2 Samuel 13 – HLGN & BDS

Ang Pulong Sang Dios

2 Samuel 13:1-39

Si Amnon kag si Tamar

1May matahom nga anak si David nga ang iya ngalan si Tamar, kag utod siya ni Absalom. Karon, si Amnon nga utod ni Tamar sa amay naluyag sa iya. 2Pero indi niya mahimo ang iya gusto nga himuon kay Tamar tungod nga dalaga si Tamar kag may nagabantay permi sa iya. Tungod sini naglalain siya hasta nga nagmasakit siya.

3Karon may amigo si Amnon nga maayo gid magpadihot—ang iya pakaisa nga si Jonadab. Anak siya sang utod ni David nga si Shimea. 4Isa ka adlaw, nagpamangkot siya kay Amnon, “Anak ka sang hari, pero ngaa kada adlaw permi ko ikaw makita nga nagapaluya? Sugiri abi ako sang imo problema.” Nagsiling si Amnon sa iya, “Naluyag ako kay Tamar, ang utod ni Absalom nga akon utod sa amay.” 5Nagsiling si Jonadab, “Maghigda ka, kag magpamulomasakit. Kon magbisita gani ang imo amay sa imo, silingon mo siya nga tugutan niya si Tamar nga magkadto sa imo sa pagpakaon sa imo. Silingon mo man siya nga gusto mo makita si Tamar nga nagapreparar sang pagkaon sa imo tupad kag gusto mo nga siya gid ang maghungit sa imo.”

6Gani naghigda si Amnon kag nagpamulomasakit. Sang magbisita sa iya si Haring David, nagsiling siya, “Gusto ko nga magkadto diri ang akon utod nga si Tamar kag maghimo sang tinapay samtang nagatan-aw ako, kag pagkatapos hungitan niya ako.” 7Gani nagpasugo si David nga hambalon si Tamar sa palasyo nga magkadto siya sa iya utod nga si Amnon kag magpreparar sang pagkaon para sa iya.

8Nagkadto si Tamar sa balay sang iya utod nga si Amnon, kag nakita niya siya nga nagahigda. Nagkuha siya sang harina, ginmasa ini, kag ginluto ang tinapay samtang nagatan-aw si Amnon. 9Pagkaluto, ginkuha niya ini agod ipakaon kay Amnon, pero indi magkaon si Amnon. Nagsiling si Amnon, “Paguwaa ang tanan nga tawo diri!” Gani nagguwa ang mga tawo. 10Dayon nagsiling si Amnon kay Tamar, “Dal-a diri ang pagkaon sa akon kuwarto kag hungiti ako.” Gani gindala ni Tamar ang pagkaon kay Amnon. 11Pero samtang ginahungitan niya si Amnon ginhakos siya ni Amnon kag ginsilingan nga maghulid sila.

12Nagsiling si Tamar sa iya, “Indi ako pagpakahuy-i! Mag-utod kita! Indi paghimua ini nga kabuangan. Indi ini dapat matabo sa Israel. 13Ano na lang nga guya ang ipakita ko sa mga tawo? Kag ikaw, kabigon ka nga isa ka buang-buang sa Israel. Estoryaha bala anay ang aton amay parte sini; sigurado nga tugutan niya ikaw sa pagpangasawa sa akon.”

14Pero wala magpamati si Amnon sa iya, kag tungod nga mas makusog siya kay Tamar ginpakahuy-an niya siya paagi sa paglugos sa iya. 15Dayon naakig gid si Amnon sa iya, kag ang iya kaakig sobra pa sa iya paghigugma sa iya sang una. Nagsiling si Amnon sa iya, “Bangon ka kag magguwa!” 16Nagsabat si Tamar, “Indi ako magguwa! Mas dako pa nga sala ang pagtabog mo sa akon sang sa imo ginhimo sa akon.” Pero wala magpamati si Amnon sa iya. 17Sa baylo, gintawag niya ang iya personal nga suluguon kag ginsilingan, “Paguwaa ini nga babayi kag siraduhi dayon ang puwertahan.”

18Gani ginpaguwa sang suluguon si Tamar kag ginsira ang puwertahan. Nagasuksok sadto si Tamar sang matahom kag malaba nga bayo13:18 matahom kag malaba nga bayo: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini. kay amo ato ang ginasuksok sang dalaga nga mga anak sang hari sadto nga panahon. 19Ang ginhimo ni Tamar, gin-gisi niya ang iya matahom kag malaba nga bayo, kag nagbutang sang abo sa iya ulo. Dayon naglakat siya nga nagahilibion samtang ginatungtong niya ang iya mga kamot sa iya ulo sa dako nga kasubo.

