Esaïe 40 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Esaïe 40:1-31

Le livre de la consolation

La délivrance promise

1Réconfortez mon peuple, ╵oui, réconfortez-le !

dit votre Dieu.

2Et parlez au cœur de Jérusalem, ╵annoncez-lui

que son temps de corvée ╵est accompli,

que son péché est expié,

qu’elle a reçu de l’Eternel

deux fois le prix de ses péchés !

3On entend une voix crier :

« Dégagez un chemin ╵dans le désert ╵pour l’Eternel,

nivelez dans la steppe

une route pour notre Dieu40.3 Cité en Mt 3.3 ; Mc 1.3 ; Jn 1.23 d’après l’ancienne version grecque. Les v. 3-5 sont cités en Lc 3.4-6. !

4Toute vallée sera élevée,

toute montagne abaissée ╵ainsi que toutes les collines.

Les lieux accidentés ╵se changeront en plaine,

les rochers escarpés ╵deviendront des vallées.

5Alors la gloire ╵de l’Eternel ╵sera manifestée,

et tous les hommes ╵la verront à la fois.

L’Eternel l’a promis. »

6Une voix interpelle : ╵« Va, proclame un message ! »

Une autre lui répond : ╵« Que dois-je proclamer ?

– Que tout homme est pareil à l’herbe

et toute sa beauté ╵comme la fleur des champs40.6 Les v. 6-8 sont cités en 1 P 1.24-25 d’après l’ancienne version grecque. Voir aussi Jc 1.10-11. ;

7car l’herbe se dessèche ╵et la fleur se flétrit

quand le souffle de l’Eternel ╵passe dessus.

En vérité : les hommes ╵sont pareils à de l’herbe.

8Oui, l’herbe se dessèche ╵et la fleur se flétrit,

mais la parole ╵de notre Dieu

subsistera toujours. »

9O Sion, messagère ╵d’une bonne nouvelle,

gravis une haute montagne !

Crie avec force,

Jérusalem, ╵messagère d’une bonne nouvelle !

Oui, crie sans crainte,

annonce aux villes de Juda :

« Voici votre Dieu vient ! »

10Voici l’Eternel, le Seigneur ;

il vient avec puissance

et son bras lui assure ╵la souveraineté.

Voici : ses récompenses ╵sont avec lui,

et le fruit de son œuvre ╵va devant lui.

11Comme un berger, ╵il paîtra son troupeau

et il rassemblera ╵les agneaux dans ses bras.

Sur son sein, il les porte

et conduit doucement ╵les brebis qui allaitent40.11 Voir Ez 34.15 ; Jn 10.11..

La grandeur de Dieu

12Qui a mesuré l’océan ╵dans le creux de sa main ?

Qui a déterminé les dimensions du ciel ╵avec la largeur de sa main ?

Qui a tassé dans un boisseau ╵toute la poussière du sol ?

Qui a bien pu peser ╵les montagnes sur la bascule

et les coteaux sur la balance ?

13Qui donc a mesuré ╵l’Esprit de l’Eternel ?

Qui a été son conseiller40.13 Cité en Rm 11.34 ; 1 Co 2.16. ?

14De qui Dieu a-t-il pris conseil

pour se faire éclairer ?

Qui lui a enseigné ╵la voie du droit ?

Qui lui a transmis le savoir

et lui a fait connaître ╵le chemin de l’intelligence ?

15Voici : les nations sont pour lui

comme la goutte d’eau ╵tombant d’un seau,

ou comme un grain de sable ╵sur le plateau de la balance.

Voici : les îles ╵et les régions côtières,

il les soulève ╵comme de la poussière.

16Les cèdres du Liban ╵ne suffiraient pas à nourrir ╵le feu de son autel,

tous les animaux qui y vivent ╵ne seraient pas assez nombreux ╵pour l’holocauste.

17Toutes les nations, à ses yeux, ╵sont comme rien.

Elles ont, pour lui, la valeur ╵du néant et du vide.

18A qui comparerez-vous Dieu ?

Et comment le représenterez-vous ?

19Une idole moulée, ╵un artisan la fond,

l’orfèvre la recouvre ╵d’un fin placage d’or

puis il l’orne de chaînettes d’argent.

20Celui qui est trop pauvre ╵pour une telle offrande

choisit un bois ╵qui ne pourrisse pas,

puis il s’en va chercher ╵un artisan habile

pour faire une statue ╵qui ne vacille pas.

21Ne le savez-vous pas ?

Ne l’avez-vous pas entendu ?

Cela ne vous a-t-il pas été déclaré ╵dès le commencement ?

N’avez-vous pas compris

la fondation du monde ?

22Or, pour celui qui siège ╵bien au-dessus ╵du cercle de la terre,

ses habitants ╵sont pareils à des sauterelles.

Il a tendu le ciel comme une toile

et il l’a déployé ╵comme une tente ╵pour l’habiter.

23Il réduit à néant ╵les princes de la terre

et fait évanouir ╵les dirigeants du monde.

24A peine ont-ils été plantés,

à peine ont-ils été semés,

à peine ont-ils poussé ╵quelque racine en terre,

que l’Eternel souffle sur eux

et les voilà qui sèchent

et qui sont emportés ╵comme un fétu de paille ╵par la tempête.

25« A qui voudriez-vous ╵me comparer ?

Qui serait mon égal ? »

demande le Dieu saint.

26Levez bien haut les yeux ╵et regardez :

qui a créé ces astres ?

