Hoffnung für Alle

Psalm 143

Bring mich nicht vor dein Gericht!

1Ein Lied von David.

Herr, höre mein Gebet!
Achte auf mein Flehen und hilf mir,
    du bist doch treu und gerecht!
Bring mich nicht vor dein Gericht,
    denn vor dir ist kein Mensch unschuldig.
Der Feind verfolgt mich
    und wirft mich zu Boden.
In völliger Dunkelheit lässt er mich zurück,
    als wäre ich schon lange tot.
Ich weiß nicht mehr weiter
    und bin vor Angst wie gelähmt.

Ich denke zurück an früher, an das, was du damals getan hast,
    und halte mir deine großen Taten vor Augen.
Zu dir strecke ich meine Hände empor im Gebet.
    Wie ausgedörrtes Land nach Regen lechzt,
    so warte ich sehnsüchtig auf dein Eingreifen.

Herr, erhöre mich doch jetzt –
    ich bin völlig am Ende!
Verbirg dich nicht vor mir,
    sonst habe ich nicht mehr lange zu leben!
Lass mich schon früh am Morgen erfahren,
dass du es gut mit mir meinst,
    denn ich vertraue dir.
Zeige mir, wohin ich gehen soll,
    denn nach dir sehne ich mich.
Rette mich, Herr, vor meinen Feinden –
    nur bei dir bin ich geborgen.
10 Lehre mich, so zu leben, wie du es willst,
denn du bist mein Gott!
    Führe mich durch deinen guten Geist,
    dann kann ich ungehindert meinen Weg gehen!

11 Herr, ich weiß, du bist gerecht, darum hilf mir aus meiner Not!
    Es wird deinem Namen Ehre machen, wenn du mich am Leben erhältst.
12 Lass meine Feinde umkommen
und vernichte alle, die mich verfolgen!
    Denn du bist ein gnädiger Gott, und ich diene dir.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 143

Psalm 143

Ångerpsalm. Bön om räddning

1En psalm av David.

Herre, hör min bön!

Lyssna till min åkallan,

befria mig i din trofasthet och rättfärdighet.

2Ställ inte din tjänare inför rätta,

för ingen levande är rättfärdig i dina ögon.

3Min fiende har förföljt mig

och krossat mig.

Han har placerat mig i mörker,

precis som de som dött för länge sedan.

4Jag är färdig att ge upp

och mitt hjärta är förlamat.

5Jag minns tider som gått,

jag tänker på allt som du gjort,

begrundar dina händers verk.

6Jag sträcker mina händer mot dig,

jag törstar efter dig som ett förtorkat land. Séla

7Skynda dig, Herre, och svara mig,

för jag blir alltmer deprimerad.

Vänd dig inte bort från mig,

för då blir jag som de som ligger i sina gravar.

8Låt mig varje morgon erfara din nåd,

för jag förtröstar på dig.

Visa mig den väg jag ska gå,

för jag sätter mitt hopp till dig.

9Rädda mig från mina fiender!

Herre, jag flyr till dig.

10Lär mig att göra din vilja,

för du är min Gud.

Låt din goda Ande leda mig på jämn mark.

11Herre, bevara mitt liv för ditt namns skull.

Led mig ut ur nöden för din rättfärdighets skull.

12Utplåna mina fiender i din nåd,

förgör dem som är ute efter mitt liv,

för jag är din tjänare.