Atemmu A Etia Amanaman No
1Muntwiw mmɛn, mo amanaman, na muntie;
monyɛ aso, mo ɔmanfo!
Momma asase ne nea ɛwɔ so nyinaa ntie,
wiase ne nea efi mu ba nyinaa!
2Awurade bo afuw amanaman nyinaa;
nʼabufuwhyew no tia wɔn asraafo nyinaa.
Ɔbɛsɛe wɔn pasaa,
ɔbɛma wɔakunkum wɔn.
3Wɔbɛtow wɔn mu atɔfo no agu,
wɔn afunu no beyi hua;
wɔn mogya afɔw mmepɔw no.
4Ɔsoro nsoromma nyinaa bɛyera
na wɔbɛbobɔw ɔsoro te sɛ nhoma mmobɔwee;
ɔsoro atumfo bɛhwe ase
sɛnea nhaban tew fi bobe so,
sɛnea mman a awo pan fi borɔdɔma dua ho.
5Mʼafoa anom nea ɛmee no no wɔ ɔsoro;
hwɛ, ɛresian de atemmu aba Edom so,
wɔn a masɛe wɔn koraa no.
6Mogya aguare Awurade afoa ho,
wɔde srade asra ho,
nguantenmma ne mmirekyi mogya,
adwennini asaabo mu srade.
Awurade wɔ afɔre bi bɔ wɔ Bosra
ne okum kɛse wɔ Edom.
7Anantwi anuɔdenfo ne wɔn bɛtotɔ,
anantwinini nketewa ne akɛse.
Mogya afɔw wɔn asase no,
na srade ayɛ so dɔte no sɔkyee.
8Na Awurade wɔ aweretɔ da
ananmuhyɛ afe, a obedi ama Sion.
9Edom nsuwansuwa bɛdan agodibea,
ne dɔte bɛdan sufre a ɛdɛw
nʼasase bɛyɛ agoprama a ɛdɛw!
10Ɛrennum awia anaa anadwo;
ne wusiw befi a ɛto rentwa da.
Ɛbɛda mpan fi awo ntoatoaso akosi awo ntoatoaso;
obiara remfa ho bio koraa.
11Nweatam so patu ne ɔbonsamnoma
begye hɔ afa;
patu ne kwaakwaadabi bɛtena hɔ.
Onyankopɔn bɛtwe wɔ Edom so
basabasayɛ susuhama
ne amamfoyɛ kirebennyɛ susudua.
12Nʼatitiriw rennya biribiara a ɛbɛma wɔafrɛ no ahenni,
nʼahenemma mmarima nyinaa betu ayera.
13Nsɔe begye nʼabankɛse afa,
nsansono ne nsɔe befuw wɔ nʼabankɛse hɔ.
Hɔ bɛyɛ adompo atu,
ne mpatu tenabea.
14Nweatam so mmoa ne mpataku behyia adi afra,
mmirekyi anuɔdenfo besu akyerɛ wɔn ho wɔn ho;
hɔ na anadwommoa bɛdeda
na wɔde ayɛ wɔn homebea.
15Ɛhɔ na patu bɛyɛ ne berebuw, na watow ne nkesua.
Obesow ne mma, na ɔde ne ntaban akata wɔn so;
ɛhɔ na nkorɔma bɛboaboa wɔn ho ano,
obiara ne nea ɔka ne ho.
16Hwɛ Awurade nhoma mmobɔwee no mu, na kenkan:
Eyinom mu biara renyera,
obiara benya nea ɔka ne ho.
Efisɛ nʼanom na ɔhyɛ asɛm no fi,
na ne honhom bɛboaboa wɔn ano.
17Ɔde wɔn kyɛfa ma wɔn;
ɔde ne nsa yɛ susudua kyekyɛ.
Wɔbɛfa no sɛ wɔn de afebɔɔ
na wofi awo ntoatoaso akosi awo ntoatoaso atena hɔ.
Domen över Edom och andra folk
1Kom, alla folk, och lyssna!
Hör på, alla länder!
Låt hela jorden
och allt som finns på den lyssna,
jorden och allt som kommit upp ur den!
2Herrens vrede rasar mot alla folk,
den är upptänd mot alla deras härskaror.
Han vill förinta dem
och utlämna dem till slakt.
3Deras slagna ska kastas bort,
stanken av deras lik stiga,
och bergen ska flyta av deras blod.
4Himlens stjärnor ska blekna
och himlen rullas ihop som en bokrulle,
alla dess stjärnor ska falla till marken
som vissna löv från vinrankan,
som övermogen frukt från fikonträdet.
5Mitt svärd syns på himlen34:5 Grundtextens innebörd är osäker. Orden i denna mening härstammar från en handskrift från Qumran.
och kommer över Edom,
över det folk jag ska straffa
och har vigt åt förintelse.
6Herrens svärd dryper av blod.
Det är täckt av fett,
av blod från lamm och getter
och fett från baggars njurar.
Herren har en offerfest i Bosra,
en stor slakt i Edoms land.
7Vildoxarna faller med dem,
stutar och tjurar.
Landet ska dränkas i blod
och marken mättas av fett.
8Det är en hämndens dag för Herren,
ett bestraffningens år för Sions skull.
9Bäckarna i Edom omvandlas till tjära
och myllan till svavel.
Hela dess land blir till brinnande tjära.
10Varken natt eller dag ska det slockna,
röken ska stiga oupphörligt.
Landet ska ligga öde
från generation till generation,
ingen ska någonsin passera genom det.
11Pelikaner och trappfåglar ska ta det i besittning,
tornugglor och korpar ska hålla till där.
Ett mätsnöre ska dras över landet
och ett stenlod sänkas ner,
allt ska ligga öde och tomt.34:11 Grundtextens exakta innebörd är osäker. Framför allt är flera av djurnamnen i v. 11-15 osäkra, t.ex. uggla i v. 15 kan ev. också syfta på någon sorts orm. Mest omdiskuterad är nattens varelse i v. 14, som kan tolkas syfta på någon form av demon.
12Inget ska finnas kvar för dess förnäma män
att bygga ett rike av,
och dess furstar ska försvinna.
13Törnen ska växa upp i palatsen,
nässlor och tistel i fästningarna,
och platsen blir ett tillhåll för schakaler,
ett hem för berguvar.
14Ökendjuren möts där med hyenor,
raggiga bockar kallar på varandra.
Där bor också nattens varelse Lilit
och finner en viloplats.
15Där bygger ugglan sitt bo,
lägger sina ägg,
ruvar och skyddar sina ungar.
Där samlas också falkar i par.
16Studera Herrens bok, läs och se efter!
Ingen av dem ska utelämnas,
ingenting ska saknas.
För så har han befallt,
och hans Ande samlar dem alla.
17Han har delat upp landet åt dem
och med mätsnöre gett dem deras del.
De ska äga landet för alltid
och bo där i alla kommande generationer.
