扫罗王被废
1一天，撒母耳对扫罗说：“耶和华差遣我膏立你做祂以色列子民的王，所以你要听从祂的话。 2万军之耶和华说，‘我要惩罚亚玛力人，因为在以色列人离开埃及的时候，他们与以色列人为敌。 3你现在要去攻打他们，彻底消灭他们和他们拥有的一切，把男女老幼、牛羊骆驼和驴全部杀掉，一个不留。’”
4于是，扫罗在提拉因召集了二十万步兵，另有从犹大来的一万人。 5扫罗来到亚玛力的城池，在山谷里埋伏起来。 6他对基尼人说：“你们离开亚玛力人吧，免得我把你们也一起消灭，因为在以色列人离开埃及的时候，你们曾善待他们。”于是，基尼人离开了亚玛力人。 7扫罗攻打亚玛力人，从哈腓拉直打到埃及东面的书珥， 8生擒了亚玛力王亚甲，杀尽了亚玛力人。 9扫罗和他的士兵却留下了亚甲和那些上好的牛羊、肥壮的牛犊和羊羔及一切美物，只毁灭了那些瘦弱无用的牲畜。
10那时，耶和华对撒母耳说： 11“我后悔立扫罗为王，因为他离弃了我，不遵守我的命令。”撒母耳很难过，整夜呼求耶和华。 12第二天清早，撒母耳起来去见扫罗，有人告诉他扫罗已前往迦密山，在那里为自己立了纪念碑，然后去了吉甲。 13撒母耳到了扫罗那里后，扫罗说：“愿耶和华赐福给你，我已经遵守了耶和华的命令。” 14撒母耳说：“那么，我现在听见的牛羊叫声是从哪里来的？” 15扫罗答道：“这是众人从亚玛力人那里带回来的，他们留下了这些上好的牛羊要献给你的上帝耶和华，我们毁灭了其余的一切。” 16撒母耳对扫罗说：“住口！让我告诉你耶和华昨天晚上对我说的话。”扫罗答道：“请说。”
17撒母耳说：“虽然你从前觉得自己微不足道，但现在却做了以色列各支派的首领。耶和华膏立你做以色列的王。 18祂差遣你去攻打那些罪恶的亚玛力人，命你把他们全部消灭。 19你为何不听从祂的命令？你为何急于掠夺财物，做耶和华视为邪恶的事呢？” 20扫罗答道：“我的确服从了耶和华的命令，照着耶和华的吩咐做了。我把亚玛力王亚甲带了回来，杀尽了其余的亚玛力人。 21士兵们却从本该毁灭的战利品中取了上好的牛羊，准备在吉甲奉献给你的上帝耶和华。” 22撒母耳说：
“耶和华喜欢燔祭和其他祭物，
还是喜欢人们听从祂的话？
顺服胜于献祭，
听从耶和华胜过向祂献上公羊的脂肪。
23叛逆不亚于行巫术的罪，
顽固不化无异于拜偶像。
你拒绝耶和华的命令，
祂也拒绝你做王。”
24扫罗对撒母耳说：“我犯罪了！我违背了耶和华的命令和你的指示。我因惧怕百姓，就听从了他们。 25现在求你赦免我的罪，跟我一起回去，我好敬拜耶和华。” 26但撒母耳说：“我不会跟你回去，你既然拒绝遵行耶和华的命令，祂也拒绝你做以色列的王。” 27撒母耳转身离去，扫罗就抓住他的衣边，结果衣边被撕下来了。 28撒母耳对他说：“耶和华今天已经从你身上拿走了以色列国的王位，赐给了一个比你好的人。 29以色列荣耀的上帝不说谎、也不改变心意，因为祂不是多变的世人。” 30扫罗说：“我犯了罪，但求你在以色列的长老和百姓面前尊重我，求你跟我回去，我好敬拜你的上帝耶和华。” 31于是，撒母耳跟扫罗一起回去，扫罗就敬拜耶和华。
32撒母耳说：“把亚玛力王亚甲带到我这里来。”亚甲若无其事地来到他面前，心想自己一定逃过一死了。 33但撒母耳对他说：“你的刀怎样使妇人失去儿女，你的母亲也要怎样丧去她的儿子。”于是，撒母耳就在吉甲，在耶和华面前把亚甲杀死了。
34事后，撒母耳回到拉玛，扫罗也返回基比亚自己的家。 35撒母耳一直到死没有再见扫罗，但他为扫罗哀伤。耶和华后悔立扫罗做以色列王。
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
1Samuel sa till Saul: ”Det var mig som Herren sände att smörja dig till kung över Israel, så lyssna nu vad Herren säger! 2Så säger härskarornas Herre: ’Jag ska straffa Amalek för det de gjorde mot Israel då de anföll dem på vägen från Egypten.15:2 Se 2 Mos 17:8-16. 3Gå nu och vig hela Amaleks folk och allt de har åt förintelse. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!’ ” 4Saul mobiliserade sin armé och mönstrade dem i Telaim. Han hade 200 000 soldater och dessutom 10 000 man från Juda.
