1« Je viens dans mon jardin, ╵ma sœur, ma mariée,
je récolte ma myrrhe, ╵avec mes aromates,
je mange mon rayon de miel ╵avec mon miel,
je bois mon vin ╵avec mon lait.
Mangez, amis, buvez !
Jusqu’à l’ivresse, ╵les amoureux ! »
Rendez-vous manqué5.2 De 5.2 à 6.3, le rythme de la traduction accentue de nouveau les syllabes paires.
2« Je m’étais endormie, ╵pourtant mon cœur veillait.
J’entends mon bien-aimé frapper :
“Ma sœur, mon amie, ouvre-moi,
toi, ma colombe, ╵toi, ma parfaite,
car j’ai la tête ╵couverte de rosée.
Mes boucles sont trempées ╵des gouttes de la nuit.”
3J’ai ôté ma tunique, ╵comment la remettrais-je ?
Et j’ai lavé mes pieds : ╵comment les salirais-je ?
4Mon bien-aimé avance ╵sa main par l’ouverture,
mon ventre en a frémi
5et je me suis levée ╵pour ouvrir à mon bien-aimé.
De mes mains, goutte à goutte, ╵de la myrrhe a coulé,
de la myrrhe onctueuse ╵a goutté de mes doigts
jusque sur la poignée ╵du verrou de la porte.
6J’ouvre à mon bien-aimé.
Hélas, mon bien-aimé ╵était déjà parti : ╵il s’en était allé,
et son départ5.6 Autre traduction : et ses paroles me rendaient éperdue. ╵me rendait éperdue.
Je l’ai cherché, ╵mais ne l’ai pas trouvé.
Et je l’ai appelé, ╵mais il ne m’a pas répondu.
7Les gardes m’ont trouvée ╵ceux qui font le tour de la ville,
ils m’ont frappée ╵et ils m’ont maltraitée.
Ils m’ont arraché ma mantille, ╵les gardes des remparts.
8O filles de Jérusalem, ╵oh, je vous en conjure :
si vous le rencontrez, ╵mon bien-aimé,
qu’allez-vous donc lui dire ?
Que je suis malade d’amour ! »
Le chœur
9« Qu’a donc ton bien-aimé ╵de plus qu’un autre ?
Dis-le-nous donc, ╵toi la plus belle ╵parmi les femmes,
oui, qu’a-t-il donc ton bien-aimé ╵de plus qu’un autre
pour que tu nous conjures, ╵de façon si pressante ? »
Que tu es beau, mon bien-aimé
10« Mon bien-aimé ╵a le teint clair et rose,
on le distinguerait ╵au milieu de dix mille.
11Sa tête est comme de l’or pur.
Ses boucles sont flottantes
et d’un noir de corbeau.
12Ses yeux sont des colombes
sur le bord des cours d’eau,
ils baignent dans du lait
reposant sur des coupes pleines ╵dans un chaton de bague.
13Ses joues ressemblent ╵à un parterre d’aromates
exhalant5.13 Texte hébreu traditionnel : des tours (de parfum) ; la traduction retenue suppose une modification de la vocalisation du mot hébreu, avec l’appui de l’ancienne version grecque. leurs parfums.
Ses lèvres sont des lis
distillant de la myrrhe, ╵de la myrrhe onctueuse,
14et ses mains, des bracelets d’or
incrustés de topazes5.14 Autre traduction : chrysolithe..
Son corps est d’ivoire poli
émaillé de saphirs.
15Ses jambes sont semblables ╵à des piliers de marbre
sur des socles d’or pur.
Son aspect est pareil ╵à celui du Liban5.15 Aussi majestueux que cette chaîne de montagnes qui se dresse au nord d’Israël.
et d’une beauté sans égale, ╵comme les cèdres.
16Son palais est plein de douceurs
et toute sa personne ╵est empreinte de charme.
Tel est mon bien-aimé, ╵oui, tel est mon ami,
ô filles de Jérusalem. »
Han:
1Jag kommer till min trädgård,
min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.
Vännerna:
Ät, vänner, och drick!
Berusa er av kärlek!
Hon:
2Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
3”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
4Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
5Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
6Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
men han svarade inte.
7Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
8Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
så tala om för honom5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
att jag är sjuk av kärlek.
Vännerna:
9Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
eftersom du besvärjer oss så?
Hon:
10Min älskade är strålande och röd5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.,
den främste bland tiotusen.
11Hans huvud är finaste guld,
hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar5:11 Ordets exakta betydelse är osäker..
12Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
13Hans kinder är som kryddsängar
med doftande örter.5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.
Hans läppar är liljor
och dryper av flytande myrra.
14Hans armar är som stänger av guld,
besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
med insatta safirer.
15Hans ben är marmorpelare
på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
16Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.
