Davids sidste ord
1Det følgende er Davids sidste ord:
„Et budskab fra David, Isajs søn,
et budskab fra en, som Gud har gjort stor,
som Jakobs Gud har salvet til konge,
helten som Israel synger om.23,1 Eller: „elsket af Israels Stærke”. Oversættelsen er usikker.
2Herrens Ånd talte gennem mig,
hans ord lå på min tunge.
3Israels Gud talte,
Israels beskytter sagde til mig:
‚Den, der regerer retfærdigt,
den, der hersker i ærefrygt for Gud,
4stråler som morgenens lys,
skinner som solen fra en skyfri himmel,
som lysglimt i det våde græs,
der lokker urter frem af jorden.’
5Står min slægt ikke ret ind for Gud?
Har Gud ikke oprettet en evig pagt med mig?
En nøje beregnet og bevaret pagt.
Alt, hvad jeg har brug for til frelse,
mine behov og det, jeg længes efter,
dem får han til at spire frem.
6Men onde mennesker er som tjørne, der fejes bort,
ingen vil røre ved dem.
7Med en jernstang eller et spydskaft bliver de samlet i bunke;
bagefter brændes de op.”
Davids krigshelte
8Blandt Davids mægtige mænd var der tre store helte: Den største var takmonitten Josheb-Bashebet. Med sit spyd dræbte han engang 800 modstandere i ét slag.
9Den næste af de tre store var Elazar, en søn af ahohitten Dodo. Han var sammen med David, da de triumferede over filistrene i slaget ved Pas-Dammim. Den israelitiske hær flygtede, 10men Elazar holdt stand og huggede filistre ned, indtil hans hånd blev så stiv, at han ikke kunne slippe sværdskæftet. Den dag gav Herren ham en stor sejr, så da de andre mænd kom tilbage igen, var der ikke andet for dem at lave end at samle krigsbyttet.
11-12Den sidste af de tre store helte var Shamma, Ages søn af Harar-slægten. Engang, da filistrene angreb ham og hans mænd i en linsemark, flygtede alle mændene, men Shamma blev stående midt i marken og slog ene mand filistrene på flugt. Ved den lejlighed gav Gud ham en stor sejr.
13Foruden de tre store helte var der en større gruppe tapre krigere, som blev kaldt „De Tredive”. Engang i høsttiden kom tre af dem hen til David, som opholdt sig ved Adullams hule, mens filistrene havde slået lejr i Refaimdalen. 14David var i klippeborgen, mens en af filistrenes garnisoner havde besat Betlehem, som lå i nærheden. 15David var tørstig og sagde henkastet: „Det kunne være skønt med et krus vand fra brønden ved byporten hjemme i Betlehem!” 16Da sneg de tre mænd sig gennem filistrenes lejr, øste vand fra brønden ved byporten og bragte det til David. Men han kunne ikke få sig selv til at drikke det. I stedet hældte han det ud på jorden som et offer til Herren. 17„Gud forbyde, at jeg skulle drikke det!” udbrød han. „Det ville jo være som at drikke de tre mænds blod, der satte livet på spil for at hente det!” Derfor drak han det ikke. Det er blot ét eksempel på de tre heltes vovemod.
18-19Abishaj, Joabs bror, var anfører for „De Tredive”. Engang dræbte han 300 fjendtlige soldater med sit spyd. Det var på grund af sådanne heltegerninger, at „De Tredive” så op til ham som deres anfører, men han kom ikke på højde med de tre store helte.
20Benaja, Jojadas søn fra Kabtze’el, var en anden heltemodig kriger. Det var ham, der dræbte Ariels to sønner, kæmperne fra Moab. Det var også ham, der kravlede ned i en cisterne og dræbte en løve en dag, hvor det sneede. 21Ved en anden lejlighed gik han løs på en egyptisk kæmpe, der havde et enormt spyd. Benaja slog spyddet ud af hånden på ham med sin stok og dræbte ham med det. 22Det var den slags heltegerninger, som gjorde Benaja lige så berømt som de tre store helte, 23selv om han ikke regnedes blandt dem. Men „De Tredive” så op til ham, og David udnævnte ham til chef for sin livvagt.
