第 78 篇
上帝引導祂的子民
亞薩的訓誨詩。
1我的百姓啊！
你們要聽我的教導，
側耳傾聽我的話。
2我要開口講比喻，
道出古時的奧秘，
3是我們所聞所知、世代流傳下來的事。
4我們不要在子孫面前隱瞞事實，
要把耶和華當受稱頌的作為、
祂的權能和所行的奇事告訴下一代。
5因為祂為雅各制定法度，
為以色列設立律法，
又吩咐我們的祖先把這些律法傳給兒女，
6好讓他們也照樣教導自己的子孫後代，
世代相傳。
7這樣，他們就會信靠上帝，
遵行祂的命令，
不忘記祂的作為；
8也不會像自己的祖先那樣頑梗叛逆，
對上帝不忠，心懷二意。
9以法蓮人備上了弓箭，
卻臨陣逃命。
10他們不遵守上帝的約，
拒絕遵行祂的律法。
11他們忘記了祂的作為，
忘記了祂為他們所行的奇事。
12祂曾在埃及，在瑣安當著他們祖先的面行神蹟。
13祂把海水分開，
帶領他們安然渡過；
祂使海水堆起如牆壁。
14祂白天以雲柱帶領他們，
晚上用火柱引導他們。
15祂在曠野劈開磐石，
供應他們豐沛的水源。
16祂使水從磐石中滾滾流出，
如滔滔江河。
17然而，他們仍舊犯罪，
在曠野反叛至高的上帝。
18他們頑梗地試探上帝，
索要他們想吃的食物。
19他們抱怨上帝，說：
「難道上帝可以在曠野擺宴席嗎？
20祂擊打磐石，
水就湧出，流淌成河，
但祂能賜給我們——祂的子民食物和肉嗎？」
21耶和華聽後大怒，
祂的怒火燒向雅各，
祂的怒氣撒向以色列。
22因為他們不相信上帝，也不信靠祂的拯救。
23祂向穹蒼發出命令，
又打開天門，
24降下嗎哪給他們吃，賜下天糧。
25他們吃了天使的食物，
上帝賜給他們豐富的食物。
26祂使空中颳起東風，
用大能引來南風，
27使飛鳥像雨點一般降在他們當中，多如塵埃，
使他們有多如海沙的肉吃。
28祂使飛鳥降落在他們營中的帳篷周圍，
29讓他們盡情地吃，
遂了他們的心願。
30但是，他們還沒有吃完，
肉還在口中的時候，
31上帝就向他們發怒，
殺掉了他們當中最強壯的，
消滅了以色列的青年。
32即使如此，
他們依舊犯罪，
不相信上帝奇妙的作為。
33所以上帝使他們虛度一生，
讓他們的歲月充滿恐懼。
34直到上帝擊殺他們的時候，
他們才回轉，誠心尋求上帝。
35他們才想起上帝是他們的磐石，
至高的上帝是他們的救贖主。
36他們卻虛情假意，滿口謊言。
37他們不忠於祂，
也不信守祂的約。
38但上帝充滿憐憫，
赦免了他們的罪，
沒有毀滅他們。
祂多次收住怒氣，
沒有完全發出祂的烈怒。
39祂顧念他們不過是血肉之軀，
像一陣風轉眼消逝。
40他們在曠野屢屢反叛祂，
使祂傷心。
41他們再三試探上帝，
惹以色列的聖者發怒。
42他們忘記了祂的大能，
忘記了祂救他們脫離壓迫的日子，
43也忘記了祂在埃及所行的神蹟，
在瑣安的田野所行的奇事。
44祂曾使江河溪流變成血，
以致無人能喝。
45祂曾使成群的蒼蠅吞沒他們，
使青蛙毀滅他們。
46祂將他們的五穀賞給蚱蜢，
讓蝗蟲吃盡他們的收成。
47祂用冰雹毀壞他們的葡萄樹，
用嚴霜毀壞他們的無花果樹，
48又用冰雹毀滅他們的牛群，
用閃電毀滅他們的牲畜。
49祂把怒火、烈怒、憤恨和禍患傾倒在他們身上，
遣下一群降災的天使。
50祂的怒氣盡發，
使他們被瘟疫吞噬，難逃一死。
51祂擊殺了埃及人所有的長子，
就是含帳篷中頭生的兒子。
52祂領出自己的子民，
好像領出羊群，
引領他們經過曠野，
53使他們一路平安，免受驚嚇，
大海卻淹沒了他們的仇敵。
54祂帶領自己的子民來到聖地的邊界，
來到祂親手為他們預備的山區，
55從他們面前趕出外族人，
把外族人的土地分給他們，
作為他們的產業，
使以色列各支派安頓下來。
56可是，他們仍舊試探上帝，
反叛至高者，不遵行祂的法度。
57他們跟祖先一樣背信棄義，
像斷弓一樣毫不可靠。
58他們建造邱壇，惹祂發怒；
他們豎起神像，令祂憤怒。
59上帝知道了他們的惡行，
怒不可遏，
徹底棄絕了以色列人。
60祂離棄了設在示羅的聖幕，
就是祂在人間的居所。
61祂任憑自己的約櫃被人擄去，
讓自己的榮耀落在敵人手中。
62祂使自己的子民被刀劍殺戮，
向自己的產業大發怒氣。
63青年被烈火吞噬，
少女無法婚嫁。
64祭司喪身刀下，
寡婦無法哭喪。
65那時，主像從睡眠中醒來，
又如酒後醒來的勇士。
66祂擊退仇敵，
叫他們永遠蒙羞。
67祂丟棄了約瑟的子孫，
沒有揀選以法蓮支派。
68祂揀選了猶大支派，
祂所喜愛的錫安山。
69祂為自己建造高聳的聖所，
使它像大地一樣長存。
70祂揀選了祂的僕人大衛，
把他從羊圈中召來，
71讓他離開牧羊的生活，
去牧養祂的子民雅各的後裔，
牧養祂的產業以色列。
72於是，大衛以正直的心牧養他們，
用靈巧的手帶領他們。
Psalm 78
Lovprisning till historiens Herre
