Gipakita ni Elias nga Tinuod Siya nga Propeta sa Dios
1Tulo ka tuig na nga wala mag-ulan. Ug usa niana ka higayon, miingon ang Ginoo kang Elias, “Lakaw ug pakita kang Ahab, kay paulanon ko na.” 2Busa miadto si Elias kang Ahab.
Grabe na gayod kaayo ang kagutom didto sa Samaria niadtong panahona. 3Busa gipatawag ni Ahab si Obadia nga mao ang nagadumala sa iyang palasyo. (Si Obadia nagatahod gayod sa Ginoo. 4Sa dihang gipamatay ni Jezebel ang mga propeta sa Ginoo, gitagoan ni Obadia ang 100 ka mga propeta sa duha ka langub, 50 sa matag langub, ug gihatagan niya sila ug pagkaon ug tubig.) 5Miingon si Ahab kang Obadia, “Adtoon nato ang tanang mga tuboran ug lugut sa atong nasod, basig may makita pa kitang mga sagbot alang sa atong mga kabayo ug mga mula, aron masalbar nato sila.” 6Busa gibahin nilang duha ang dapit ug nagsabot kon asa nga bahin ang ilang adtoan. Ug unya nanglakaw sila.
7Samtang naglakaw si Obadia, natagboan niya si Elias. Nailhan niya si Elias, busa miyukbo siya agig pagtahod kaniya, ug miingon, “Ikaw ba gayod kana, Sir Elias?” 8Mitubag si Elias, “Oo. Karon lakaw, ug sultihi ang imong agalon nga si Ahab nga ania ako dinhi.” 9Apan miingon si Obadia, “Sir, unsa may akong sala kanimo nga buot mo man akong itugyan kang Ahab aron patyon? 10Sultihan ko ikaw sa tinuod atubangan sa buhi nga Ginoo, nga imong Dios, nga walay nasod o gingharian nga wala padad-i sa akong agalon ug tawo sa pagpangita kanimo. Kon moingon ang mga pangulo niadto nga mga nasod ug mga gingharian nga wala ka sa ilang dapit, papanumpaon sila ni Ahab nga wala ka gayod nila makita. 11Unya karon sugoon mo ako sa pag-adto sa akong agalon aron ingnon siya nga ania ka dinhi? 12Unsa man unyay mahitabo kon sa akong pagbiya dad-on ka sa Espiritu sa Ginoo sa dapit nga wala ko mahibaloi, ug pag-abot ni Ahab wala ka dinhi? Patyon gayod niya ako. Sir, nagaalagad na ako sa Ginoo sukad sa batan-on pa ako. 13Wala mo ba mabalitai ang akong gihimo sa dihang gipamatay ni Jezebel ang mga propeta sa Ginoo? Gitagoan ko ang 100 ka mga propeta sa Ginoo sa duha ka langub, 50 sa matag langub, ug gihatagan ko sila ug pagkaon ug tubig. 14Unya karon sugoon mo ako sa pag-adto sa akong agalon ug sultihan siya nga ania ka dinhi? Patyon niya ako!”
15Miingon si Elias, “Ipanumpa ko sa buhi nga Ginoo nga Makagagahom, nga akong ginaalagaran, nga magpakita ako kang Ahab karon gayong adlawa.”
16Busa miadto si Obadia kang Ahab ug gisultihan niya kini nga anaa si Elias, ug milakaw si Ahab sa pagpakigkita kang Elias. 17Sa dihang nakita ni Ahab si Elias, miingon siya, “Ikaw ba gayod kana, tigdalag kasamok sa Israel?” 18Mitubag si Elias, “Dili ako ang gadala ug kasamok sa Israel, kondili ikaw ug ang pamilya sa imong amahan. Tungod kay gisalikway ninyo ang mga sugo sa Ginoo ug gisimba ninyo ang mga imahen ni Baal. 19Karon, tigoma didto sa Bukid sa Carmel ang tanang katawhan sa Israel. Ug paadtoa usab ang 450 ka mga propeta ni Baal ug ang 400 ka mga propeta ni Ashera, nga ginapakaon ni Jezebel.”
