La naissance de Samson
1Les Israélites recommencèrent à faire ce que l’Eternel considère comme mal, et l’Eternel les livra au pouvoir des Philistins pendant quarante ans.
2A Tsorea13.2 Tsorea, à une vingtaine de kilomètres à l’ouest de Jérusalem, fut d’abord attribuée à la tribu de Juda (Jos 15.33), puis à celle de Dan (Jos 19.41). C’est de là que les Danites émigrèrent vers le nord (Jos 18.2, 8, 11). La ville revint alors à Juda. vivait un homme de la tribu de Dan appelé Manoah. Sa femme était stérile et n’avait jamais pu avoir d’enfant. 3Un jour, l’ange de l’Eternel apparut à cette femme et lui dit : Tu es stérile et tu n’as jamais eu d’enfant. Pourtant, tu vas être enceinte et tu donneras le jour à un fils. 4A partir de maintenant, prends bien garde de ne boire ni vin, ni autre boisson alcoolisée et de ne rien manger qui soit rituellement impur. 5Car tu vas être enceinte et tu mettras au monde un fils. Ce garçon sera consacré à Dieu dès le sein maternel : jamais il ne devra se couper les cheveux ou la barbe. C’est lui qui commencera à délivrer Israël des Philistins.
6La femme rentra chez elle et dit à son mari : Un homme de Dieu m’a abordée, son aspect était comme celui d’un ange de Dieu ; il était terrifiant. Je ne lui ai pas demandé d’où il venait, et il ne m’a pas dit son nom. 7Mais il m’a annoncé que je vais être enceinte et que je mettrai un fils au monde. Il m’a dit de ne boire ni vin, ni boisson alcoolisée et de ne rien manger d’impur, car l’enfant sera consacré à Dieu dès le sein maternel et jusqu’à sa mort.
8Alors Manoah adressa cette prière à l’Eternel : Je te prie, Seigneur, fais revenir vers nous l’homme de Dieu que tu as déjà envoyé, pour qu’il nous apprenne ce que nous aurons à faire à l’égard de l’enfant à naître.
9Dieu exauça la prière de Manoah. L’ange de Dieu revint se présenter à la femme pendant qu’elle était assise dans un champ. Manoah n’était pas avec elle. 10Elle courut aussitôt le lui annoncer : L’homme qui est venu l’autre jour se présenter à moi, m’est de nouveau apparu.
11Immédiatement, Manoah se leva et suivit sa femme. Il se rendit auprès de l’homme, et lui demanda : Est-ce toi qui as parlé à cette femme ?
– Oui, c’est moi, lui répondit-il.
12Et Manoah lui dit : Maintenant, quand tes paroles se réaliseront, quelles règles devra-t-on suivre à l’égard de ce garçon, et que devra-t-il faire ?
13L’ange de l’Eternel lui répondit : Ta femme devra s’abstenir de tout ce que je lui ai mentionné. 14Elle ne mangera aucun fruit de la vigne, ne boira ni vin, ni boisson alcoolisée et ne prendra aucune nourriture qui soit rituellement impure. Qu’elle observe soigneusement tout ce que je lui ai ordonné.
15Alors Manoah dit à l’ange de l’Eternel : Permets-nous de te retenir et de te présenter un chevreau.
16L’ange lui répondit : Même si tu me retiens, je ne mangerai pas la nourriture que tu me présenteras ; mais si tu le veux, offre un holocauste à l’Eternel.
Manoah ne savait pas que c’était l’ange de l’Eternel. 17Il demanda à l’ange : Quel est ton nom ? Ainsi, quand ce que tu as annoncé se réalisera, nous pourrons t’honorer.
18L’ange de l’Eternel répliqua : Pourquoi demandes-tu mon nom ? Il est merveilleux.