20Nakita siya sang iya utod nga si Absalom kag ginpamangkot, “May malain bala nga ginhimo si Amnon sa imo? Indi ini pag-ipanugid sa iban, kay utod mo siya sa amay. Indi lang sagi isip ang natabo sa imo.” Kag didto na nag-estar si Tamar sa balay ni Absalom, pero permi lang siya nagaisahanon kag nagapangasubo.

21Sang mahibaluan ni Haring David ang natabo, puwerte gid ang iya kaakig. 22Kag bisan wala nagamuno si Absalom kay Amnon parte sa iya ginhimo, ginakaugtan niya siya tungod sa iya pagpakahuya kay Tamar nga iya utod.

Ginpatay ni Absalom si Amnon

23Pagkaligad sang duha ka tuig, sang ginapaguntingan ni Absalom ang iya mga karnero sa Baal Hazor, malapit sa Efraim, gin-imbitar niya ang tanan nga anak sang hari sa pagtambong didto. 24Nagkadto siya kay Haring David kag nagsiling, “Nagapagunting ako sang akon mga karnero. Makakadto ka bala kag ang imo mga opisyal sa sini nga okasyon?” 25Nagsabat ang hari, “Indi na lang anak, kay magastuhan ka lang kon magtambong kami tanan.” Ginpilit gid siya ni Absalom, pero indi gid siya makadto. Ginbendisyunan lang niya si Absalom. 26Nagsiling si Absalom, “Kon indi ka, si Amnon na lang nga akon utod ang pakadtua.” Nagpamangkot ang hari, “Ngaa nga gusto mo gid siya pakadtuon didto?” 27Pero nagpamilit gid si Absalom, gani ginpaupod na lang ni David si Amnon, kag ang iban pa niya nga mga anak nga lalaki.

28Nagsiling si Absalom sa iya mga tinawo, “Hulaton ninyo nga mahubog si Amnon, dayon pagsinyas ko, patyon ninyo siya. Indi kamo magkahadlok; ako ang nagsugo sa inyo. Magpakabakod kamo kag magpakaisog.” 29Gani ginpatay sang mga tinawo ni Absalom si Amnon suno sa iya sugo. Nagsakay gilayon ang iban nga mga anak nga lalaki ni David sa ila mga kabayo13:29 kabayo: Ang sapat nga ginmitlang diri ginatawag sa English nga mule, kag kaanggid ini sa kabayo. kag nagpalagyo. 30Samtang nagapauli sila sa Jerusalem, may nakabalita kay David nga ginpamatay ni Absalom ang tanan niya nga anak nga lalaki kag wala gid sing may nabilin sa ila. 31Nagtindog dayon si David kag gin-gisi niya ang iya bayo sa pagpakita sang iya pagpangasubo, kag naghapa siya sa duta. Gin-gisi man sang iya mga alagad ang ila mga bayo kag nagtindog lang sila didto. 32Pero nagsiling si Jonadab nga anak sang utod ni David nga si Shimea, “Mahal nga Hari, wala napatay ang tanan mo nga anak nga lalaki kundi si Amnon lang. Dugay na nga gintuyo ni Absalom nga patyon si Amnon halin pa sang adlaw nga ginpakahuy-an niya ang iya utod nga si Tamar. 33Indi ka magkabalaka sa balita nga ginpamatay ang tanan mo nga anak nga lalaki. Si Amnon lang ang ginpatay. 34Kon parte kay Absalom, nagpalagyo siya.”

Karon, ang guwardya sa pader sang Jerusalem may nakita nga madamo nga mga tawo nga nagapadulong. Nagaagi sila sa dalan sa nakatundan, sa kilid dampi sang bukid. Nagkadto ang guwardya sa hari kag nagsiling, “May nakita ako nga mga tawo sa dalan sang Horonaim, sa kilid dampi sang bukid.”13:34 Nagkadto… bukid: Wala ini sa Hebreo, pero ara sa Septuagint. 35Nagsiling dayon si Jonadab sa hari, “Mahal nga Hari, tan-awa! Ara na ang imo mga anak nga lalaki, subong sang akon ginsiling.” 36Pagkatapos gid niya hambal, nag-abot ang mga anak nga lalaki ni David nga nagahilibion. Nagahilibion man sing tudo si David kag ang tanan niya nga mga alagad. 37-38Nagpangasubo si David sa iya anak nga si Amnon sa malawig nga tion.