1Maskil. Av Asaf.
Mitt folk, lyssna till min undervisning!
Vänd era öron till vad jag säger!
2Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter från gamla tider.
3Vad vi har hört och känner till,
vad våra fäder har berättat för oss,
4vill vi inte dölja för deras barn.
Vi vill förkunna för nästa generation Herrens väldiga gärningar,
hans makt och de under som han utfört.
5Han gav förordningar till Jakob,
stiftade en lag åt Israel,
som han befallde våra fäder
att undervisa sina barn om,
6så att kommande generationer skulle få kännedom om dem,
och att deras barn som skulle komma att födas
i sin tur skulle kunna berätta för sina barn.
7Så skulle de sätta sin lit till Gud
och inte glömma hans gärningar,
utan följa hans bud.
8De skulle inte vara som sina fäder,
en trotsig och upprorisk generation,
som inte var lojala och trogna mot Gud.
9Efraims män, beväpnade med båge,
vände om på stridens dag.
10De bröt förbundet med Gud
och vägrade att följa hans lag.
11De glömde hans gärningar,
underverk som han hade låtit dem se.
12Han gjorde under inför deras fäder
i Egyptens land, på Soans slätter.
13Han delade havet och ledde dem rakt igenom det.
Han lät vattnet stå som en vägg.
14På dagen ledde han dem med ett moln
och på natten med ett eldsken.
15Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten ur djupet.
16Strömmar lät han bryta fram från klippan,
han lät vatten flyta fram som en flod.
17Ändå fortsatte de att synda mot honom
och göra uppror mot den Högste i öknen.
18De utmanade Gud
och krävde mat i sin lystnad.
19De talade mot Gud:
”Kan Gud verkligen duka ett bord i öknen?
20Se, han slog på klippan,
och vatten strömmade fram och bäckar flödade.
Men kan han också ge bröd
och förse sitt folk med kött?”
21Men Herren hörde dem och blev vred.
En eld tändes mot Jakob,
vreden växte fram mot Israel,
22därför att de inte trodde på Gud
eller litade på hans räddning.
23Han befallde att himlen skulle öppnas
och slog upp himlens dörrar,
24han lät manna regna ner som mat,
han gav dem säd från himlen.