20Busa gitigom ni Ahab didto sa Bukid sa Carmel ang tanang katawhan sa Israel ug ang mga propeta. 21Miduol si Elias sa mga tawo ug miingon, “Hangtod kanus-a ba kamong magsunod sa duha ka tinuohan? Kon ang Ginoo mao ang Dios, sunda ninyo siya, apan kon si Baal mao ang Dios, sunda ninyo siya.” Apan wala motubag ang mga tawo.
22Miingon pag-usab si Elias kanila, “Ako na lang ang nahibilin sa mga propeta sa Ginoo, apan si Baal may 450 pa ka mga propeta. 23Karon dad-i ninyo kami ug duha ka torong baka. Unya papilia ang mga propeta ni Baal ug usa nga ilang ihawon ug unya ipapatong sa sugnod, apan kinahanglan dili nila kini halingan. Mao usab ang himuon ko sa usa ka baka; ipatong ko usab kini sa sugnod ug dili ko usab kini halingan. 24Unya pag-ampo kamo sa inyong dios, ug ako mag-ampo usab sa Ginoo. Ang motubag pinaagi sa kalayo mao ang tinuod nga Dios.” Ug miuyon ang mga tawo.
25Unya miingon si Elias sa mga propeta ni Baal, “Kamoy una kay daghan kamo. Pagpili kamo ug usa ka torong baka ug andama ninyo kini. Unya pag-ampo kamo sa inyong dios, apan ayaw ninyo kini halingi.” 26Busa gikuha sa mga propeta ni Baal ang torong baka nga gidala kanila, ug giandam nila kini. Unya nagaampo sila kang Baal gikan sa buntag hangtod sa udto. Misinggit sila, “O Baal, tubaga kami!” Nagsayaw-sayaw sila libot sa halaran nga ilang gihimo. Apan walay mitubag.
27Sa dihang udto na, gibiaybiay na sila ni Elias nga nagaingon, “Sige, kusgi pa ninyog singgit, kay dios man kaha siya! Tingalig namalandong lang siya, o gapahulay,18:27 gapahulay: o, nalibang. o may giadtoan, o nakatulog ug kinahanglan nga pukawon.” 28Busa misinggit pa gayod sila ug kusog ug gisamad-samaran nila ang ilang mga lawas pinaagi sa sundang ug espada, sumala sa ilang nabatasan, hangtod nga nagkadugo sila. 29Milabay na ang kaudtohon ug padayon pa gihapon silang nanawag hangtod nga misobra na ang ilang oras sa paghalad,18:29 hangtod nga misobra… paghalad: sa literal, hangtod sa paghalad sa halad. Ginahimo kini sa pagsalop sa adlaw. apan wala gayoy mitubag kanila.
30Miingon si Elias sa tanang mga tawo, “Duol kamo kanako.” Ug miduol ang mga tawo kaniya. Unya giayo niya ang halaran sa Ginoo nga naguba. 31Nagkuha siya ug 12 ka bato nga nagrepresentar sa 12 ka tribo sa mga anak ni Jacob, ang tawo nga ginganlan sa Ginoo ug Israel. 32Gihimo niya ang mga bato nga halaran alang sa Ginoo, ug gikanalan niya ang palibot sa halaran. Ang kanal nga iyang gihimo mahimong butangan ug tulo ka galon nga binhi. 33Giayo niya pagplastar ang sugnod sa halaran ug gihiwa-hiwa ang baka ug gipatong kini sa sugnod. Unya miingon siya sa mga tawo, “Buboi ninyo ug upat ka banga nga tubig ang halad ug sugnod.” Human nila kini mahimo, 34miingon si Elias, “Buboi ninyo pag-usab.” Pagkahuman nila ug bubo, miingon pa gayod si Elias, “Buboi pa gayod ninyo sa ikatulo nga higayon.” Gituman nila ang giingon ni Elias, 35ug nagabanaw ang tubig libot sa halaran ug napuno usab ang kanal.
36Sa pag-abot sa oras sa paghalad sa panggabii nga halad, miduol si Propeta Elias sa halaran ug nagaampo. Miingon siya, “Ginoo, Dios ni Abraham, ni Isaac, ug ni Jacob,18:36 Jacob: sa Hebreo, Israel. pamatud-i karong adlawa nga ikaw ang Dios sa Israel ug ako imong alagad, ug gihimo ko kining tanan sumala sa imong sugo. 37Tubaga ako, Ginoo, aron mahibaloan niining mga tawo nga ikaw Ginoo ang Dios, ug ginapabalik mo sila kanimo.”
