以利沙帮助穷寡妇
1有一个先知的妻子哀求以利沙说：“你仆人——我丈夫怎样敬畏耶和华，你是知道的。如今他去世了，债主来取我的两个孩子做奴隶。” 2以利沙问她：“我该怎样帮你呢？告诉我，你家里有什么？”妇人答道：“婢女家什么也没有，只有一瓶油。” 3以利沙说：“你去向所有的邻居借空器皿，要尽量多借一些。 4然后回家关上门，你和你儿子在屋里把那瓶油倒在所有借来的器皿中，装满的放在一边。” 5于是，妇人辞别以利沙，回去后把自己和儿子关在屋里，儿子递给她器皿，她就倒油。 6器皿都装满了，她对儿子说：“再拿个器皿给我。”儿子说：“已经没有了。”这时，油止住了。 7妇人将经过告诉上帝的仆人，上帝的仆人对她说：“你去把油卖了还债，你们母子可以用剩下的钱度日。”
以利沙和书念妇人
8一天，以利沙路过书念，那里一位富有的妇人挽留他吃饭。此后以利沙每次路过那里，总到她家里吃饭。 9那妇人对丈夫说：“我看常路过我们这里的这位是上帝圣洁的仆人。他常路过我们这里， 10不如我们在房顶上给他盖一间小屋，里面放床、桌子、椅子和灯。这样，他来我们家时，可以在那里休息。”
11一天，以利沙又到了那里，便在那间小屋里休息。 12以利沙吩咐仆人基哈西去请书念的妇人。她来了，站在以利沙面前。 13以利沙吩咐基哈西说：“你对她说，‘你为我们费了不少心，我们该为你做些什么呢？要不要我们在王或元帅面前为你说些好话呢？’”她答道：“我在本族中安居无事。” 14以利沙问基哈西：“我们能为她做什么呢？”基哈西说：“她没有儿子，丈夫也已经老了。” 15以利沙说：“你再去请她来。”她来了，站在门口。 16以利沙对她说：“明年这时候，你必抱一个儿子。”她说：“上帝的仆人，我主啊，不要骗我。” 17那妇人果然怀了孕，在第二年的那时候生了一个儿子，应验了以利沙对她说的话。
18孩子渐渐长大。一天，他到收割的人那里找他父亲。 19突然，他对他父亲喊道：“我的头啊！我的头啊！”他父亲见状，立刻吩咐仆人抱他到他母亲那里。 20仆人把他抱起来，送到他母亲那里。孩子坐在母亲的膝上，到中午就死了。 21他母亲上楼把他放在上帝仆人的床上，关上门出来。 22她叫来丈夫，对他说：“请你预备一个仆人和一头驴，我好赶快去见上帝的仆人，然后返回来。” 23她丈夫说：“今天不是朔日4:23 “朔日”即每月初一。，也不是安息日，你为什么要去见他？”妇人说：“平安无事。” 24她骑上驴，对仆人说：“快走吧！我不吩咐你，就不要慢下来。”
25她就去迦密山见上帝的仆人。上帝的仆人远远望见她，就对仆人基哈西说：“你看，书念的妇人来了！ 26你跑去迎接她，问问她和她的丈夫与孩子都好吗。”
妇人对以利沙的仆人说：“一切都好。”
27可是，她上山见到上帝的仆人后，就抱住他的脚。基哈西想要推开她，但上帝的仆人说：“由她吧！因为她心里非常痛苦。耶和华没有告诉我发生了什么事。” 28妇人说：“我何尝向我主求过儿子呢？我不是对你说不要骗我吗？” 29以利沙吩咐基哈西：“你要束上腰带，拿着我的杖去她家。路上不论遇见谁，都不要问候他。有人问候你，也不要作答。去把我的杖放在孩子脸上。” 30孩子的母亲说：“我凭永活的耶和华和你的性命起誓，你若不同去，我决不离开你。”于是，以利沙跟她同去。 31基哈西先赶到，把杖放在孩子脸上，可是孩子一点动静也没有。他就回去找以利沙，路上碰见他，便说：“孩子还没醒过来。”
32以利沙进了屋子，看见孩子死了，躺在床上， 33就关上门，向耶和华祈祷。 34祷告后，他上床伏在孩子身上，口对口，眼对眼，手对手，孩子的身体渐渐变暖了。 35然后，以利沙起来在房内来回走了一趟，又上床伏在孩子身上。孩子打了七个喷嚏，便睁开了眼睛。 36以利沙叫基哈西请那妇人来。妇人来了，以利沙对她说：“把你儿子抱走吧。” 37妇人进来，在以利沙脚前下拜，然后抱起儿子出去了。
用面粉解毒
38以利沙回到吉甲，那里正闹饥荒。一群先知坐在他面前，他吩咐仆人把一口大锅放在火上给他们煮汤。 39有个先知到田间摘野菜，看见一棵野瓜藤，便摘了一兜野瓜回来，切碎了放进锅里，却不知道那是什么瓜。 40汤煮好后倒出来给众人喝，他们刚喝了一点，就叫道：“上帝的仆人啊，汤里有毒！”他们都不敢喝了。 41以利沙说：“拿点面粉来。”他把面粉撒在锅里，说：“倒出来给众人喝吧。”于是，汤里没有毒了。
用二十个饼喂饱百人
42从巴力·沙利沙来了一个人，他带了二十个用初熟大麦做的饼和一些麦穗送给上帝的仆人。上帝的仆人说：“分给众人吃吧。” 43仆人说：“这些怎么够一百人吃呢？”以利沙说：“你只管分给众人吃。因为耶和华说，‘众人都能吃饱，并且还会剩下。’” 44于是，仆人将食物摆在众人面前，他们都吃饱了，果然还有剩余，正如耶和华所言。
Elisha förser en änka med olja
1En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och sa till Elisha: ”Din tjänare, min man, har dött. Du vet att han fruktade Herren, men nu kommer fordringsägaren och tar mina båda söner till slavar.” 2”Vad kan jag göra för dig?” frågade Elisha. ”Vad har du i huset?” ”Jag, din tjänarinna, har ingenting alls. Bara lite olja i krukan”, svarade hon. 3”Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och inte bara några få”, sa han till henne. 4”Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Häll olja i alla krukor och kannor och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.”
