Nokware Mmuadadi
1“Monteɛ mu dennen, monnnyae.
Momma mo nne so sɛ torobɛnto.
Mompae mu nka me nkurɔfo atuatew nkyerɛ wɔn
na monka Yakobfi nso nnebɔne nkyerɛ no.
2Da biara da wɔhwehwɛ me;
ayɛ sɛ wɔpere sɛ wobehu mʼakwan,
te sɛ wɔyɛ ɔman a wɔyɛ nea ɛteɛ
na wɔmpoo ne Nyankopɔn ahyɛde.
Wobisa me hɔ gyinae a ɛteɛ
na ayɛ sɛ wɔpɛ sɛ Onyankopɔn bɛn wɔn.
3Wɔka se, ‘Adɛn nti na yɛadi mmuada
na woanhu yi?
Adɛn nti na yɛabrɛ yɛn ho ase,
na woanhwɛ yi?’
“Nanso mo mmuada da no, moyɛ nea mopɛ
na musisi mo adwumayɛfo nyinaa.
4Ntɔkwaw ne akasakasa na mode wie mo mmuadadi,
ne akuturuku a mode bobɔ mo ho.
Morentumi nni mmuada sɛnea moyɛ no nnɛ yi
na moahwɛ anim sɛ wɔbɛte mo nne wɔ ɔsoro.
5Eyi ne mmuadadi a mepɛ ana?
Da koro pɛ a onipa de brɛ ne ho ase no ana?
Ɛne sɛ obi si ne ti ase te sɛ mfea
na ɔtena atweaatam so ne nsõ mu nko ara ana?
Eyi na mofrɛ no mmuadadi,
da a ɛsɔ Awurade ani yi ni ana?
6“Saa mmuadadi yi na mepɛ:
sɛ mubeyiyi ntɛnkyew nkɔnsɔnkɔnsɔn
na moasan konnua ahama,
sɛ mubegyaa wɔn a wɔhyɛ wɔn so
na moabubu konnua biara.
7So ɛnsɛ sɛ mo ne wɔn a ɔkɔm de wɔn kyɛ mo aduan
na moma ohiani a ɔnenam no baabi tena;
na muhu nea ɔda adagyaw a mumfura no ntama
na munnyi mo ani mfi mo ankasa mo nkurɔfo ne mo abusuafo so ana?
8Ɛno na mo hann bepue te sɛ ahemadakye,
na mo ayaresa aba ntɛm so;
afei mo trenee bedi mo anim,
na Awurade anuonyam bɛbɔ mo kyidɔm.
9Afei mobɛfrɛ, na Awurade begye mo so;
mobɛteɛ mu ahwehwɛ mmoa, na ɔbɛka se: Mini.
“Sɛ muyi nhyɛso konnua,
nsa a moteɛ wɔ nnipa so ne ntwatoso fi hɔ,
10na sɛ mohaw mo ho ma wɔn a ɔkɔm de wɔn
na moma wɔn a wɔhyɛ wɔn so no nea ehia wɔn a,
ɛno de, mo akanea bɛhyerɛn wɔ sum mu,
na mo anadwo bɛyɛ sɛ owigyinae.
11Awurade bɛkyerɛ mo kwan bere biara;
ɔbɛma mo nea ehia mo wɔ asase wosee so
na ɔbɛhyɛ mo nipadua den.
Mobɛyɛ sɛ turo a wogugu so nsu yiye,
sɛ asuwa a mu nsu nyow da.
12Mo nkurɔfo bɛsan asi teteete nnwiriwii no,
na wɔato fapem a akyɛ no;
wɔbɛfrɛ mo Nea Osiesie Afasu a Abubu no,
Nea Ogye Atenae Si Hɔ.
13“Sɛ mohwɛ mo anammɔntu so yiye Homeda
na moanyɛ nea mopɛ wɔ me da kronkron no,
sɛ mofrɛ Homeda no anigye da
na mudi Awurade da kronkron no ni
na moamfa mo ara mo akwan so
na moanyɛ nea mopɛ anaa moanka nsɛnhunu a,
14ɛno de mubenya anigye wɔ Awurade mu
na mɛma mo anantew asase no sorɔnsorɔmmea so
na moato pon wɔ mo agya Yakob agyapade so.”
Awurade na waka.
Rätt fasta och sabbat
1”Ropa ut det så högt du kan,
låt din röst ljuda som en trumpetstöt!
Förklara för mitt folk deras brott,
för Jakobs släkt deras synder.
2Varje dag söker de mig
och vill få kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt
och inte överger sin Guds beslut.
De ber mig om rättfärdiga domslut
och verkar angelägna om att leva nära Gud.
3’Varför har vi fastat,
när du inte ser det?
Varför förödmjukar vi oss,
när du inte lägger märke till det?’
På fastedagen gör ni det som behagar er,
och ni utnyttjar dem som arbetar för er.
4Ni fastar under bråk och gräl,
ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar.
Så som ni fastar idag
blir inte er bön hörd i höjden.
5Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag när man späker sig,
böjer huvudet som ett strå
och ligger i säck och aska?
Är det vad du kallar för fasta,
en dag som behagar Herren?
6Nej, den fasta jag vill ha är
att du lossar orättvisa bojor,
löser okets band,
befriar de förtryckta,
bryter sönder alla ok.
7Dela din mat med den hungrige,
erbjud den fattige och hemlöse husrum,
ser du någon som saknar kläder, så klä honom,
vänd inte ryggen åt dina egna!
8Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen,
och dina sår ska läkas.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet som skydd bakom dig.
9Då ska Herren svara när du ropar,
och när du ber om hjälp,
säger han:
’Ja, här är jag.’
Om du slutar upp med allt slags förtryck,
upphör med hån och förtal,
10om du ger den hungrige mat
och mättar den nödlidande,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret,
och din natt ska bli som den ljusaste dag.
11Herren ska alltid leda dig,
mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt,
du ska återupprätta de gångna generationernas grunder,
och du ska kallas
den som murar igen sprickorna,
’den som gör det nedrivna beboeligt’.
13Om du på sabbaten avstår från
att göra vad du har lust med på min heliga dag,
om du ser sabbaten som en glädje,
Herrens heliga dag, värd att ära,
om du ärar den och inte följer dina egna önskningar,
inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,
14då ska Herren själv bli din glädje.
Då ska jag föra dig fram över landets höjder,
så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” Herren har talat.