25Människor fick äta änglars mat,
han gav dem rikligt att äta.
26Han släppte loss östanvinden från himlen
och förde fram sunnanvinden med sin kraft.
27Han lät kött regna ner som stoft,
fåglar som sanden i havet.
28Han lät det falla ner i deras läger,
runt omkring deras tält.
29De åt tills de fick mer än nog.
Han lät dem få vad de begärde.
30Men innan de stillat sina begär,
innan de hunnit svälja ner maten som de hade i munnen,
31upptändes Guds vrede mot dem.
Han dödade de starkaste
och slog ner Israels unga män.
32Trots detta fortsatte de att synda
och trodde inte, trots hans under.
33Då lät han deras liv sluta i tomhet
och deras år i skräck.
34När han dödade, frågade de efter honom,
vände om och sökte honom.
35Då kom de ihåg att Gud var deras klippa,
att Gud den Högste var deras befriare.
36Men de hycklade med sina ord för honom,
de ljög för honom.
37Deras hjärtan var inte lojala mot honom,
och de var inte trogna mot hans förbund.
38Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning,
han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
lät inte sin vredes glöd flamma upp.
39Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser
som försvinner som en vindpust,
för att inte komma åter.
40Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41Gång på gång frestade de Gud
och gjorde Israels Helige bedrövad.
42De kom inte ihåg den makt som han visade
när han befriade dem från fienden,
43när han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans slätter.
44Han förvandlade deras floder till blod,
och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.
45Han sände stora svärmar med flugor som åt dem
och grodor som förstörde.
46Han gav deras gröda åt gräshoppor
och deras skörd åt skadedjur.78:46 I grundtexten används olika ord för gräshoppor i parallellismen i denna vers, medan vi bara har ett ord i svenskan.
47Han förstörde deras vinrankor med hagel
och mullbärsfikonträden med slagregn78:47 Det hebreiska ordets exakta betydelse är okänd, kanske häftigt regn eller flod, troligen är det en parallell till hagel..
48Han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixten.78:48 Eftersom hagel redan förekommer i föregående vers är det möjligt att ordet i denna vers skulle kunna tolkas som sjukdomar (ett mycket liknande ord), och ”blixt” som pest; denna tolkning stöds av ett par hebreiska handskrifter.
49Han släppte loss sin glödande vrede över dem,
vrede, harm och förbittring,
en skara av olycksänglar.
50Han gav sin vrede fritt utlopp
och skonade inte deras liv,
utan lät dem dö av pest.
51Han slog allt förstfött i Egypten,
de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.
52Han ledde ut sitt folk som en flock,
han ledde dem som en hjord genom öknen.
53Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
och havet täckte deras fiender.
54Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land,
till det berg som hans makts hand hade erövrat.
55Han drev bort folken framför dem,
han delade ut deras land som arvedel
och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.
56Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom
och höll inte hans befallningar.
57De vände sig bort i trolöshet som sina fäder,
bort, som en förrädisk båge.
58De retade upp honom med sina offerplatser
och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.
59När Gud hörde dem blev han vred,
och han förkastade Israel helt.
60Han övergav sin boning i Shilo,
det tält han hade satt upp bland människorna.
61Han lät sin makt78:61 Syftar uppenbarligen på förbundsarken. föras bort i fångenskap
och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62Han överlämnade sitt folk åt svärdet
och var vred på sin egendom.
63Deras unga män förtärdes av eld,
och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.
64Prästerna dödades med svärd
och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.
65Då vaknade Herren, som ur en sömn,
som en krigare som varit upprymd av vin.
66Han slog tillbaka sina fiender,
han skickade bort dem till evig skam.
67Han förkastade Josefs boningar,
han utvalde inte Efraims stam.
68I stället utvalde han Judas stam
och berget Sion som han älskade.
69Där byggde han sin helgedom likt höjderna,
lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.
70Han utsåg David till sin tjänare
och hämtade honom från fårfållorna.
71Från fåren hämtade han honom,
för att bli herde för hans folk Jakob,
för Israel, hans arvedel.
72Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta,
han ledde dem med skicklig hand.
