Genesis 22 – HLGN & HOF

Ang Pulong Sang Dios

Genesis 22:1-24

Ginsugo sang Dios si Abraham nga Ihalad si Isaac

1Sang ulihi, gintilawan sang Dios si Abraham. Gintawag niya si Abraham, kag nagsabat si Abraham sa iya. 2Dayon nagsiling siya, “Dal-a ang imo bugtong22:2 bugtong: ukon, pinasahi. kag pinalangga nga anak nga si Isaac kag magkadto kamo sa duta sang Moria. Saka kamo sa bukid nga akon itudlo sa imo kag ihalad mo siya didto sa akon bilang halad nga ginasunog.”22:2 halad nga ginasunog: Tan-awa ang Lista sang mga Pulong sa likod.

3Gani aga pa gid sang madason nga adlaw, nagbial si Abraham sang mga kahoy nga inuggatong sa halad, kag ginkarga niya ini sa iya asno. Naglakat siya kaupod si Isaac kag ang duha niya ka suluguon nga lalaki pakadto sa lugar nga ginsiling sa iya sang Dios. 4Sang ikatlo nga adlaw sang ila pagpanglakaton, nakita ni Abraham sa unhan ang lugar nga ginsiling sa iya sang Dios. 5Gani nagsiling si Abraham sa duha niya ka suluguon, “Diri lang kamo anay kag bantayi ninyo ang asno, kay mataklad kami didto sa unhan kag magsimba sa Dios. Mabalik man kami dayon.” 6Ginpapas-an ni Abraham kay Isaac ang mga kahoy nga inuggatong sa halad, kag siya ang nagdala sang sundang kag pangsindi.

7Samtang nagalakat sila, nagsiling si Isaac, “Tay!” Nagsabat si Abraham, “Ano, anak?” Nagpamangkot si Isaac, “May dala kita nga pangsindi kag inuggatong, pero diin ang karnero nga inughalad?” 8Nagsabat si Abraham, “Anak, ang Dios ang magahatag sa aton sang karnero nga inughalad.” Kag nagpadayon sila sa paglakat.

9Sang pag-abot nila sa lugar nga ginsiling sang Dios, naghimo si Abraham sang halaran, kag ginplastar niya ang mga kahoy sa ibabaw sini. Dayon gin-gapos niya si Isaac kag gintungtong sa ibabaw sang halaran. 10Pagkatapos nagkuha siya sang sundang. Kag sang patyon na niya kuntani si Isaac, 11gintawag siya sang anghel sang Ginoo halin sa langit, “Abraham! Abraham!” Pagkatapos nga nagsabat si Abraham, 12nagsiling ang anghel, “Indi pagpatya ang bata! Karon napamatud-an ko na gid nga may kahadlok ka sa Dios tungod kay wala mo pag-ilikaw sa akon ang imo bugtong22:12 bugtong: ukon, pinasahi. nga anak.” 13Pagbalikid ni Abraham, may nakita siya nga isa ka lalaki nga karnero nga ang iya sungay nasangit sa mga kahoy-kahoy, kag indi na ini makahalin. Gani ginkuha ini ni Abraham kag ginhalad bilang halad nga ginasunog sa baylo sang iya anak. 14Gintawag ni Abraham ato nga lugar “Nagatigana ang Ginoo.” Gani hasta subong may hulubaton nga nagasiling, “Sa Bukid sang Ginoo may ginatigana siya.”

15Nagtawag liwat kay Abraham ang anghel sang Ginoo halin sa langit. 16-17Siling niya, “Amo ini ang ginasiling sang Ginoo: Nagapanumpa ako sa akon mismo kaugalingon nga pakamaayuhon ko gid ikaw tungod kay wala mo pag-ilikaw ang imo bugtong nga anak sa akon. Padamuon ko gid ang imo mga kaliwat nga daw pareho kadamo sa mga bituon sa langit kag sa mga balas sa baybayon. Pagasakupon nila ang mga banwa sang ila mga kaaway. 18Kag paagi sa imo mga kaliwat,22:18 mga kaliwat: ukon, kaliwat. pakamaayuhon ko ang tanan nga nasyon sa kalibutan, tungod kay nagtuman ka sa akon.”

19Pagkatapos sadto, nagbalik si Abraham kag si Isaac sa mga suluguon. Dayon nagkadto sila sa Beersheba kag didto na nag-estar.

