La conversion de Saul
1Saul, qui ne pensait qu’à menacer et à tuer les disciples du Seigneur, se rendit chez le grand-prêtre 2et lui demanda des lettres de recommandation pour les synagogues de Damas. Ces lettres l’autorisaient, s’il trouvait là-bas des hommes ou des femmes qui suivaient la Voie du Seigneur, à les arrêter et à les amener à Jérusalem9.2 Le prétendu crime était trop grave pour être jugé par un tribunal juif local. Seul le Grand-Conseil de Jérusalem était habilité à juger de tels cas. Les Romains admettaient l’extradition pour motif religieux..
3Il se dirigeait donc vers Damas et approchait déjà de cette ville quand, soudain, il fut environné d’une lumière éclatante qui venait du ciel. 4Il tomba à terre et entendit une voix qui lui disait : Saul, Saul, pourquoi me persécutes-tu ?
– Qui es-tu, Seigneur ? demanda-t-il.
La voix reprit : 5Je suis, moi, Jésus, que tu persécutes. 6Mais relève-toi, entre dans la ville, et là on te dira ce que tu dois faire.
7Ses compagnons de voyage restèrent figés sur place, muets de stupeur : ils entendaient bien la voix, mais ne voyaient personne. 8Saul se releva de terre, mais il avait beau ouvrir les yeux, il ne voyait plus. Il fallut le prendre par la main pour le conduire à Damas.
9Il resta aveugle pendant trois jours, et ne mangea ni ne but.
10Or, à Damas, vivait un disciple nommé Ananias. Le Seigneur lui apparut dans une vision et lui dit : Ananias !
– Oui, Seigneur, répondit-il.
11Et le Seigneur lui dit : Lève-toi, et va dans la rue que l’on appelle la rue Droite et, dans la maison de Judas, demande à voir un nommé Saul, originaire de Tarse9.11 Tarse: capitale de la Cilicie, à une quinzaine de kilomètres de la mer.. Car il prie 12et, dans une vision, il a vu un homme du nom d’Ananias entrer dans la maison et lui imposer les mains pour lui rendre la vue.
13– Mais Seigneur, répliqua Ananias, j’ai beaucoup entendu parler de cet homme ; de plusieurs côtés, on m’a dit tout le mal qu’il a fait aux membres de ton peuple saint à Jérusalem. 14De plus, il est venu ici muni de pouvoirs, que lui ont accordés les chefs des prêtres, pour arrêter tous ceux qui te prient.
15Mais le Seigneur lui dit : Va ! car j’ai choisi cet homme pour me servir : il fera connaître qui je suis aux peuples étrangers et à leurs rois, ainsi qu’aux Israélites. 16Je lui montrerai moi-même tout ce qu’il devra souffrir pour moi.
17Ananias partit donc et, arrivé dans la maison, il imposa les mains à Saul et lui dit : Saul, mon frère, le Seigneur Jésus qui t’est apparu sur le chemin par lequel tu venais, m’a envoyé pour que la vue te soit rendue et que tu sois rempli du Saint-Esprit.
18Au même instant, ce fut comme si des écailles tombaient des yeux de Saul et il vit de nouveau. Alors il se leva et fut baptisé, 19puis il mangea et reprit des forces.
Saul, témoin de Jésus-Christ
Saul passa quelques jours parmi les disciples de Damas. 20Et dans les synagogues, il se mit tout de suite à proclamer que Jésus est le Fils de Dieu.
21Ses auditeurs n’en revenaient pas. Tous disaient : Voyons, n’est-ce pas lui qui s’acharnait, à Jérusalem, contre ceux qui, dans leurs prières, invoquent ce nom-là ? N’est-il pas venu ici exprès pour les arrêter et les ramener aux chefs des prêtres ?
22Mais Saul s’affermissait de jour en jour dans la foi et les Juifs qui habitaient à Damas ne savaient plus que dire, car il leur démontrait que Jésus est le Messie. 23Après un certain temps, les Juifs résolurent de le faire mourir. 24Saul eut vent de leur complot. Jour et nuit, ils faisaient même surveiller les portes de la ville avec l’intention de le tuer. 25Mais une nuit, les disciples qu’il enseignait l’emmenèrent et le firent descendre dans une corbeille le long du rempart.