5När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen. 6Sedan skickade han bud till keniterna att dra sig bort och överge amalekiterna. ”Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni var ju vänliga mot Israels folk, när de kom från Egypten”, sa han. Keniterna drog sig då bort därifrån. 7Sedan slog Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Shur, öster om Egypten. 8Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men vigde alla andra åt förintelse och högg ner dem med svärd. 9Saul och hans män skonade alltså Agag, men också det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, kort sagt allt som var värdefullt. De ville inte viga det åt förintelse, utan gjorde det bara med det som var svagt och värdelöst.
Herren förkastar Saul
10Då kom Herrens ord till Samuel: 11”Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har än en gång vänt sig bort från mig och vägrat att lyda mig.” Samuel blev djupt skakad och han ropade och bad till Herren hela natten. 12Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul, men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv och att han därefter hade fortsatt till Gilgal.
13När Samuel kom, hälsade Saul och sa: ”Herren välsigne dig! Nu har jag verkställt Herrens befallning!”
14”Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?” frågade Samuel. 15”Mina soldater räddade det bästa av amalekiternas får och oxar”, erkände Saul, ”men det var för att offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi vigt åt förintelse.”
16Då sa Samuel till Saul: ”Sluta! Hör nu vad Herren sa till mig i natt!” ”Vad sa han?” undrade Saul.
17Samuel svarade: ”När du själv inte tyckte att du var något, blev du ledare för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel. 18Och han gav dig ett uppdrag och sa till dig: ’Gå och vig de syndiga amalekiterna åt förintelse. Strid mot dem tills du utplånat dem alla!’ 19Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?”
20”Men jag har lytt Herren”, svarade Saul. ”Jag gick dit han sa till mig att gå. Jag tog med mig kung Agag, men jag vigde alla de andra åt förintelse. 21Och mina trupper behöll fåren och oxarna, det allra bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det till Herren.”
22Samuel svarade:
”Gläder sig Herren lika mycket åt brännoffer och slaktoffer
som att man hör Herrens röst?
Nej, lydnad är bättre än offer,
och att lyssna till honom är bättre
än att offra baggars fett åt honom.
23Upproriskhet är en lika stor synd som spådom,
och övermod lika avigt som att tillbe avgudar.
Du har förkastat Herrens ord,
och han har förkastat dig som kung.”
Saul ber om nåd
24”Jag har syndat”, sa Saul till Samuel. ”Jag var olydig mot Herrens befallning och handlade inte efter dina ord, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde. 25Förlåt nu min synd och följ med mig tillbaka, så att jag kan tillbe Herren!” 26Men Samuel svarade: ”Jag kommer inte tillbaka med dig. Eftersom du har förkastat Herrens befallning, har han också förkastat dig som kung över Israel.” 27När Samuel sedan vände sig om för att gå, grep Saul tag i hans mantel, men då revs manteln sönder. 28”Se”, sa Samuel, ”Herren har ryckt Israels rike ifrån dig i dag och gett det till en av dina landsmän, till en som är bättre än du. 29Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”
30Då sa Saul: ”Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mitt folks äldste och Israel genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud!” 31Samuel gick då med honom och Saul tillbad Herren.
32Sedan sa Samuel: ”För hit amalekiternas kung Agag!” Agag kom darrande15:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker och kan tolkas på olika sätt: darrande, med vacklande steg, eller leende, självsäkert, eller i bojor. Kanske hoppades han att de skulle låta honom få leva, eller att döden skulle bli snabb. Enligt Septuaginta: Hur bitter är inte döden! fram men tänkte ändå: ”Dödens bitterhet är borta.” 33Men Samuel sa:
”På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa,
ska din mor nu bli barnlös.”
Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34Sedan gick Samuel hem till Rama och Saul återvände till Sauls Giva. 35Efter den dagen träffade Samuel aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
