1:5 Namnet kan ev. också tolkas som ett ortnamn Shalma och i så fall utgöra en parallell till Kedars tält (tält var ju ingenting Salomo var känd för). tältdukar.
6Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
7Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna:
8Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Han:
9Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
som spänts för faraos vagnar.
10Dina vackra kinder är smyckade med hängen
och din hals med ädelstenar.
11Vi ska göra guldsmycken
med silverkulor åt dig.
Hon:
12När kungen ligger på sin säng1:12 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Möjligen: När kungen ligger till bords…,
sprider min nardus sin doft.
13Min älskade är som en doftpåse med myrra,
som ligger mellan mina bröst.
14Min älskade är för mig en bukett hennablommor
från En-Gedis vingårdar,
Han:
15Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.
Hon:
16Vad underbar du är, min älskade,
så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.
Han:
17Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
och cypresser som tak.
