拿俄米和路得
1在士师执政的时代，犹大发生了饥荒。有一个人带着妻子和两个儿子从犹大的伯利恒迁到摩押境内寄居。 2这个人名叫以利米勒，妻子叫拿俄米，两个儿子分别叫玛伦和基连。他们都是犹大伯利恒的以法他人。他们来到摩押，就在那里住了下来。 3后来，拿俄米的丈夫以利米勒去世了，留下她和两个儿子。 4这两个儿子都娶了摩押的女子为妻，一个名叫俄珥巴，一个名叫路得。他们在那里住了大约十年后， 5玛伦和基连二人也相继去世，只剩下拿俄米，没有了丈夫，也没有了儿子。
6后来，拿俄米在摩押听说耶和华眷顾祂的子民，使他们五谷丰登，就带着两个儿媳妇准备回故乡。 7她们离开所居住的地方，启程返回犹大。 8拿俄米对两个儿媳妇说：“你们还是各回娘家去吧！愿耶和华恩待你们，就好像你们恩待死去的丈夫和我一样。 9愿耶和华使你们都有机会再嫁，找到好归宿。”拿俄米说完了，就亲吻她们。她们都放声大哭， 10说：“不！我们要跟你一起回你的家乡。” 11拿俄米说：“我的女儿啊，回娘家去吧！为什么要跟我去呢？难道我还能生儿子做你们的丈夫吗？ 12回去吧！我的女儿啊，走吧！我已经老了，不可能再嫁人了。就算我还有指望，今晚能再结婚生子， 13难道你们能一直不嫁，等到他们长大吗？不要这样，我的女儿啊！这样你们会很苦，我就更苦了，因为耶和华伸手惩罚我。” 14她们又放声大哭，俄珥巴就亲吻婆婆，向她道别。然而，路得却依依不舍，不肯离去。
15拿俄米说：“你看，你嫂嫂已经回她家乡和她拜的神明那里去了，你也跟着嫂嫂回去吧！” 16路得说：“不要逼我撇你而去。你往哪里去，我也要往哪里去；你住在哪里，我也要住在哪里；你的同胞就是我的同胞，你的上帝就是我的上帝； 17你死在哪里，我也死在哪里、葬在哪里。只有死才能把我们分开。否则，愿耶和华重重地惩罚我！” 18拿俄米见路得坚决要跟她走，就不再劝阻她了。
19于是，二人便一同回到伯利恒。她们进了伯利恒，全城惊动。妇女们问：“这不是拿俄米吗？” 20拿俄米对她们说：“不要再叫我拿俄米1:20 “拿俄米”意思是“甜”。了，叫我玛拉1:20 “玛拉”意思是“苦”。吧！因为全能者叫我过得好苦啊！ 21我曾满满地离开这里，现在耶和华却使我空空地回来。既然耶和华叫我受苦，全能者使我遭遇不幸，为何还叫我拿俄米呢？”
22拿俄米带着她的儿媳妇——摩押女子路得从摩押回到了伯利恒，那时正是开始收割大麦的季节。
Rut väljer att gå med Noomi
Noomi mister både man och söner
1Vid den tid när domare regerade i Israel, blev det en svår hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda lämnade då landet tillsammans med sin hustru och sina två söner och bosatte sig i Moabs land. 2Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi, och hans två söner Machlon och Kiljon. De var efratiter från Betlehem i Juda och kom till Moab för att stanna där. 3Men Elimelek, Noomis man, dog i Moab och Noomi blev lämnad ensam med sönerna.
4Dessa gifte sig med moabitiskorna Orpa och Rut. Ungefär tio år senare 5dog även Machlon och Kiljon och Noomi hade nu varken make eller söner. 6Hon beslöt sig då för att återvända till Israel tillsammans med sina sonhustrur, för hon hade hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd. 7Så lämnade hon platsen där hon bott och hennes två svärdöttrar följde med henne på vägen tillbaka till Juda.
8Hon sa till sina båda sonhustrur: ”Vänd ni tillbaka till era mödrar och deras hem! Herren ska visa er nåd såsom ni har visat mot både mig och våra döda. 9Må han också ge er trygghet med hem och make!”
Sedan kysste hon dem och då började de båda att gråta. 10”Nej”, sa de. ”Vi vill följa med dig till ditt folk!”
11”Vänd tillbaka, mina döttrar”, svarade Noomi. ”Varför skulle ni följa mig? Jag har ju inte några yngre söner som ni kan gifta er med. 12Nej, mina döttrar, gå tillbaka till era föräldrahem, för jag är alldeles för gammal för att gifta mig. Även om jag skulle tänka att ännu finns det hopp för mig och jag skulle bli med barn redan i kväll och få söner, 13skulle ni då kunna vänta på att de blir giftasvuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, min lott är för bitter för er, för Herren har låtit allt detta drabba mig.”
14Och så fortsatte de att gråta och Orpa kysste sin svärmor till farväl, men Rut höll sig fast vid Noomi.
15”Nu har din svägerska gått hem till sitt folk och sin gud”, sa Noomi till henne. ”Du borde göra likadant.”
16Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig, och gå tillbaka, för jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk och din Gud ska vara min Gud. 17Jag vill dö där du dör och bli begravd där. Måtte Herren straffa mig om något annat än döden får skilja oss åt!”
18När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig och att hon inte kunde övertala henne, slutade hon att diskutera saken.
19De kom alltså till Betlehem tillsammans och hela staden blev förvånad över att få se dem.
”Kan det verkligen vara Noomi?” undrade kvinnorna.
20”Kalla mig inte Noomi”, sa hon till dem. ”Kalla mig i stället Mara1:20 Noomi betyder den ljuva/ljuvliga och Mara den bittra., för den Väldige har låtit mig uppleva så mycket bitterhet. 21Jag gick härifrån rik och Herren har låtit mig komma tillbaka tomhänt. Varför ska ni kalla mig Noomi när Herren har vittnat mot mig och den Väldige sänt mig sådana olyckor?”
22Noomi återvände med sin moabitiska sonhustru Rut från Moab till Betlehem just när kornskörden skulle börja.