38Ug miabot ang kalayo gikan sa Ginoo, ug gisunog niini ang halad, ang sugnod, ang mga bato ug ang abog, ug nauga ang kanal. 39Sa dihang nakita kini sa tanang mga tawo, miyukbo sila ug miingon, “Ang Ginoo mao ang Dios! Ang Ginoo mao ang Dios!” 40Unya gimandoan ni Elias ang mga tawo, “Dakpa ninyo ang mga propeta ni Baal. Kinahanglan walay makaikyas kanila!” Busa gidakop sa mga tawo ang mga propeta ni Baal ug gidala sila ni Elias sa Lugut sa Kishon ug gipamatay.
41Miingon si Elias kang Ahab, “Lakaw, kaon ug inom kay naay umaabot nga kusog nga ulan.” 42Busa milakaw si Ahab aron mokaon ug moinom, apan si Elias mitungas sa tumoy sa Carmel ug nagaampo, nga nagaluhod ug nagayuko sa yuta. 43Unya miingon siya sa iyang sulugoon, “Tungas ug tan-aw dapit sa dagat.” Gituman kini sa sulugoon.
Pagbalik niya kang Elias, miingon siya, “Wala akoy nakita.” Kapito siyang gipabalik-balik ni Elias sa pagtan-aw. 44Sa ikapitong balik, miingon siya kang Elias, “May nakita akong dag-om nga daw palad sa tawo ka gamay, nga mipaibabaw gikan sa lawod.” Busa miingon si Elias, “Lakaw, ug ingna si Ahab nga mosakay sa iyang karwahe ug mopauli aron dili siya maabtan sa ulan.”
45Pagkataudtaod mingitngit ang langit tungod sa mga dag-om. Mihangin ug miulan ug kusog, ug misakay si Ahab sa karwahe ug miadto sa Jezreel. 46Unya, gigamhan sa Ginoo si Elias. Gibira niya pataas ang iyang bisti ug gibaksan, unya midagan siya pag-una kang Ahab paingon sa Jezreel.
Elia tillrättavisar kung Achav
1Efter en lång tid, på tredje året, kom Herrens ord till Elia: ”Gå och träd fram inför kung Achav. Jag ska snart låta det regna över landet.”
2Elia gav sig iväg för att träda fram inför kungen.
Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.
3Achav kallade till sig Obadja, som hade hand om Achavs egendom, en man som hyste stor fruktan för Herren. 4En gång, när Isebel höll på att döda Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.
5Kung Achav hade sagt till Obadja: ”Gå genom landet och sök efter källor och vattendrag för att hitta gräs, så att vi kanske kan hålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta boskap.”
6De delade upp landet mellan sig och gav sig av, Achav åt ett håll och Obadja åt ett annat. 7Plötsligt fick Obadja på sin väg se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom, föll han ner för honom. ”Är det verkligen du, min herre Elia?” frågade han. 8”Ja, det är det”, svarade Elia. ”Gå och tala om för din herre: Elia är här.”
9Men Obadja svarade: ”Vad har jag gjort för ont, eftersom du vill överlämna mig åt Achav och sända mig i döden? 10Ja, så sant Herren, din Gud, lever, det finns inget folk eller kungarike där min herre inte låtit söka efter dig. Och när man svarade att du inte var där, tvingade han dessa kungariken och folk att svära på att de inte kunnat finna dig. 11Och nu säger du att jag ska gå och tala om för min herre: ’Elia är här!’ 12Men så snart jag har gått härifrån, så för nog Herrens Ande bort dig, jag vet inte vart, och när jag sedan talar om detta för Achav och han inte finner dig, dödar han mig. Ändå har jag, din tjänare, fruktat Herren alltsedan min ungdom. 13Har ingen talat om för dig, min herre, vad jag gjorde när Isebel höll på att döda Herrensprofeter, hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten? 14Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen: ’Elia är här!’ Då är jag dödens!”
