Miikyas si Elias sa Horeb
1Gisuginlan ni Ahab ang iyang asawa nga si Jezebel sa tanang gihimo ni Elias, apil na ang pagpamatay niini sa tanang propeta ni Baal. 2Busa gipadad-an ni Jezebel ug mensahe si Elias nga nagaingon, “Hinaut pa nga silotan ako sa mga dios sa hilabihan gayod kon ugma sa sama niini nga oras dili ko ikaw mapatay, sama sa gihimo mo sa mga propeta.”
3Nahadlok si Elias, busa miikyas siya ngadto sa Beersheba nga sakop sa Juda, ug gibilin niya didto ang iyang sulugoon. 4Unya mibaklay siya ug mga usa ka adlaw paingon sa kamingawan. Mihunong siya ug milingkod ilalom sa kahoy, ug nagaampo nga mamatay na lang unta siya. Miingon siya, “Husto na, Ginoo! Kuhaa na lang ang akong kinabuhi; wala akoy kalainan sa akong mga katigulangan.” 5Unya mihigda siya ilalom sa kahoy ug nakatulog.
Sa kalit lang may anghel nga mikuhit kaniya ug miingon, “Bangon ug kaon.” 6Pagtan-aw niya, may nakita siya sa iyang ulohan nga pan nga giluto sa gipainit nga bato, ug tubig nga gisulod sa tibod. Mikaon siya ug miinom, ug mihigda pag-usab. 7Mibalik ang anghel sa Ginoo ug gikuhit pag-usab si Elias ug miingon, “Bangon ug kaon, kay layo pa ang imong lakwon.” 8Busa mibangon si Elias ug mikaon ug miinom. Nabaskog siya tungod sa iyang gikaon, ug mibaklay siya sulod sa 40 ka adlaw ug 40 ka gabii, hangtod nga nakaabot siya sa Horeb,19:8 Horeb: o, Sinai. ang bukid sa Dios. 9Misulod siya sa usa ka langub ug didto natulog pagkagabii.
Nakigsulti ang Ginoo kang Elias
Unya, miingon ang Ginoo kaniya, “Gaunsa ka dinhi, Elias?” 10Mitubag siya, “Ginoong Dios nga Makagagahom, nagaalagad gayod ako nga matinud-anon kanimo. Apan gisalikway sa mga Israelinhon ang ilang kasabotan kanimo. Giguba nila ang imong mga halaran ug gipamatay ang imong mga propeta. Ako na lang ang nahibilin, ug nagtinguha usab sila sa pagpatay kanako.” 11Miingon ang Ginoo, “Gawas ug tindog sa akong presensya ibabaw sa bukid, kay moagi ako.” Unya may miagi nga makusog nga hangin nga mitumpag sa mga bukid ug midugmok sa mga bato, apan wala ang Ginoo sa hangin. Pagkahuman sa hangin, naglinog, apan wala gihapon ang Ginoo sa linog. 12Pagkahuman sa linog, may kalayo nga miabot, apan wala gihapon ang Ginoo sa kalayo. Pagkahuman sa kalayo, may mihunghong. 13Pagkadungog niini ni Elias, gitabonan niya ang iyang nawong sa iyang kupo ug migawas siya ug mitindog sa baba sa langub. Unya may tingog nga miingon kaniya, “Gaunsa ka dinhi, Elias?” 14Mitubag siya, “Ginoong Dios nga Makagagahom, nagaalagad ako nga matinud-anon kanimo, apan gisalikway sa mga Israelinhon ang ilang kasabotan kanimo. Giguba nila ang imong mga halaran, ug gipamatay ang imong mga propeta. Ako na lang ang nahibilin, ug nagtinguha usab sila sa pagpatay kanako.”
15Miingon ang Ginoo kaniya, “Balik sa imong giagian, ug adto sa kamingawan sa Damascus. Pag-abot mo didto, dihogi ug lana si Hazael sa pagpaila nga siya na ang hari sa Aram.19:15 Aram: o, Syria. 16Dihogi usab si Jehu nga anak ni Nimshi ingon nga hari sa Israel, ug si Eliseo nga anak ni Shafat, nga taga-Abel Mehola, nga mopuli kanimo ingon nga propeta. Pamatyon ni Hazael ang mga nagasimba kang Baal. Ang makaikyas gikan kaniya, 17pamatyon ni Jehu, ug ang makaikyas gikan kang Jehu, pamatyon ni Eliseo. 18Apan ibilin ko ang 7,000 ka mga Israelinhon nga wala moluhod ug mohalok sa imahen ni Baal.”
