第 77 篇
患難中的安慰
亞薩的詩，照耶杜頓的做法，交給樂長。
1我呼求上帝，我高聲呼求，
上帝垂聽我的禱告。
2我在困境中尋求主。
我整夜舉手禱告，
我的心無法得到安慰。
3我思想上帝，發出哀歎；
我默想，心靈疲憊不堪。（細拉）
4你使我無法合眼，
我心亂如麻，默然無語。
5我回想從前的日子，
那久遠的歲月，
6想起自己夜間所唱的歌。
我沉思默想，捫心自問：
7「難道主要永遠丟棄我，
不再恩待我了嗎？
8難道祂的慈愛永遠消逝了嗎？
祂的應許永遠落空了嗎？
9難道上帝已忘記施恩，
在憤怒中收回了祂的慈愛嗎？」（細拉）
10於是我說：「我感到悲傷的是，
至高者已不再彰顯大能。」
11耶和華啊，我要回想你的作為，
回想你從前所行的奇事。
12我要默想你所行的一切事，
思想你一切大能的作為。
13上帝啊，你的作為全然聖潔，
有哪個神明像你一樣偉大？
14你是行奇事的上帝，
你在列邦中彰顯你的大能。
15你以大能救贖了你的子民，
就是雅各和約瑟的後代。（細拉）
16上帝啊，海水看見你就戰慄，
深淵看見你就顫抖。
17雲層倒出雨水，
天上雷霆霹靂，電光四射。
18旋風中傳來你的雷聲，
你的閃電照亮世界，
大地顫抖震動。
19你的道路穿越海洋，經過洪濤，
但你的足跡無人看見。
20你藉著摩西和亞倫的手引領你的子民，
如同牧人引領羊群。
Psalm 77
Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag
1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2Jag ropar högt till Gud.
Jag ropar högt till Gud,
och han ska lyssna till mig.
3Jag söker Herren när jag är i nöd,
på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,
men det finns ingen tröst för mig.
4Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och förlorar allt mod. Séla
5Du låter mig inte sluta ögonen,
och i min oro kan jag inte få fram ett ord.
6Jag tänker på hur det var förr,
på år som för länge sedan gått.
7Jag minns min sång i natten,
jag tänker, jag grubblar.
8Förkastar Herren för alltid?
Ska han aldrig mer visa sin godhet?
9Är hans nåd borta för alltid?
Har han svikit sitt löfte för framtiden?
10Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?
Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla
11Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:
den Högste handlar inte som förr.77:11 Grundtextens innebörd är osäker. Bl.a. finns i samband med ”den Högste(s hand)” ordet ”år” som kan tolkas olika. En något mer ordagrann, om än ännu mer svårförståelig översättning skulle kunna vara: Detta vill jag vädja till: åren av den Högstes högra hand.
12Jag kommer ihåg Herrens gärningar,
jag minns dina under för länge sedan.
13Jag begrundar alla dina verk,
jag tänker på dina mäktiga gärningar.”
14I heligheten går din väg, Gud.
Vilken gud är så stor som du, Gud?
15Du är en Gud som gör under!
Du har visat folken din kraft.
16Med din styrka befriade du ditt folk,
Jakobs och Josefs ättlingar. Séla
17Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen skälvde.
18Vatten sprang fram ur molnen,
åskan mullrade i skyn
och dina pilar for omkring.
19Din åskas dån hördes i stormvinden,
blixtarna lyste upp världen,
jorden skakade och darrade.
20Du banade en väg rakt genom havet,
din stig genom stora vatten,
men dina fotspår syntes inte.
21Du ledde ditt folk som en hjord,
med Mose och Aron som herdar.
