Ang mga dios-dios sa Babilonia
1Ang mga dios-dios sa Babilonia nga sila si Bel ug Nebo nagyuko samtang gikarga sa karwahe nga giguyod sa mga asno. Bug-at sila nga karga alang sa gikapoy nga mga asno. 2Managsama sila nga nagayuko, ug dili nila mahimong luwason ang nagdala kanila. Sila mismo apil sa pagkabihag.
3Pamati kamo kanako, kamong mga kaliwat ni Jacob, kamong tanang nahibilin sa katawhan sa Israel. Giatiman ko kamo sukad pa sa inyong pagkatawo. 4Bisag matigulang na kamo ug ubanon, ako ang moatiman kaninyo. Gihimo ko kamo ug bantayan ko gayod kamo. Tabangan ko kamo ug luwason. 5Kang kinsa ba ninyo ako ikatandi? Aduna bay sama kanako? 6Ang ubang mga tawo mopagawas sa ilang bulawan ug plata ug mosuhol ug platero aron himuon kining dios-dios, ug unya, ila kining yukboan ug simbahon. 7Pas-anon nila kini, ug unya itungtong sa iyang butanganan, ug magpabilin kini didto. Dili na kini makapahawa didto. Kon may mag-ampo niini, dili kini motubag; dili kini makaluwas kanila gikan sa ilang mga kalisod. 8Timan-i ninyo kini, kamong mga masinupakon, ug itanom gayod kini sa inyong alimpatakan. 9Hinumdomi usab ninyo ang akong gipanghimo sa unang panahon. Kay ako lamang ang Dios, ug wala nay lain nga sama nako. 10Sa sinugdan pa lang gipadayag ko na ang umaabot. Sukad pa kaniadto, giplano ko na kon unsa ang mahitabo. Matuman gayod ang akong mga plano; himuon ko ang tanan kong gustong buhaton. 11Magtawag akog usa ka tawo gikan sa usa ka layong dapit sa sidlakan, ug tumanon niya ang akong mga plano. Mosakdap siya sama sa langgam nga nagapangdagit. Kon unsa ang akong gisulti ug giplano tumanon ko kini. 12Pamati kamo kanako, kamong mga gahig ulo. Dili gayod kamo makaangkon ug kadaogan.46:12 Dili… kadaogan: o, Dili gayod kamo maghimo ug matarong. 13Sa dili madugay, hatagan kog kadaogan ug kaluwasan ang Jerusalem,46:13 Jerusalem: sa Hebreo, Zion. ug pasidunggan ko ang Israel.
Babylons värdelösa avgudar
1Bel sjunker ner, Nebo faller,
deras gudabilder förs bort
på lastdjur och boskap.
Dessa som ni burit
är en belastning,
en börda för den trötte.
2De sjunker ner och faller tillsammans,
oförmögna att rädda bördan,
och själva går de i fångenskap.
3”Hör på mig, Jakobs släkt,
ni som finns kvar i Israel
och som jag haft omsorg om sedan ni föddes,
burit ända från er tillblivelse.
4Jag är densamme ända fram till er ålderdom,
jag ska bära er när ert hår grånar.
Jag har skapat er
och ska också sörja för er.
Jag ska uppehålla er
och rädda er.
5Vem kan ni jämföra mig med
och likna mig vid?
Vem kan ni finna som är lik mig
och kan jämföras med mig?
6Några häller ut guld ur sin påse,
väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed
som tillverkar en gud,
och sedan faller man ner och tillber den.
7De lyfter den på axeln och bär den,
ställer ner den på sin plats,
och där står den oförmögen att röra sig.
Om man ropar till den får man inget svar.
Den kan inte rädda någon ur hans nöd.
8Tänk på detta, begrunda46:8 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. det,
lägg det på minnet, ni överträdare.
9Kom ihåg det förgångna,
för jag är Gud,
och det finns ingen Gud lik mig.
10Jag berättar i förväg
vad som kommer att hända,
förutsäger det som ännu inte har skett.
Jag säger: Mina planer står fasta,
och jag gör allt vad jag vill.
11Jag kallar på en rovfågel från östern,
en man som ska fullfölja min plan.
Det jag har sagt ska jag genomföra,
det jag har planerat kommer jag att göra.
12Lyssna på mig, ni envisa människor,
ni som är fjärran från rättfärdigheten.
13Jag låter min rättfärdighet närma sig,
den är inte långt borta,
och min räddning dröjer inte.
Jag ger Sion räddning,
min härlighet åt Israel.