Ang mga Kaliwat ni Nahor

20Sang ulihi, nabalitaan ni Abraham nga si Nahor nga iya utod may mga anak na kay Milca: 21Si Uz ang magulang, sunod si Buz, kag dayon si Kemuel (nga amay ni Aram), 22si Kesed, si Hazo, si Pildash, si Jidlaf, kag si Betuel. 23Sila nga walo amo ang mga anak ni Nahor kay Milca. Si Betuel amo ang amay ni Rebeka. 24May mga anak man si Nahor sa isa pa niya ka asawa nga si Reuma. Sila amo sanday Teba, Gaham, Tahash kag Maaca.

Hoffnung für Alle

1. Mose 22:1-24

Eine schwere Prüfung für Abraham

1Einige Zeit später stellte Gott Abraham auf die Probe. »Abraham!«, rief er. »Ja, Herr?« 2»Geh mit deinem einzigen Sohn Isaak, den du so sehr liebst, in die Gegend von Morija. Dort zeige ich dir einen Berg. Auf ihm sollst du deinen Sohn Isaak töten und als Opfer für mich verbrennen!«

3Am nächsten Morgen stand Abraham früh auf und spaltete Holz für das Opferfeuer. Dann belud er seinen Esel und nahm seinen Sohn Isaak und zwei seiner Knechte mit. Gemeinsam zogen sie los zu dem Gebirge, das Gott Abraham genannt hatte. 4Nach drei Tagereisen war es in der Ferne zu sehen. 5»Ihr bleibt hier und passt auf den Esel auf!«, sagte Abraham zu den beiden Knechten. »Der Junge und ich gehen auf den Berg, um Gott anzubeten; wir sind bald wieder zurück.«

6Abraham legte das Holz für das Brandopfer auf Isaaks Schultern, er selbst nahm das Messer und eine Schale, in der Holzstücke glühten. Gemeinsam bestiegen sie den Berg. 7»Vater?«, fragte Isaak. »Ja, mein Sohn.« »Feuer und Holz haben wir – aber wo ist das Lamm für das Opfer?« 8»Gott wird schon dafür sorgen, mein Sohn!« – Schweigend gingen sie weiter.

9Als sie die Stelle erreichten, die Gott angegeben hatte, errichtete Abraham aus Steinen einen Altar und schichtete das Brandholz auf. Er fesselte Isaak und legte ihn oben auf den Holzstoß. 10Dann griff er nach dem Messer, um seinen Sohn zu töten. 11»Abraham, Abraham!«, rief da der Engel des Herrn vom Himmel. »Ja, Herr?« 12»Leg das Messer beiseite und tu dem Jungen nichts! Denn jetzt weiß ich, dass du Gott gehorsam bist – du hättest deinen einzigen Sohn nicht verschont, sondern ihn für mich geopfert!«

13Plötzlich entdeckte Abraham einen Schafbock, der sich mit den Hörnern im Dickicht verfangen hatte. Er tötete das Tier und opferte es anstelle seines Sohnes auf dem Altar. 14Den Ort nannte er: »Der Herr versorgt.« Noch heute sagt man darum: »Auf dem Berg des Herrn ist vorgesorgt.«

15Noch einmal rief der Engel des Herrn vom Himmel Abraham zu: 16»Ich, sagt der Herr, schwöre bei mir selbst: Weil du gehorsam warst und mir deinen einzigen Sohn als Opfer geben wolltest, 17werde ich dich überreich mit meinem Segen beschenken und dir so viele Nachkommen geben, wie es Sterne am Himmel und Sand am Meer gibt. Sie werden ihre Feinde besiegen und ihre Städte erobern. 18Alle Völker der Erde werden durch deine Nachkommen am Segen teilhaben.22,18 Oder: Alle Völker der Erde werden mich bitten, sie so zu segnen, wie ich dich segnen werde. Das alles werde ich dir geben, weil du bereit warst, meinen Willen zu tun.«

19Danach verließen sie den Berg, holten die Knechte ab und machten sich auf den Weg zurück nach Beerscheba. Dort blieb Abraham wohnen.

20Bald darauf erreichte ihn die Nachricht, dass Milka, die Frau seines Bruders Nahor, acht Söhne geboren hatte: 21-23Uz, den ältesten, Bus, Kemuël – den Vater von Aram –, Kesed, Haso, Pildasch, Jidlaf und Betuël – den Vater von Rebekka. 24Rëuma, die Nebenfrau Nahors, hatte vier Söhne geboren: Tebach, Gaham, Tahasch und Maacha.