Misulti si Job
1Unya miingon si Job, 2“Hangtod karon labihan gayod ang akong reklamo. Ginapaantos pa gayod ako sa Dios bisan pa sa akong pag-agulo.23:2 Ginapaantos… pag-agulo: o, Dili ko gayod mapugngan ang akong pag-agulo. 3Kon nahibalo pa lang unta ako kon asa ko siya makita; kon makaadto pa lang unta ako sa iyang gipuy-an, 4ipresentar ko gayod kaniya ang akong reklamo ug isulti ko ang akong mga katarungan. 5Gusto kong mahibaloan kon unsay itubag niya kanako, ug gusto kong makasabot sa iyang isulti. 6Makiglalis kaha siya kanako ginamit ang iyang gahom? Siyempre dili! Pamation niya ang akong isulti. 7Ang tawong matarong nga sama kanako makapangatarongan atubangan sa Dios nga akong Maghuhukom, ug mopabor siya kanako.
8-9“Gipangita ko ang Dios—sa sidlakan, sa kasadpan, sa amihan, ug sa habagatan—apan wala ko siya makita. 10Apan nahibaloan niya ang akong ginahimo. Kon sulayan niya ako, makita niya nga putli ako sama sa purong bulawan. 11Gisunod ko ang iyang mga pamaagi, ug wala gayod ako mosimang niini. 12Ginatuman ko kanunay ang iyang tulumanon, ug gitipigan ko kini sa akong kasingkasing.23:12 gitipigan… kasingkasing: o, gipakamahal ko gayod ang iyang mga pulong labaw pa sa akong adlaw-adlaw nga pagkaon. 13Apan makapagusto ang Dios sa iyang ginabuhat; walay makababag kaniya. Buhaton niya kon unsay iyang gustong buhaton. 14Busa buhaton niya ang iyang giplano nga buhaton kanako, ug daghan pa ang iyang giandam alang kanako. 15Mao gani nga nahadlok ako kaniya. Kon hunahunaon ko kini, malisang gayod ako. 16Gipaluya ug gihadlok ako sa Dios nga Makagagahom. 17Apan wala ako moundang sa pagreklamo bisan ug daw sa gitabonan ako sa labihan nga kangitngit.
Job vet inte vart han ska vända sig
1Job svarade:
2Också idag är min klagan bitter,
hans23:2 Egentligen min; här följer översättningen Septuaginta m.fl., eftersom sammanhanget tyder på att Job klagar över att Guds hand vilar tung på honom. hand är tung, och jag suckar.
3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
10Men han vet vilken väg jag går,
och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.
13Men han är den ende,
och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.23:17 Grundtextens innebörd är osäker.
