Actes 10 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Actes 10:1-48

Témoins devant les non-Juifs

Pierre chez l’officier Corneille

1A Césarée10.1 Césarée était le centre principal des garnisons romaines. vivait un officier romain nommé Corneille qui avait un poste de commandement dans la cohorte appelée « l’Italique ». 2Il était pieux et craignait Dieu, avec tous les gens de sa maison. Il était généreux envers les pauvres du peuple et priait Dieu en tout temps. 3Un jour, vers trois heures de l’après-midi10.3 C’était l’heure habituelle de prière des Juifs (voir 3.1)., il eut une vision : il vit distinctement un ange de Dieu qui entrait chez lui et qui lui dit : Corneille !

4Corneille le regarda et, tout tremblant, demanda : Qu’y a-t-il, Seigneur ?

L’ange lui répondit : Tes prières et tes largesses envers les pauvres ont été accueillies par Dieu et il est intervenu en ta faveur. 5C’est pourquoi ; maintenant, envoie des hommes à Jaffa pour faire venir ici un certain Simon que l’on surnomme Pierre. 6Il loge chez un autre Simon, un tanneur, qui habite une maison près de la mer.

7Dès que l’ange qui venait de lui parler fut parti, Corneille appela deux de ses serviteurs et l’un des soldats affectés à son service, qui était un homme pieux. 8Il leur raconta tout ce qui venait de se passer et les envoya à Jaffa10.8 Jaffa était à environ 50 kilomètres de Césarée. Les envoyés sont partis le soir même et sont arrivés le lendemain après-midi..

9Le lendemain, tandis qu’ils étaient en chemin et se rapprochaient de Jaffa, Pierre monta sur la terrasse de la maison pour prier. Il était à peu près midi10.9 midi: deuxième temps de prière des Juifs. : 10il eut faim et voulut manger. Pendant qu’on lui préparait son repas, il tomba en extase. 11Il vit le ciel ouvert et une sorte de grande toile, tenue aux quatre coins, qui s’abaissait et descendait vers la terre ; 12elle contenait toutes sortes d’animaux : des quadrupèdes, des reptiles et des oiseaux.

13Il entendit une voix qui lui disait : Lève-toi, Pierre, tue ces bêtes et mange-les.

14– Oh non ! Seigneur, répliqua Pierre, car jamais de ma vie je n’ai rien mangé de souillé ou d’impur.

15Mais la voix reprit et dit : Ce que Dieu a déclaré pur, ce n’est pas à toi de le considérer comme impur.

16Par trois fois, cela se renouvela, puis la nappe disparut dans le ciel.

17Pierre était fort perplexe et se demandait ce que cette vision signifiait. Pendant ce temps, les hommes envoyés par Corneille s’étaient renseignés pour savoir où se trouvait la maison de Simon, et ils se présentèrent à la porte d’entrée : 18ils appelèrent et demandèrent si c’était bien là que logeait Simon, surnommé Pierre.

19Comme Pierre en était toujours à réfléchir sur sa vision, l’Esprit lui dit : Ecoute, il y a trois10.19 Selon les manuscrits, on trouve aussi des hommes ou deux hommes. hommes qui te demandent. 20Va, descends et pars avec eux sans hésiter, car c’est moi qui les ai envoyés.

21Alors Pierre descendit et se présenta en disant : Me voilà, c’est moi que vous cherchez. Pourquoi êtes-vous venus ?

22– Nous venons de la part du centurion Corneille, répondirent-ils. C’est un homme droit, qui craint Dieu et qui jouit de l’estime de toute la population juive. Un ange de Dieu lui a demandé de te faire venir dans sa maison pour écouter ce que tu peux avoir à lui dire.

23Alors Pierre les fit entrer et leur offrit l’hospitalité pour la nuit. Le lendemain, il se mit en route avec eux, accompagné de quelques frères de Jaffa.

Pierre témoin de Jésus-Christ devant les non-Juifs

24Le jour suivant, il arriva à Césarée. Corneille les attendait ; il avait invité sa parenté et ses amis intimes. 25Au moment où Pierre allait entrer, Corneille s’avança vers lui, se jeta à ses pieds et se prosterna devant lui.

26Mais Pierre le releva.

– Non, lui dit-il, lève-toi ! Je ne suis qu’un simple homme, moi aussi.