C’est celui qui fait marcher ╵leur armée en bon ordre,

qui les convoque tous, ╵les nommant par leur nom.

Et grâce à sa grande puissance ╵et à sa formidable force,

pas un ne fait défaut.

27Pourquoi donc, ô Jacob, ╵parler ainsi ?

Et pourquoi dire, ô Israël :

« Mon sort échappe à l’Eternel,

et mon Dieu ne fait rien ╵pour défendre mon droit » ?

28Ne le sais-tu donc pas ?

Et n’as-tu pas appris

que l’Eternel est Dieu ╵de toute éternité ?

C’est lui qui a créé ╵les confins de la terre.

Il ne se lasse pas, ╵il ne s’épuise pas,

et son intelligence ╵ne peut être sondée.

29Il donne de la force ╵à qui est las

et il augmente la vigueur ╵de celui qui est épuisé.

30Les jeunes gens se lassent ╵et ils s’épuisent,

et même de robustes gaillards tombent,

31mais ceux qui comptent ╵sur l’Eternel ╵renouvellent leur force :

ils prennent leur envol ╵comme de jeunes aigles ;

sans se lasser, ils courent,

ils marchent en avant, ╵et ne s’épuisent pas.

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 40:1-31

Hotet från Babylon, befrielse och återuppbyggnad

(40:1—66:24)

Tröst för Guds folk

1Trösta, trösta mitt folk,

säger er Gud.

2”Uppmuntra Jerusalem

och säg att dess trältjänst är över,

dess skuld är försonad,

och Herren har gett det dubbelt igen

för alla dess synder.”

3En röst ropar:

”Bana väg genom ödemarken för Herren!

Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!

4Varje dal ska höjas,

alla berg och höjder sänkas.

Oländig mark ska jämnas

och kullar bli till slätt.

5Herrens härlighet ska visa sig,

och alla människor ska få se den.”

Herren har talat.

6En röst säger:

”Förkunna!”

Jag frågar:

”Vad ska jag förkunna?”

”Människan40:6 Ordagrant: Allt kött är som gräset,

och all hennes prakt är

som ängsblomman.

7Gräset torkar

och blomman vissnar,

när Herrens vind blåser på dem.

Ja, människorna är gräs.

8Gräset torkar och blomman vissnar,

men vår Guds ord består i evighet.”

9Gå upp på ett högt berg,

du Sion, som bringar glada nyheter,

höj din röst, du som kommer med glädjebud,

höj din röst, Jerusalem,

ropa, var inte rädd!

Tala om för städerna i Juda:

”Se, er Gud!”

10Ja, Herren, Herren kommer med kraft,

och han ska regera med makt.

Han har med sig sin lön,

hans arbetslön går före honom.

11Han vallar sin hjord som en herde.

Lammen samlar han i sina armar

och bär dem i sin famn,

och varsamt leder han tackorna.

12Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand

och himlarna med sina fingrar?

Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,

och vem väger bergen och höjderna på en våg?

13Vem kan granska Herrens Ande?

Vem kan ge honom råd?

14Vem rådfrågar han

för att få upplysning

och undervisning om den rätta vägen?

Vem kan ge honom kunskap

och visa honom insiktens väg?

15Folken är bara som en droppe i en spann,

som damm i vågskålen.

Han väger öar som om de var fint damm.

16Libanons skogar räcker inte till ved,

dess djur inte till brännoffer.

17Folken på jorden är ingenting inför honom.

I hans ögon betyder de ingenting.

18Vem kan ni då likna Gud vid?

Vad kan ni jämföra honom med?

19Med en avgud

som gjuts av en hantverkare

och som guldsmeden drar över med guld

och gör silverkedjor åt? 40:19 I slutet av v. 19 och i början av v. 20 är grundtextens innebörd osäker.

20Den fattige som inte kan ge ett sådant offer

väljer ett stycke trä som inte ruttnar,

och anlitar en skicklig hantverkare

som ställer upp en avgudabild

som inte faller omkull.

21Förstår ni inte? Har ni inte hört?

Har det inte berättats för er från början?

Har ni inte insett det

sedan jorden grundlades?

22Han sitter högt ovanför jordens rund,

och dess befolkning är

som gräshoppor för honom.

Han breder ut himlarna som en duk

och spänner upp den som ett tält att bo i.

23Han gör furstarna till intet

och jordens domare till ingenting.

24Knappt har de hunnit planteras,

knappt sås, knappt slå rot,

förrän han blåser på dem,

och de vissnar

och förs bort av stormvinden som agnar.

25”Vem kan ni jämföra mig med?

Vem är lik mig?” frågar den Helige.

26Se upp mot himlen!

Vem har skapat allt detta?

Han leder stjärnornas skaror

och kallar var och en av dem vid namn.

Hans makt och styrka är så stor

att inte en enda av dem fattas.

27Hur kan du, Jakob, säga,

och du, Israel, klaga:

Herren ser inte till mig,

min Gud tar sig inte an min sak?”

28Vet du inte, har du inte hört

att Herren är en evig Gud,

som har skapat hela jorden?

Han blir aldrig trött och svag.

Ingen kan utforska hans förstånd.

29Han ger kraft åt den trötte

och styrka åt den svage.

30Unga kan bli trötta och utmattade,

och unga män kan falla.

31Men de som hoppas på Herren

får ny kraft,

de får vingar som örnar.

De springer utan att bli trötta

och vandrar utan att mattas.