Salmo 19Salmo 19 Ang titulo sa Hebreo: Ang kanta nga ginsulat ni David. Sa direktor sang mga manugkanta.
Ang Pagkagamhanan sang Dios nga Makita sa Iya mga Gintuga
1Ang kalangitan nagapahayag sang gahom sang Dios
kag nagapakita sang iya ginhimo.
2Ang kada adlaw kag kada gab-i daw sa nagasugid parte sa gahom sang Dios.
3Wala sing pulong ukon tingog nga mabatian sa ila,
4pero ang ila mensahi nagalambot sa bug-os nga kalibutan;
nagalapnag ini sa bisan diin nga lugar.
Naghimo ang Dios sa kalangitan sang elistaran sang adlaw.
5Kag halin didto nagaguwa ang adlaw kon aga
nga pareho sa nobyo nga malipayon nga nagaguwa sa lugar nga sa diin siya ginkasal,
ukon pareho sa kampyon nga manugdalagan, nga handa sa pagdalagan.
6Nagabutlak ini sa sidlangan kag nagasalop sa nakatundan.
Kag wala sing may makapanago sa iya nga init.
Ang Kasuguan sang Ginoo
7Ang kasuguan sang Ginoo wala sing sayop.
Nagapabaskog ini sang aton kabuhi.
Ang mga pagpanudlo sang Ginoo masaligan
kag nagahatag sang kaalam sa mga wala sing alam.
8Ang mga pagsulundan sang Ginoo husto kag nagahatag sang kalipay.
Ang mga sugo sang Ginoo wala sing sayop kag nagapasanag sa hunahuna sang tawo.
9Ang pagtahod sa Ginoo maayo,
kag dapat himuon ini hasta san-o.
Ang paghukom sang Ginoo sigurado kag matarong.
10Ini nga mga butang mas malahalon pa sang sa puro gid nga bulawan.
Kag mas matam-is pa sang sa puro gid nga dugos.
11Nagahatag man ini sang paandam sa akon nga imo alagad, Ginoo.
Kag kon ginatuman ko ini makabaton ako sang dako nga balos.
12Kon kaisa indi mahibaluan sang tawo nga nakasala siya.
Gani, Ginoo, tinlui ako sa mga sala nga wala ko mahibalui!
13Buligi man ako nga indi makahimo sing hungod nga sala
kag indi pag-itugot nga ulipunon ako sini,
agod wala sing kasawayan ang akon kabuhi
kag hilway sa madamo nga klase sang mga sala.
14Kabay pa nga ang akon mga ginahambal kag mga ginahunahuna makapalipay sa imo, Ginoo, nga akon palalipdan nga bato kag manunubos.
Psalm 19
Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag
1För körledaren. En psalm av David.
2Himlarna förkunnar Guds majestät,
himlavalvet vittnar om hans händers verk.
3Dag berättar om det för dag,
natt förklarar det för natt.
4Utan tal, utan ord,
utan att deras röster hörs
5når deras röst19:5 Den masoretiska grundtexten har deras linje gick ut över hela jorden. Septuaginta samt Rom 10:18 har deras röst som även valts här i denna vers. Den enda skillnaden mellan de två grundtexterna är en enda bokstav. ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
6som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
7Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
och ingenting kan gömma sig för dess hetta.
8Herrens lag är fullkomlig,
den förnyar livet19:8 Eller själen, människans innersta..
Herrens förordningar är fasta,
de gör den okunnige vis.
9Herrens stadgar är rätta,
de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
de lyser upp ögonen.
10Herrens fruktan är ren,
den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11mer värdefulla än guld,
mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
honung som droppar från vaxkakan.
12Genom dem varnas din tjänare,
och den som följer dem får en stor lön.
13Vem ser sina egna felsteg?
Befria mig från mina hemliga synder,
14och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg19:14 Eller: bevara…för fräcka människor.,
så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.
15Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
Herre, min klippa, min befriare!