Sang nagpalagyo si Absalom, nagkadto siya sa hari sang Geshur nga si Talmai, nga anak ni Amihud. Didto siya nagtiner sa sulod sang tatlo ka tuig. 39Sang maumpawan na si Haring David sa iya kasubo sa pagkapatay ni Amnon, ginhidlaw siya kay Absalom.13:39 ginhidlaw siya kay Absalom: ukon, nadula na ang iya gana sa pagdakop kay Absalom.

La Bible du Semeur

2 Samuel 13:1-39

Le viol de la princesse Tamar

1Absalom, un fils de David, avait une sœur qui était très belle et qui se nommait Tamar13.1 Fille de Maaka, princesse de Gueshour (3.3). Amnôn était fils d’Ahinoam, première femme de David ; il était le fils aîné de David, donc l’héritier présomptif du trône (3.2).. Amnôn, un autre fils du roi David, en tomba passionnément amoureux. 2Il se rongeait tant à propos de sa demi-sœur qu’il s’en rendait malade, car elle était vierge et il lui semblait impossible de l’approcher13.2 Les filles non mariées vivaient dans l’appartement des femmes et ne fréquentaient guère les hommes, pas même leurs demi-frères.. 3Amnôn avait un ami nommé Yonadab, un fils de Shimea, le frère de David. C’était un homme très astucieux. 4Il demanda à Amnôn : Fils du roi, pourquoi es-tu si déprimé ? Chaque matin tu parais l’être davantage. Ne veux-tu pas m’en dire la cause ?

Amnôn lui répondit : Je suis amoureux de Tamar, la sœur de mon frère Absalom.

5Yonadab lui dit alors : Mets-toi au lit et fais comme si tu étais malade. Quand ton père viendra te voir, dis-lui : « Permets à ma sœur Tamar de venir me faire à manger, qu’elle prépare le repas sous mes yeux afin que je la voie faire, puis je mangerai de sa main. »

6Amnôn se mit donc au lit et fit semblant d’être malade. Le roi vint le voir et Amnôn lui dit : Fais venir ma sœur Tamar pour qu’elle me prépare deux galettes sous mes yeux, et je les mangerai de sa main.

7David envoya dire à Tamar dans son appartement : Va chez ton frère Amnôn et prépare-lui son repas.

8Tamar se rendit donc chez son frère Amnôn et le trouva couché. Elle prépara de la pâte et la pétrit, puis confectionna des galettes devant lui et les fit cuire. 9Ensuite elle prit la poêle et lui en servit le contenu devant lui, mais il refusa d’en manger et dit : Faites sortir tout le monde d’ici.

Tous se retirèrent. 10Alors il demanda à Tamar : Apporte-moi ces galettes dans ma chambre pour que je les mange de ta main.

Tamar prit les galettes qu’elle avait faites et les apporta à son frère Amnôn dans sa chambre. 11Au moment où elle les lui présentait, il l’empoigna et lui dit : Viens, couche avec moi, ma sœur !

12Mais elle s’écria : Non, mon frère, ne me fais pas violence ! Cela ne se fait pas en Israël13.12 Voir Dt 22.23-29.. Ne commets pas une telle infamie ! 13Après cela, où irais-je porter ma honte ? Et toi, tu serais considéré comme un individu méprisable dans notre peuple. Pourquoi ne parles-tu pas au roi ? Il ne refusera pas de me donner à toi.

14Mais il ne voulut rien entendre, et comme il était plus fort qu’elle, il lui fit violence et coucha avec elle.

15Après cela, il conçut pour elle une forte aversion, plus violente que la passion qu’il avait éprouvée pour elle. Tout à coup, il lui ordonna : Lève-toi, va-t’en !

16– Non, lui dit-elle, en me chassant, tu commettrais un crime encore pire que le mal que tu m’as déjà fait.

Mais il ne voulut pas l’écouter. 17Il appela le domestique qui était à son service et lui ordonna : Débarrassez-moi de cette fille ! Jetez-la dehors et verrouillez la porte derrière elle !

18Elle portait jusque-là une longue robe multicolore, car c’était autrefois la tenue des princesses aussi longtemps qu’elles étaient vierges. Le domestique la mit dehors et verrouilla la porte derrière elle. 19Alors Tamar répandit de la cendre sur sa tête, elle déchira sa longue robe, se prit à deux mains la tête, puis elle partit en poussant des cris. 20Son frère Absalom lui demanda : Ton frère Amnôn t’a-t-il fait violence ? Maintenant, ma sœur, n’en parle pas, c’est ton frère, et ne prends pas la chose trop à cœur !