27Puis, tout en s’entretenant avec lui, il entra dans la maison et découvrit les nombreuses personnes qui s’y étaient réunies. 28Il leur dit : Vous savez que la Loi interdit à un Juif de fréquenter un étranger ou d’entrer chez lui. Mais Dieu m’a fait comprendre qu’il ne faut considérer aucun être humain comme souillé ou impur. 29Voilà pourquoi je n’ai fait aucune difficulté pour venir quand vous m’avez appelé. A présent, puis-je savoir pour quelle raison vous m’avez fait venir ?

30Corneille lui répondit : Il y a trois jours, à peu près à cette heure-ci, j’étais chez moi en train de faire la prière10.30 Certains manuscrits ont : je priais et jeûnais. de trois heures de l’après-midi. Soudain, un homme aux habits resplendissants s’est présenté devant moi 31et m’a dit : « Corneille, ta prière a été entendue et Dieu a tenu compte des secours que tu as apportés aux pauvres. 32Envoie donc des hommes à Jaffa pour inviter Simon, que l’on surnomme Pierre, à venir ici. Il loge chez un autre Simon, un tanneur qui habite une maison près de la mer. » 33Par conséquent, je t’ai donc immédiatement envoyé chercher, et je te remercie d’avoir bien voulu venir. Nous voici donc maintenant tous ici devant Dieu, prêts à écouter tout ce que le Seigneur t’a chargé de nous dire.

34Alors Pierre prit la parole et dit :

Maintenant je me rends vraiment compte que Dieu ne fait pas de différence entre les hommes. 35Au contraire, parmi tous les peuples, tout homme qui le craint et qui fait ce qui est juste lui est agréable. 36Il a adressé sa parole aux Israélites pour leur annoncer la paix par Jésus-Christ, qui est le Seigneur de tous les hommes. 37Vous savez ce qui s’est passé, à commencer par la Galilée, puis dans toute la Judée, après que Jean a appelé les foules à se faire baptiser. 38Ensuite, Dieu a oint Jésus de Nazareth en répandant sur lui la puissance du Saint-Esprit. Celui-ci a parcouru le pays en faisant le bien et en guérissant tous ceux qui étaient tombés sous le pouvoir du diable, car Dieu était avec lui.

39Nous sommes les témoins de tout ce qu’il a fait, dans le pays des Juifs et à Jérusalem, où ils l’ont mis à mort en le clouant à la croix. 40Mais Dieu l’a ramené à la vie le troisième jour et lui a donné de se montrer vivant, 41non à tout le peuple, mais aux témoins que Dieu avait lui-même choisis d’avance, c’est-à-dire à nous. Et nous avons mangé et bu avec lui après sa résurrection. 42Jésus nous a donné l’ordre de prêcher au peuple juif et de proclamer que c’est lui que Dieu a désigné pour juger les vivants et les morts. 43Tous les prophètes ont parlé de lui en disant que tout homme qui croit en lui reçoit par lui le pardon de ses péchés.

Le don de l’Esprit aux non-Juifs

44Alors que Pierre prononçait ces mots, l’Esprit Saint descendit soudain sur tous ceux qui écoutaient la Parole. 45Les croyants juifs qui étaient venus avec Pierre furent très étonnés de voir que l’Esprit Saint était aussi donné aux non-Juifs, et répandu sur eux. 46En effet, ils les entendaient parler en différentes langues et célébrer la grandeur de Dieu.

47Alors Pierre demanda : Peut-on refuser de baptiser dans l’eau ceux qui ont reçu l’Esprit Saint aussi bien que nous ?

48Et il donna ordre de les baptiser au nom de Jésus-Christ. Ensuite, ils le prièrent de rester encore quelques jours avec eux.

Swedish Contemporary Bible

Apostlagärningarna 10:1-48

Petrus och Cornelius

1I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. 2Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.

3En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.

4Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?”

Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. 5Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. 6Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”

7Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. 8Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.

9Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn10:10 Grekiskans ekstasis, som här översätts se en syn, betyder mer ordagrant vara utom sig/på en annan plats/i ett annat tillstånd och används också om Adams tillstånd av sömn eller dvala i 1 Mos 2:21 i Septuaginta. Det är möjligt att Petrus fick sin syn i ett drömliknande tillstånd.. 11Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. 13Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”

14”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”

15Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”

16Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.

17Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten 18och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”

19Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. 20Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”

21Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”

22Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”

23Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.

24Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. 25När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. 26Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” 27Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.

28Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.10:28 En jude som umgicks med icke-judar ansågs bli oren, jfr not till Matt 8:8. 29Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”

30Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. 31Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. 32Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ 33Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”

Petrus talar i Cornelius hus

34Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. 35Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. 36Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. 37Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: 38hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. 39Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, 40men på den tredje10:40 Se not till Matt 12:40. dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig 41men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. 42Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. 43Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”

44Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. 45De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. 46De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:

47”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” 48Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.