Job beklager sig over for Gud
1Mit livsmod er brudt,
mine dage er talte,
og graven venter mig.
2Jeg er omgivet af folk,
som blot gør nar ad mig.
3Det er kun dig, der kan hjælpe mig, Gud.
Ingen anden kan løse mit problem,
4for du har ikke givet dem indsigt til at forstå det.
Derfor bør de ikke hovere over mig.
5Når nogen lader sin ven i stikken,
rammer straffen hans egne børn.
6Du har gjort mig berygtet,
én man håner og spytter i ansigtet.
7Mit blik er sløret af tårer,
jeg er ikke andet end skind og ben.
8Retskafne folk er bestyrtede over min ulykke
og oprørte over de gudløses fremgang.
9Men de retsindige lader sig ikke lokke til synd,
de, som har rene motiver, får ny styrke.
Job er frustreret over sine venner
10Men hvad jer angår, mine venner,
finder jeg ingen visdom i jeres ord.
11Mit livsløb er snart forbi,
og mine ønsker blev ikke opfyldt.
12I siger, at lyset er ved at bryde frem,
men jeg ser ikke andet end mørke.
13Jeg ser frem til at blive lagt i graven,
hvor jeg kan hvile mig i dødens mørke.
14Forrådnelsen bliver som en far for mig,
ormene som en mor eller søster.
15Hvad mener I om sådan et håb?
Hvem kan få øje på min lykke?
16Er der håb tilbage, når man ligger i graven?
Har man stadig et håb, når man bliver til støv?”
Job uttrycker sin nöd
1Min ande är bruten,
mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
2Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.
3Ge mig, o Gud, en säkerhet.
Vem annars kan ge mig den?17:3 Grundtextens innebörd är osäker.
4Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
och därför låter du dem inte triumfera.
5Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
ska hans barn drabbas av blindhet17:5 Eller …ska deras barns ögon tyna bort. Grundtextens innebörd är osäker..
6Gud har gjort mig till en visa överallt,
en som man spottar rakt i ansiktet.
7Mina ögon är skumma av sorg,
hela mitt jag är bara en skugga.
8De rättsinniga skakas över detta.
Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
9Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
och den som har rena händer ska bli allt starkare.
10Men försök igen, ni allesammans!
Jag ser ingen vis man bland er.
11Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12De gör natten till dag,
och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
bäddar jag åt mig i mörkret
14och kallar graven min far
och maskarna min mor och min syster.
15Men var finns mitt hopp?
Är det någon som kan se det?
16Ska det följa mig till dödsrikets portar?
Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?