Dès lors Tamar alla demeurer dans la maison d’Absalom, comme une femme abandonnée.

21Le roi David apprit tout ce qui s’était passé et il en fut très irrité13.21 Un manuscrit hébreu, l’ancienne version grecque et la Vulgate ajoutent ici : il ne fit cependant aucun reproche à Amnôn, car c’était son fils aîné et il l’aimait beaucoup.. 22Quant à Absalom, il n’adressait plus la parole à Amnôn, ni en bien, ni en mal, car il l’avait pris en haine à cause du viol de sa sœur Tamar.

Absalom venge sa sœur et prend la fuite

23Deux ans plus tard, Absalom avait les tondeurs à Baal-Hatsor, près d’Ephraïm13.23 Près de Béthel, à 25 kilomètres au nord de Jérusalem (Né 11.33). La tonte des moutons était une occasion annuelle de réjouissances (1 S 25.2-8).. Il invita tous les fils du roi. 24Il se rendit chez le roi et lui dit : Tu sais que ton serviteur fait tondre ses moutons ; que le roi et ses hauts fonctionnaires veuillent bien venir chez ton serviteur !

25Mais le roi lui répondit : Non, mon fils, nous n’allons pas tous venir, ce serait une trop lourde charge pour toi !

Absalom insista, mais le roi refusa l’invitation et lui donna simplement sa bénédiction. 26Absalom reprit : Si tu ne veux pas venir, permets au moins à mon frère Amnôn de nous accompagner.

Le roi lui dit : Pourquoi t’accompagnerait-il ?

27Mais Absalom insista tellement que David laissa partir avec lui Amnôn et tous les autres fils du roi.

28Absalom donna des ordres à ses serviteurs en disant : Quand vous verrez qu’Amnôn sera égayé par le vin, et que je vous dirai : « Frappez Amnôn ! » vous le tuerez. Ne craignez rien, car c’est moi qui en prends la responsabilité. Ayez du courage et soyez forts !

29Les serviteurs d’Absalom exécutèrent les ordres de leur maître et tuèrent Amnôn. Aussitôt, tous les autres fils du roi se levèrent de table, enfourchèrent chacun son mulet et prirent la fuite. 30Ils étaient encore en route quand la nouvelle parvint à David qu’Absalom avait tué tous les fils du roi sans qu’aucun d’eux en réchappe. 31Le roi se leva, déchira ses vêtements en signe de deuil et s’étendit à même le sol. Tous ses ministres se tenaient autour de lui avec leurs habits déchirés13.31 Voir Jos 7.6 ; 1 R 21.27 ; Est 4.1 ; Jb 1.20.. 32A ce moment-là, Yonadab, fils de Shimea, le frère de David, prit la parole et déclara : Que mon seigneur ne pense pas que tous les fils du roi ont été tués ; Amnôn seul est mort. Depuis le jour où il a violé sa sœur Tamar, Absalom parlait de le tuer. 33Que le roi mon seigneur ne s’imagine donc pas que tous les princes ont péri ! Non, Amnôn seul est mort.

34Absalom, quant à lui, avait pris la fuite. Lorsque le guetteur regarda au loin, il aperçut soudain une troupe nombreuse arrivant par la route occidentale13.34 L’ancienne version grecque a : par la route de Horonaïm. A la suite du verset, l’ancienne version grecque ajoute : il vint en informer le roi en ces termes : « J’ai vu des hommes arriver par la route de Horonaïm, au flanc de la colline. », au flanc de la colline. 35Alors Yonadab dit au roi : Ce sont les fils du roi qui viennent. Tout s’est passé comme ton serviteur l’a dit.

36A peine achevait-il de parler, que les fils du roi entrèrent et se mirent à parler fort et à pleurer. Alors le roi et toute sa cour se répandirent aussi en pleurs et en lamentations. 37Entre-temps, Absalom avait fui jusque chez Talmaï, fils d’Ammihoud, roi de Gueshour. Pendant tout ce temps, David porta le deuil de son fils.

38Absalom resta pendant trois ans réfugié à Gueshour. 39Le roi David finit par renoncer à poursuivre Absalom13.39 Autres traductions : le roi David languissait après Absalom ou la colère du roi David contre Absalom s’apaisait. Le nom David manque dans le texte hébreu de Qumrân et dans certains manuscrits de l’ancienne version grecque., car il se consolait peu à peu de la mort d’Amnôn.