Ang Paglaglag sa Babilonia
1Miingon ang Ginoo, “Maglingkod ka sa yuta, Babilonia. Maglingkod ka nga walay trono. Ikaw nga sama sa putli nga babaye, dili ka na tawgong maloloy-on ug hinhin. 2Ulipon ka na karon, busa pagkuhag galingan ug paggaling ug trigo. Hukasa ang imong belo, ug isaha ang imong bisti aron makita ang imong mga paa samtang nagatabok ka sa suba. 3Makita ang imong pagkahubo ug maulawan ka. Manimalos ako kanimo ug dili ko ikaw kaloy-an.”
4Ang atong Manluluwas, kansang ngalan Ginoo nga Makagagahom, mao ang Balaang Dios sa Israel.
5Miingon pa gayod ang Ginoo, “Babilonia, lingkod nga malinawon sa ngitngit nga dapit. Kay dili ka na tawgong rayna sa mga gingharian. 6Nasuko ako sa katawhan nga akong gipanag-iyahan, ug gisalikway ko sila. Busa gitugyan ko sila sa imong mga kamot, ug wala mo sila kaloy-i. Bisan gani ang mga tigulang kanila imong gidaog-daog. 7Miingon ka pa nga ang imong pagka-rayna walay kataposan! Busa wala mo hunahunaa kining imong gihimo ug kon unsa ang mahimong sangpotan niini. 8Busa karon pamatia kini, ikaw nga mahigugmaon sa kalipay ug nagahunahuna nga dili matarog. Nagaingon ka sa imong kaugalingon nga ikaw ang Dios, ug wala nay lain gawas kanimo. Nagahunahuna ka nga dili ka gayod mabalo o mawad-ag mga anak.47:8 Nagahunahuna ka… mawad-ag mga anak: Tingali ang buot ipasabot, nagahunahuna siya nga dili siya mawalaan ug tigpanalipod ug katabang. 9Apan sa kalit lang, mahitabo kini kanimo. Mabalo ka ug mawad-ag mga anak. Mahitabo gayod kining tanan kanimo bisag daghan ka pag nahibaloang pagpamarang ug gamhanang mga lamat. 10Nagsalig ka sa imong pagkadaotan, kay nagahunahuna ka nga walay nakakita kanimo. Ang imong kaalam ug kahibalo nagpahisalaag kanimo, ug nagtukmod kanimo sa pag-ingon, ‘Ako ang Dios, ug wala nay lain gawas kanako.’ 11Busa moabot kanimo ang katalagman ug dili ka mahibalo kon unsaon mo kini pag-abog pinaagi sa imong salamangka. Moabot kanimo ang kalamidad nga dili mo mabayran aron moundang. Sa kalit lang moabot kanimo ang kalaglagan nga wala mo damha. 12Sige, padayon sa imong pagpamarang ug mga lamat-lamat nga imong gihagoan sukad sa bata ka pa. Basin pag magmadaogon ka, o malisang ang imong mga kaaway. 13Gipul-an ka na sa imong daghang plano. Patabanga kanimo ang imong mga tawo nga nagtuon mahitungod sa mga bitoon, ug nagatagna matag bulan sa mga butang nga mahitabo kanimo. 14Sa pagkatinuod, sama lang sila sa dagami nga dali rang masunog. Dili gani sila makaluwas sa ilang kaugalingon gikan sa kalayo. Dili kini kalayo nga makahatag ra ug igong kainit sa ilang lawas, kay labihan kini kainit. 15Ingon ra niana ang mga tawong gipangayoan mo ug tambag sukad sa imong pagkabata. Ang matag usa kanila nahisalaag ug dili sila makaluwas kanimo.
Dom över Babylon
1Kom ner och sätt dig i stoftet,
du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
den ljuvliga och den behagliga.
2Ta en kvarn och mal din säd,
ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
vada genom strömmar.
3Din nakenhet ska blottas
och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
och ingen människa kan hindra mig.”
4Vår befriare47:4 Se 4 Mos 35:12 med not. heter härskarornas Herre,
Israels Helige.
5”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
kungarikenas drottning.
6Jag var vred på mitt folk,
vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
7Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.
8Lyssna nu, du som lever i överdåd,
du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
Jag kommer aldrig att sitta som änka
eller mista mina barn.’
9Men båda dessa öden ska drabba dig.
På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
och dina besvärjelsers stora kraft.
10Du kände dig säker i din ondska
och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
och du tänkte för dig själv:
’Ingen är som jag!’
11Men en olycka ska drabba dig,
som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
som du inte kunnat förutse.
12Fortsätt du med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
kanske kan du skrämma iväg någon.
13Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14De är som torrt gräs
som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15Så går det för dem
som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
och ingen räddar dig.