15”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, i dag ska jag personligen infinna mig hos Achav”, svarade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16Obadja gick då och berättade det för Achav, och Achav gick ut för att möta honom.
17”Jaså, där är du, du som dragit denna olycka över Israel”, sa Achav när han fick se Elia. 18”Det är inte jag som drar olycka över Israel”, svarade Elia. ”Du och din familj har förkastat Herrens bud och följt baalsgudarna. 19Samla nu allt folk i Israel hos mig på berget Karmel, tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter, som Isebel försörjer.”
20Achav meddelade då hela Israel och sammankallade alla profeterna på berget Karmel.
21Där stod Elia upp och talade till hela folket: ”Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!” Men de gav honom inget svar.
22”Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har fyrahundrafemtio profeter”, fortsatte Elia. 23”Skaffa nu fram åt oss två tjurar. De får välja en av dem åt sig, stycka den och lägga den på veden, men utan att tända eld. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld. 24Sedan ska ni ropa till er gud, och jag ska ropa till Herren, min Gud, och den som svarar med eld är Gud.”
Allt folket gick med på Elias förslag.
25Då vände sig Elia till Baals profeter: ”Välj en av tjurarna och gör den i ordning, för ni är många. Anropa sedan er gud, men tänd ingen eld.”
26De gjorde i ordning en av tjurarna som man gav dem. De ropade sedan hela förmiddagen på Baal: ”Baal, svara oss!” Men de fick inget svar, och då började de hoppa runt altaret18:26 hoppa runt altaret är en osäker översättning, eftersom det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. som de hade gjort.
27Vid middagstid började Elia driva med dem. ”Ropa högre! Förvisso är han gud, men kanske är han upptagen med annat i sina tankar18:27 Innebörden av hebreiskans upptagen med annat i sina tankar är osäker., eller också är han ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!”
28Då ropade de ännu högre, och, som deras sed var, skar de sig med svärd och spjut så att det blödde. 29De höll på med sitt profetiska raseri hela eftermiddagen ända tills det var hög tid för kvällsoffret, men ingen svarade dem, ingen röst hördes och ingen verkade bry sig om vad de gjorde.
30”Kom nu hit till mig”, sa Elia då till allt folket. De kom till honom, och han byggde upp Herrens altare som hade rivits ner. 31Han tog tolv stenar, en för var och en av Jakobs söners stammar, hans, till vilken Herren hade sagt: ”Ditt namn ska vara Israel.” 32Av dem byggde han ett altare åt Herren. Han grävde därefter ett dike runt om det, som rymde två sädesmått18:32 Ordagrant: två sea. Seamåttet var en tredjedel av efa, som i sin tur har varierat någonstans mellan 20 och 40 liter.. 33Sedan lade han upp veden, styckade tjuren och placerade den på veden.
34”Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över brännoffret och veden”, befallde Elia. När de hade gjort det, bad han dem att göra det en gång till. Sedan befallde han: ”Gör det en tredje gång.” När de för tredje gången gjorde som han sa 35rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.
36När det var dags för kvällsoffret, gick Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning! 37Herre, svara mig, svara mig, så att detta folk förstår att du är Gud och att du vill vända deras hjärtan tillbaka till dig!”
38Då kom en eld ner från Herren som brände upp offret, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.
39När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: ”Herren är Gud! Herren är Gud!”
40Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. ”Låt inte en enda av dem komma undan”, befallde han.
De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kishon och dödades där.
Elia ber om regn
41Sedan sa Elia till Achav: ”Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen ett häftigt regn komma.”
42Achav gick för att äta och dricka. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän 43och sa till sin tjänare: ”Gå och se ut över havet!”
Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: ”Där syns ingenting.” Sju gånger fick han samma order av Elia: ”Gå tillbaka!”
44När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.
”Gå och säg till Achav att han tar sin vagn och ger sig iväg genast, annars kommer regnet att hindra honom”, sa Elia.
45Snart förmörkades himlen av moln, det började blåsa, och det blev ett häftigt skyfall. Achav gav sig av till Jisreel, 46och Herrens kraft kom över Elia, och, med manteln uppfäst runt midjan, sprang han framför Achavs vagn ända till Jisreel.
