Que tu es belle, ô mon amie
1« Que tu es belle, ╵ô mon amie, ╵que tu es belle !
Tes yeux ressemblent ╵à des colombes
dessous ton voile,
ta chevelure ╵est comme un troupeau de chèvres
dévalant le mont Galaad4.1 Noires comme les chèvres de ce pays..
2Tes dents ressemblent ╵à un troupeau de brebis ╵passé aux mains des tondeurs
qui reviendrait du lavoir.
Chacune d’elles ╵a sa jumelle,
aucune n’est solitaire.
3Voici tes lèvres ╵comme un ruban écarlate ;
combien ta bouche est charmante !
Et tes tempes ressemblent ╵à des moitiés de grenades4.3 A cause de leur couleur rougeâtre (voir 6.7).
dessous ton voile.
4Ton cou ressemble ╵à la tour du roi David,
bâtie comme un arsenal :
mille rondaches ╵y sont pendues4.4 Allusion au collier formé de pièces de monnaie entourant le cou comme les boucliers ronds suspendus autour des tours (Ez 27.10-11).,
tous les pavois des héros.
5Comme deux faons, ╵jumeaux d’une gazelle,
paissant parmi les lis, ╵sont tes deux seins. »
6« Et quand viendra la brise
à la tombée du jour,
et quand s’estomperont les ombres,
je m’en irai ╵vers la montagne de la myrrhe,
vers la colline de l’encens. »
La beauté de l’amour
7« Tu es toute jolie, ╵ô mon amie,
et sans aucun défaut.
8Oh, viens du Liban avec moi, ╵ma mariée4.8 Le mot hébreu, qui se retrouve aux v. 9, 10, 11, 12 et en 5.1, désigne l’épousée, juste avant ou juste après le mariage, comme en Os 4.13ss,
oui, viens du Liban avec moi.
Veuille descendre4.8 Autre traduction : tu contempleras. du sommet ╵de l’Amana,
du sommet du Senir, et de l’Hermon4.8 Différents sommets du nord d’Israël.,
là où les lions ╵ont leur retraite,
et les panthères ╵dans les montagnes.
9Tu chamboules mon cœur, ╵ô toi, ma sœur4.9 ma sœur: terme d’affection du langage amoureux, courant dans la poésie du Proche-Orient ancien (voir v. 10, 12 ; 5.1)., ╵ma mariée,
tu chamboules mon cœur ╵par un seul regard jeté par tes yeux,
par un seul des joyaux ╵de tes colliers.
10Ton amour est bien délicieux, ╵ô toi, ma sœur, ╵ma mariée,
oui, ton amour ╵est plus exaltant que le vin
et la senteur de tes parfums ╵plus que tous les arômes.
11Tes lèvres, distillent du miel, ╵ma mariée,
du miel, du lait ╵sont sous ta langue,
et le parfum ╵de tes habits ╵est tout pareil ╵aux senteurs du Liban.
12Tu es un jardin clos, ╵ô toi, ma sœur, ╵ma mariée,
un jardin clos4.12 D’après divers manuscrits hébreux et les versions anciennes. Le texte hébreu traditionnel porte un terme de sens incertain souvent rendu par source ou fontaine. Les deux types de textes hébreux ne diffèrent que par une seule lettre. ╵et une fontaine scellée4.12 On avait l’habitude de fermer les puits (Gn 29.2-3)..
13Tes rameaux4.13 Autre traduction : Tes ruisseaux arrosent un verger. forment un verger ╵de grenadiers aux fruits exquis,
henné et nard l’embaument,
14le nard et le safran ╵et la canne odorante, ╵le cinnamome4.14 Diverses plantes aromatiques précieuses.,
et toutes sortes ╵de plantes donnant de l’encens,
l’aloès ╵et la myrrhe,
avec les plus fins aromates.
15Tu es la source des jardins,
un puits d’eaux vives,
et d’eaux ruisselant du Liban4.15 Dont les neiges éternelles alimentent des cours d’eau frais et intarissables..
16Eveille-toi, brise légère,
viens, doux zéphyr,
que mon jardin, ╵exhale ses parfums. »
Le jardin de l’amour
« Que mon bien-aimé entre ╵dans son jardin
et qu’il en goûte ╵les fruits exquis. »
Han:
1Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
2Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
3Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
4Din hals är som Davids torn,
med rader av stenar,4:4 Grundtextens innebörd är osäker.
där tusen sköldar hänger,
och krigarnas alla koger.
5Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
6Tills vinden vaknar4:6 Se not till 2:17. och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
7Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
8Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
och från leopardernas berg.
9Du har tagit mitt hjärta,
min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
din parfym doftar mer än någon krydda.
11Dina läppar, min brud, dryper av honung,
honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
henna och nardus,
14nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftande träd,
myrra och aloe
och alla slags finaste kryddor.
15Du är trädgårdens källa,
en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.
Hon:
16Vakna upp, nordanvind!
Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
och njuta av dess härliga frukter.