26A son arrivée à Jérusalem, il essaya de se joindre aux disciples. Mais tous avaient peur de lui, car ils ne croyaient pas qu’il fût vraiment devenu un disciple. 27Barnabas le prit avec lui, le conduisit auprès des apôtres et leur raconta comment, sur le chemin de Damas, Saul avait vu le Seigneur, comment le Seigneur lui avait parlé et avec quel courage il avait prêché à Damas au nom de Jésus.
28Dès lors, il se joignit à eux, allant et venant avec eux à Jérusalem, et parlant ouvertement au nom du Seigneur. 29Il avait aussi beaucoup d’entretiens et de discussions avec les Juifs de culture grecque ; mais ceux-là aussi cherchèrent à le faire mourir. 30Quand les frères l’apprirent, ils le conduisirent jusqu’à Césarée et, de là, le firent partir pour Tarse.
Pierre visite l’Eglise de Judée
31Dans toute la Judée, la Galilée et la Samarie, l’Eglise jouissait alors de la paix. Elle grandissait dans la foi, vivait dans l’obéissance au Seigneur, et s’accroissait en nombre, grâce au soutien du Saint-Esprit.
32Pierre, qui parcourait tout le pays, passa aussi chez les membres du peuple saint qui habitaient à Lydda9.32 Lydda: à une vingtaine de kilomètres de Jaffa.. 33Il y trouva un homme du nom d’Enée qui n’avait pas quitté son lit depuis huit ans parce qu’il était paralysé.
34– Enée, lui dit Pierre, Jésus-Christ te guérit, lève-toi et fais ton lit !
Il se leva aussitôt. 35Tous ceux qui habitaient le village de Lydda et la plaine de Saron le virent et se convertirent au Seigneur.
36A Jaffa vivait une femme, disciple du Seigneur, nommée Tabitha (en grec : Dorcas, ce qui signifie la Gazelle). Elle faisait beaucoup de bien autour d’elle et venait en aide aux pauvres. 37A cette époque, elle tomba malade et mourut. Après avoir fait sa toilette funèbre, on la déposa dans la chambre, au premier étage de sa maison9.37 Voir note 1.13.. 38Or Jaffa est tout près de Lydda, et les disciples avaient appris que Pierre se trouvait là ; ils lui envoyèrent donc deux hommes pour l’inviter en lui disant : Dépêche-toi de venir chez nous.
39Pierre les suivit aussitôt. A son arrivée, on le conduisit dans la chambre. Toutes les veuves l’accueillirent en pleurant et lui montrèrent les robes et autres vêtements que Tabitha avait confectionnés quand elle était encore des leurs.
40Pierre fit sortir tout le monde, se mit à genoux et pria. Puis, se tournant vers le corps, il dit : Tabitha, lève-toi !
Elle ouvrit les yeux, aperçut Pierre et s’assit. 41Celui-ci lui donna la main et l’aida à se lever ; puis il rappela les croyants et les veuves et la leur présenta vivante.
42La nouvelle eut vite fait le tour de la ville et beaucoup crurent au Seigneur. 43Pierre resta quelque temps encore à Jaffa ; il logeait chez un tanneur nommé Simon.
Saul vänder om
1Saul som fortfarande var fylld av hat och mordlust mot Herrens lärjungar gick till översteprästen. 2Han bad att få med sig brev adresserade till synagogorna i Damaskus så att han skulle få tillstånd att arrestera alla där som hörde till Vägen9:2 Tron på Jesus kallades ofta vägen, eller den sanna vägen., både män och kvinnor. Sedan skulle han föra dem som fångar till Jerusalem.
3Men när han rest iväg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett starkt ljussken från himlen. 4Och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”
5Han frågade: ”Vem är du, Herre9:5 Herre var det gängse artiga grekiska tilltalsordet, men i detta sammanhang och enligt rabbinsk tradition kunde en röst från himlen bara vara Guds.?”
Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6Res dig upp och gå in i staden, så får du veta vad du ska göra.”
7Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma, för de hörde rösten men såg ingen. 8När Saul reste sig från marken och öppnade sina ögon, kunde han inte se. De tog honom vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9Under tre dagar var han sedan blind och han varken åt eller drack.
10Men i Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias och Herren talade nu till honom i en syn och sa: ”Ananias!”
”Ja, Herre!” svarade han.
11Då sa Herren till honom: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber 12och i en syn har han sett att en man som heter Ananias ska komma in och lägga händerna på honom så att han kan se igen.”
13”Men Herre!” svarade Ananias. ”Jag har hört av många om den mannen och allt ont som han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14Och här har han en fullmakt med sig från översteprästerna att arrestera alla som åkallar ditt namn!”
15Men Herren sa till honom: ”Gå, för jag har utsett honom till att vara mitt redskap! Han ska göra mitt namn känt för många olika folk och makthavare och för Israels folk. 16Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn.”
17Då gick Ananias dit och kom in i Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sa: ”Saul, min bror, Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli fylld av den heliga Anden.”
18I samma stund var det som om flagor föll från Sauls ögon och han kunde se igen. Han reste sig då genast upp och lät döpa sig 19och när han ätit, fick han krafterna tillbaka.
Saul i Damaskus och Jerusalem
Saul stannade sedan några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20och han började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som åkallar Jesus namn? Visst var han på väg hit för att arrestera dem och föra dem som fångar till översteprästerna?” 22Men Saul talade med allt större kraft och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias.
23Efter en längre tid konspirerade judarna om att göra sig av med Saul, 24men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom, 25men en natt tog några av hans lärjungar och firade ner honom i en korg från stadsmuren.
26Saul återvände sedan till Jerusalem, men när han försökte ansluta sig till lärjungarna där var de rädda för honom. Ingen vågade lita på att han verkligen hade blivit en lärjunge. 27Men Barnabas tog honom med till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom och hur Saul sedan med stort mod hade predikat i Jesus namn i Damaskus. 28Efter det accepterade de Saul och sedan kom och gick han fritt bland dem i Jerusalem där han talade frimodigt i Herren Jesus namn. 29Han talade också till de grekisktalande judarna och diskuterade med dem, men de gjorde upp planer på att döda honom. 30När de troende fick reda på detta, tog de med sig Saul till Caesarea och skickade honom vidare därifrån till Tarsos.
Petrus i Lydda och Joppe
31Församlingen fick nu vara ifred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i Herrens fruktan och växte till genom den heliga Andens tröst och stöd.
32Petrus reste nu från plats till plats och kom också till de heliga i Lydda. 33Där träffade han en man som hette Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. 34Petrus sa till honom: ”Aineas! Jesus Kristus botar dig. Res dig upp och rulla ihop din bädd!” Och i samma stund reste sig Aineas upp. 35Alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom och vände om till Herren.
36I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas9:36 Tabita är arameiska, Dorkas grekiska. Båda namnen betyder hind.. Hon hade gjort mycket gott mot andra människor och särskilt mot de fattiga, 37men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och lade henne i ett rum en trappa upp. 38Men när lärjungarna hörde att Petrus var i Lydda som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.
39Petrus följde genast med och så snart han kom dit, tog de med honom en trappa upp. De gråtande änkorna samlades kring honom och visade skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon fortfarande var bland dem. 40Men Petrus sa till alla att lämna rummet. Han föll ner på knä och bad och sedan vände han sig till den döda och sa: ”Tabita, res dig upp!” Då slog hon upp sina ögon och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. 41Petrus räckte henne genast handen och hjälpte henne upp på fötter. Sedan ropade han på de heliga och änkorna och lät dem se henne stå där levande.
42Nyheten om det som hade hänt spreds i hela Joppe och många började tro på Herren. 43Petrus stannade därför en längre tid i Joppe och bodde hos Simon, en man som arbetade med skinnberedning.9:43 Simon arbetade med döda djur och var därför ständigt oren enligt den judiska lagen. Att Petrus skulle bo hos honom var därför ett djärvt steg.
