以色列与摩押争战
1犹大王约沙法执政第十八年，亚哈的儿子约兰在撒玛利亚登基做以色列王，执政十二年。 2他做耶和华视为恶的事，不过没有他父母那么败坏，因为他除掉了他父亲立的巴力神柱。 3可是他沉溺于尼八的儿子耶罗波安所犯的罪恶，使以色列人陷入罪中。
4摩押王米沙以牧羊为业，每年向以色列王进贡十万只公绵羊的羊毛和十万只羊羔。 5亚哈死后，米沙背叛了以色列王。 6那时，约兰从撒玛利亚出发，召集以色列全军。 7他还派人去对犹大王约沙法说：“摩押王背叛了我，你肯和我一起去攻打摩押吗？”约沙法回复说：“我肯去。你我不分彼此，我的军队就是你的军队，我的战马就是你的战马。 8我们从哪一条路进攻呢？”约兰答道：“从以东的旷野。”
9于是，以色列王跟犹大王和以东王联合出兵。他们绕道行了七天，军队和随行的牲畜都没有水喝了。 10以色列王叫道：“唉！怎么办呢？耶和华招聚我们三王，是要把我们交给摩押王！” 11约沙法说：“这里有没有耶和华的先知？我们可以托他求问耶和华。”以色列王的一个臣仆答道：“沙法的儿子以利沙在这里，以前他是以利亚的助手。” 12约沙法说：“耶和华会借他说话。”于是以色列王、犹大王和以东王一起去见以利沙。
13以利沙对以色列王说：“我与你有什么关系？你去问你父母的先知吧！”以色列王说：“不要这样说，耶和华招聚我们三王，是要把我们交给摩押王！” 14以利沙说：“我事奉的是永活的万军之耶和华，我凭祂起誓，若不是看犹大王约沙法的情面，我决不理你，也不会见你。 15现在你们给我找一个琴师来。”琴师弹琴的时候，耶和华的灵降在以利沙身上， 16他说：“耶和华吩咐你们要在这山谷中到处挖沟， 17因为耶和华说，‘你们虽不见风，也不见雨，但这谷中必到处有水，人畜都会有水喝。’ 18这对耶和华来说是微不足道的事，祂还要把摩押人交在你们手中。 19你们必攻陷所有的坚城重镇，砍倒各种佳美的树木，堵塞所有水泉，用石头毁坏一切良田。” 20次日早晨，约在献祭的时候，水从以东流来，遍地都是水。
21摩押人听说三王联军进攻他们，于是把凡能打仗的，不论老少都聚集起来，把守在边界上。 22第二天早晨，日光照在水面上，摩押人起来后，看见对面的水像血一样红， 23便说：“那是血啊！一定是三王内讧，自相残杀。弟兄们，我们去抢财物吧！” 24他们到了以色列营，以色列人奋起迎战，杀得他们转身逃跑。以色列人乘胜追击，杀入摩押境内，击杀摩押人， 25摧毁城邑，人人抛掷石头填满所有良田，堵塞一切水泉，砍倒各种佳美树木。摩押境内仅剩的吉珥·哈列设城也遭到甩石的士兵围攻。 26摩押王见战事不利，就率领七百名刀兵，企图从以东王那边突围，但没有成功。 27于是，他在城上将本应继承自己王位的长子杀掉，献为燔祭。以色列人感到非常恐惧3:27 “非常恐惧”希伯来文是“大怒”，含“恶心、恐惧”之意。，便退兵回国了。
Elisha förutsäger segern över Moab
1Achavs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Joshafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte så som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den baalspelare som hans far hade rest. 3Men trots det höll han fast vid Nevats sons, Jerobeams, synder som han hade förlett Israels folk till och övergav dem inte.
4Kung Mesha i Moab var fårfarmare. Han hade försett Israel med 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar, 5men efter Achavs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel. 6Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela den israelitiska armén. 7Han skickade följande meddelande till Joshafat, kungen i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot Moab?” ”Ja”, svarade Joshafat. ”Det ska jag, tillsammans med dig, och mitt folk och mina hästar likaså, tillsammans med ditt folk och dina hästar.” 8”Vilken väg ska vi ta?” frågade Joshafat. ”Vi ska gå till anfall från Edoms öken”, svarade Joram.
9Israels och Juda kungar gav sig iväg tillsammans med Edoms kung och gick en omväg, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10”Vad ska vi ta oss till?” utbrast Israels kung. ”Har Herren fört oss tre kungar hit bara för att överlämna oss åt Moab?” 11Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon Herrens profet här, så att vi kan rådfråga Herren?” ”Elisha, Shafats son, är här”, svarade en av Israels kungs officerare. ”Han som hällde vatten över Elias händer3:11 Vilket betyder att han var Elias tjänare..” 12”Han har Herrens ord med sig”, sa Joshafat.
Kungen i Israel, Joshafat och Edoms kung gick alltså för att fråga Elisha till råds.
13Elisha sa till den israelitiske kungen: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars profeter och till din mors!”
”Nej”, svarade kung Joram. ”Herren har kallat oss tre kungar hit för att överlämna oss åt Moab!”
14”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, jag skulle inte bry mig om dig eller ens notera dig, om det inte vore för Juda kung Joshafats skull”, svarade Elisha. 15”Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!”
Och medan harpan spelade kom Herrens hand över Elisha.
16Han sa: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop här i dalen! 17Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren att dricka. 18Det här är bara början, för Herren ska överlämna Moab åt er. 19Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.”
20Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt i landet.
21Under tiden fick folket i Moab höra talas om kungarna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen. 22Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det för moabiterna ut att vara rött som blod.
23”Det är blod!” ropade de. ”Kungarna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi dit och tar bytet!”
24Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och anföll dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i landet och slog moabiterna. 25De förstörde städerna och kastade sten på de goda åkrarna tills de fyllde dem. De fyllde också igen brunnarna och fällde alla värdefulla träd. Till slut var det bara Kir-Hareset kvar med sina stenar, men också den staden föll när slungkastarna gick till anfall.
26När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men de misslyckades. 27Då hämtade han sin äldste son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna drabbades av stor vrede och drog sig tillbaka till sitt eget land.