5Hon gick från honom, stängde dörren efter sig och sina söner, och de bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra, 6tills allesammans var fulla till brädden. ”Ge mig en kanna till”, sa hon till en av sönerna. ”Det finns inga fler”, svarade han, och genast tog oljeflödet slut.
7När hon gick till gudsmannen och talade om vad som hade hänt, sa han till henne: ”Gå och sälj oljan! Sedan kan du betala din skuld, och det som blir över kan du och dina söner leva av.”
En barnlös kvinna blir lovad en son
8En dag gick Elisha till Shunem, där det fanns en förmögen kvinna som övertalade honom att stanna och äta hos henne. Så gjorde han sedan varje gång han besökte staden, han stannade där och bjöds på mat.
9”Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig gudsman”, sa kvinnan till sin man. 10”Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.”
11En gång när Elisha kom, gick han in i rummet och vilade där. 12Då sa han till sin tjänare Gechasi: ”Kalla hit shunemitiskan!”
När hon kom, 13sa han till Gechasi: ”Säg till henne: ’Nu har du gjort allt detta besvär för oss. Är det någonting jag kan göra för dig? Kanske lägga ett gott ord för dig hos kungen eller överbefälhavaren?’ ” ”Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina”, svarade hon.
14”Men finns det då inget vi kan göra för henne?” frågade Elisha Gechasi efteråt. ”Hon har ingen son”, svarade han. ”Och hennes man är gammal.” 15”Be henne komma tillbaka”, sa Elisha.
När hon kom tillbaka, stannade hon vid dörren. 16Elisha sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son i dina armar.” ”Nej, du gudsman, lura inte mig, din tjänarinna, på det sättet”, sa hon.
17Men hon blev snart gravid, och året därpå fick hon en son, precis som Elisha hade förutsagt.
Kvinnans son blir sjuk och dör
18En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. 19Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna.
20Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. 21Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. 22Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.”
23”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon.
24Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.”
25Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! 26Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi.
27Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och Herren har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.”
28”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon.
Elisha uppväcker den döde pojken
29Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.”
30”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne.
31Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.”
32När Elisha kom in i huset, låg pojken död på hans säng. 33Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren. 34Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och när han nu lutade sig över honom, började pojkens kropp bli varm. 35Elisha gick fram och tillbaka i rummet och sträckte sig ännu en gång över pojken. Pojken nös då sju gånger och slog upp ögonen.
36Elisha kallade till sig Gechasi och bad honom kalla på shunemitiskan. När hon kom in i rummet sa han: ”Här är din son!”
37Hon föll då ner på marken vid hans fötter, tog sedan sin son och gick ut.
En förgiftad stuvning blir ätlig
38Elisha återvände nu till Gilgal. Det var hungersnöd i området, och en dag när profetskaran satt framför honom bad han sin tjänare: ”Ta fram en stor gryta och gör i ordning en stuvning åt männen!”
39En av männen gick då ut för att samla växter och kom tillbaka med manteln full av frukter från en slingerväxt. Han skar sönder dem och lade dem i grytan, trots att ingen kände till dem. 40Men när stuvningen östes upp och männen började äta, utbrast de: ”Döden är i grytan, du gudsman!” Och de kunde inte äta maten.
41”Ge mig lite mjöl”, sa Elisha. Han tog mjölet och kastade det i grytan. ”Ös upp, fortsätt och ät!” sa han. Och nu var det inte längre något skadligt i grytan.
En liten säck mjöl räcker till många
42En dag kom en man från Baal Shalisha. Han hade med sig tjugo kornbröd till gudsmannen, bröd som bakats av mjöl från den första skörden, och färska ax från sin gröda i sin påse. Elisha sa: ”Ge det åt folket att äta!” 43”Vad menar du? Skulle det här räcka till hundra personer?” invände hans tjänare. ”Ge det åt folket att äta, för så säger Herren: ’Det ska räcka åt alla och till och med bli över’ ”, sa Elisha.
44Han gjorde i ordning maten åt dem, och det blev som Herren hade sagt.