19Alors Manoah prit un chevreau et l’offrande de céréales qui doit accompagner l’holocauste et il les offrit à l’Eternel sur le rocher. Pendant que Manoah et sa femme regardaient, il se produisit une chose merveilleuse : 20lorsque la flamme monta de l’autel vers le ciel, l’ange de l’Eternel s’éleva au milieu de la flamme sous leurs yeux. Alors ils se jetèrent la face contre terre. 21L’ange de l’Eternel n’apparut plus à Manoah et à sa femme. Manoah comprit que c’était l’ange de l’Eternel qui leur était apparu, 22et il dit à sa femme : Nous allons sûrement mourir, car nous avons vu Dieu !
23Mais sa femme lui dit : Si l’Eternel avait voulu nous faire mourir, il n’aurait pas accepté notre holocauste et notre offrande, il ne nous aurait pas fait voir toutes ces choses, et il ne nous aurait pas annoncé aujourd’hui tout ce qu’il nous a communiqué.
24La femme donna naissance à un fils et elle l’appela Samson. L’enfant grandit et l’Eternel le bénit. 25L’Esprit de l’Eternel commença à le pousser à l’action lorsqu’il était à Mahané-Dan entre Tsorea et Eshtaol.
Simson
Simsons födelse
1Ännu en gång gjorde Israel det som var ont i Herrens ögon. Herren överlämnade dem åt filistéerna i fyrtio år. 2En man från Sora, som hette Manoach och tillhörde Dans stam, hade en hustru som inte kunde få barn. 3Herrens ängel visade sig för henne och sa: ”Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son. 4Drick inte vin eller starka drycker och ät inte mat som är oren, 5för du ska bli gravid och föda en son. Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en Guds nasir ända från moderlivet och han ska påbörja Israels räddning från filistéerna.”
6Kvinnan berättade detta för sin man: ”En gudsman visade sig för mig. Han såg ut som Guds ängel och han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom och han sa inte heller sitt namn. 7Däremot sa han till mig: ’Du kommer att bli gravid och föda en son. Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en Guds nasir från sin födelse ända till sin död.’ ” 8Manoach bad då till Herren: ”Låt denne gudsman komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet som ska födas!” 9Gud hörde hans bön och Guds ängel kom igen till Manoachs hustru som då var ute på fältet. Men hennes man Manoach var inte med henne. 10Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: ”Mannen som kom till mig häromdagen är här igen!”
11Manoach följde då med henne och frågade mannen: ”Är du samme man som talade med henne häromdagen?” ”Ja, det är jag”, svarade han.
12”När dina ord går i uppfyllelse, hur ska vi ta hand om honom? Hur ska vi göra med honom?” frågade Manoach honom.
13Herrens ängel svarade: ”Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne! 14Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent. Hon ska hålla allt jag befallt henne!”
15”Stanna kvar så vi får laga till en killing åt dig att äta”, sa Manoach till Herrens ängel.
16”Även om du håller mig kvar ska jag inte äta av maten”, svarade Herrens ängel Manoach. ”Men om du vill förbereda ett brännoffer, så bär fram det till Herren.” Manoach hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel. 17Därför frågade Manoach Herrens ängel: ”Vad heter du? För när det som du sagt går i uppfyllelse vill vi hedra dig.” 18”Fråga inte efter mitt namn, för det är underbart”, svarade Herrens ängel.
19Då tog Manoach en killing tillsammans med matoffret och offrade det till Herren på en klippa. Då lät han något förunderligt ske inför Manoach och hans hustru. 20När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn, for Herrens ängel upp i lågan från altaret mitt framför deras ögon. Då föll Manoach och hans hustru ner med sina ansikten mot jorden. 21Detta var sista gången de såg ängeln och Manoach förstod nu att det varit en Herrens ängel13:21 Deras slutsats är egentligen att de sett Gud själv (se även följande vers) och därför är de övertygade om att de nu ska dö..
22”Vi kommer att dö”, sa Manoach till sin hustru. ”Vi har sett Gud!” 23Men hon svarade: ”Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret och matoffret och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och låtit oss se och höra allt detta.”
24Barnet som hon födde fick namnet Simson och Herren välsignade honom när han växte upp. 25Och Herrens Ande började verka på honom när han var i Dans läger mellan Sora och Eshtaol.