24-39Her følger en liste over de heltemodige krigere, der blev kaldt „De Tredive”: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos søn fra Betlehem; Shamma fra Harod; Elika fra Harod; Heletz fra Palti; Ira, Ikkesh’ søn fra Tekoa; Abiezer fra Anatot; Sibbekaj fra Husha; Zalmon fra Ahoa; Maharaj fra Netofa; Heled, Ba’anas søn fra Netofa; Ittaj, Ribajs søn fra Gibea i Benjamins land; Benaja fra Piraton; Hiddaj fra Ga’ash kløften; Abi-Albon fra Arba; Azmavet fra Bahurim; Eljahba fra Sha’albon; Jashens sønner; Jonatan, Shammas søn fra Harar; Ahiam, Sharars søn fra Harar; Elifelet, Ahasbajs søn fra Bet-Ma’aka; Eliam, Ahitofels søn fra Gilo; Hetzro fra Karmel; Pa’araj fra Arab; Jigal, Natans søn fra Zoba; Bani fra Gad; Zelek fra Ammon; Nahraj, Joabs våbendrager, fra Be’erot; Ira fra Jattir; Gareb fra Jattir; hittitten Urias. I alt 37 heltemodige mænd.
Davids sista ord
1Dessa var Davids sista ord:
”David, Jishajs son, talar,
han som Gud upphöjde,
han som smordes till kung av Jakobs Gud,
han som är sångaren av Israels sånger.
2Herrens Ande talade genom mig,
och hans ord var på min tunga.
3Israels Gud, Israels klippa, sa till mig:
’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,
4han ska vara som morgonens ljus,23:4f. Grundtexten är svåröversättlig och innebörden osäker.
ja, som en klar morgon utan minsta moln,
som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.
5Det är väl så med min ätt inför Gud?
Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig.
Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften.
Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.
6Men onda män är som törnen som kastas bort,
man tar inte i dem med händerna.
7Den som vill röra vid dem
måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft,
och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
(1 Krön 11:10-41)
8Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”23:8 Eller, som enligt vissa handskrifter, den främste bland hjältarna/kämparna. Innebörden i grundtexten är osäker och hela versen är svåröversättlig., han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.
9Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka. 10Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde Herren en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.
11Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.23:11 Tolkas också ibland: som en trupp. Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna, 12men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde Herren en stor räddning.
13En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. 14David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
15David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 16De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren.
17”Nej, Herren förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det.
Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
18Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio23:18 Eller tre, varierar i olika handskrifter.. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”. 19Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
20Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män23:20 två av Moabs bästa mänkan också tolkas som två söner till moabiten Ariel.. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 21En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 22Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna. 23Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
24Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom:
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
25Shamma från Harod,
Elika från Harod,
26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,
27Avieser från Anatot,
Mebunnai23:27 I en del handskrifter kallas han Sibbekaj. från Hushas släkt,
28Salmon från Achoachs släkt,
Mahraj från Netofa,
29Helev, Baanas son, från Netofa,
Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin
30Benaja från Piraton,
Hiddaj från Nachale Gaash,
31Avi-Alvon från Arava,
Asmavet från Bachurim,
32Eljachba från Shaalvon,
Jashens söner,
Jonatan, 33Shamma från Harar, Achiam,
Sharars son, från Arar,
34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka,
Eliam, Achitofels son, från Gilo,
35Hesro från Karmel,
Paaraj från Arav,
36Jigal, Natans son, från Sova,
Bani av Gads stam,
37Selek från Ammon,
Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
38Ira av Jeters släkt,
Garev av Jeters släkt
39samt hettiten Uria.
Allt som allt var de trettiosju man.