Ang Pagtawag kang Eliseo
19Mibiya didto si Elias ug nakita niya si Eliseo nga anak ni Shafat nga nagdaro. May 11 ka parisan sa mga baka nga gigamit sa pagdaro, ug siya ang migamit sa ika-12 nga parisan. Milabay si Elias kang Eliseo, ug gibutang ang iyang kupo kaniya. 20Gibiyaan ni Eliseo ang mga baka ug gigukod si Elias. Miingon si Eliseo, “Mohalok una ako sa akong amahan ug inahan sa pagpanamilit kanila, unya mouban ako kanimo.” Mitubag si Elias, “Sige, apan ayaw kalimti ang gihimo ko kanimo.”
21Mibalik si Eliseo, ug gikuha niya ang iyang mga baka ug giihaw. Gigamit niyang sugnod ang mga yugo ug mga daro sa pagluto sa karne sa mga baka. Pagkaluto niini, gihatagan niya ang iyang kauban nga mga magdadaro, ug nangaon silang tanan. Unya misunod siya kang Elias ug nahimo siyang katabang niini.
Elia flyr för sitt liv
1När Achav talade om för Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat profeterna med svärd, 2skickade hon följande meddelande till Elia: ”Må gudarna straffa mig nu och alltid om jag inte redan vid den här tiden i morgon kväll låter det gå med ditt liv som det gick med dessa profeters.”
3Då blev Elia rädd och flydde för sitt liv. När han kom till Beer Sheva i Juda, lämnade han kvar sin tjänare där. 4Sedan gick han ensam en dagsresa ut i öknen. Han kom till en ginstbuske, satte sig under den och önskade sig döden. ”Nu får det vara nog”, sa han till Herren. ”Ta mitt liv. Jag är inte bättre än mina fäder.”
5Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp och äta. 6Då såg Elia sig om och såg bredvid sitt huvud bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.
7Då kom Herrens ängel en andra gång och rörde vid honom och sa till honom: ”Res dig upp och ät, för annars blir resan för mycket för dig.”
8Elia reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom styrka så att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg, 9där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
Herrens ord kom till honom: ”Vad gör du här, Elia?”
10”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud”, svarade han. ”Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig. De har rivit ner dina altaren, och med svärd dödat dina profeter. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de döda mig också.”
11”Gå ut och ställ dig inför Herren på berget”, befallde han honom. ”Herren ska gå förbi där.” Sedan svepte en väldig vind fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss och krossades inför Herren, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning, men Herren var inte i den. 12Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning. 13När Elia hörde susningen, gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.
Då hördes på nytt en röst, som frågade: ”Vad gör du här, Elia?” 14Han svarade än en gång: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud, men Israels folk har brutit sitt förbund med dig. De har rivit ner dina altaren, och med svärd dödat dina profeter. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de döda mig också.”
15”Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken”, sa Herren till honom. ”När du kommer fram, ska du smörja Hasael till kung över Aram. 16Sedan ska du smörja Nimshis son Jehu till kung över Israel, och Elisha, som är son till Shafat från Avel Mechola, till att efterträda dig som profet.
17Den som flyr undan Hasaels svärd ska dödas av Jehu, och den som flyr undan Jehus svärd, ska dödas av Elisha. 18Men jag ska lämna kvar sjutusen personer i Israel som aldrig har fallit ner inför Baal och gett honom en hyllningskyss.”
Elisha blir Elias lärjunge
19Elia gav sig iväg och hittade Elisha, Shafats son, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisha gick sist och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom.
20Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia. ”Låt mig bara få kyssa min far och min mor till avsked. Sedan ska jag följa dig”, sa han. ”Gå tillbaka du”, svarade Elia. ”Du vet väl vad jag har gjort med dig?19:20 Frågan lyder ordagrant: Vad har jag gjort för/åt dig?och innebörden är osäker.”
21Elisha gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet, som han gav åt folket. De åt tillsammans.
Sedan följde Elisha Elia och blev hans medhjälpare.
