1Sɛnea Awurade de nʼabufuwhyew mununkum
akata Ɔbabea Sion so ni?
Watow Israel anuonyam
afi ɔsoro abɛhwe fam;
wankae ne nan ntiaso
wɔ nʼabufuw da no.
2Awurade annya ahummɔbɔ
na wamene Yakob atenae nyinaa;
nʼabufuwhyew mu, wadwiriw
Yuda Babea abandennen no agu fam.
Wagu nʼahenni ne ne mmapɔmma
ho fi.
3Ɔde abufuwhyew atwitwa
Israel mmɛn nyinaa.
Wayi ne bammɔ
wɔ bere a atamfo no reba.
Wasɔ wɔ Yakob mu sɛ ogyatannaa
a ɛhyew biribiara a atwa ho ahyia.
4Wapema ne bɛmma sɛ ɔtamfo;
ne nsa nifa ayɛ krado.
Te sɛ ɔtamfo no, wakunkum
wɔn a wɔyɛ fɛ wɔ ani so nyinaa;
wahwie nʼabufuwhyew sɛ ogya
agu Ɔbabea Sion ntamadan so.
5Awurade ayɛ sɛ ɔtamfo;
wamene Israel.
Wamene nʼahemfi nyinaa
asɛe nʼabandennen.
Wama awerɛhowdi ne agyaadwotwa adɔɔso
ama Yuda Babea.
6Wama nʼatenae ada mpan sɛ turo;
wasɛe nʼaguabɔbea.
Awurade ama Sion werɛ afi
nʼafahyɛ ne homenna;
nʼabufuwhyew mu no
wabu ɔhene ne ɔsɔfo animtiaa.
7Awurade apo nʼafɔremuka
na wagyaa ne kronkronbea mu.
Ɔde nʼahemfi afasu
ahyɛ nʼatamfo nsa.
Wɔteɛ mu wɔ Awurade fi
te sɛ afahyɛ da.
8Awurade sii nʼadwene pi sɛ ɔbɛsɛe
Ɔbabea Sion fasu a atwa ne ho ahyia no.
Ɔde susuhama too ho
na wannyae ɔsɛe no.
Ɔmaa pie ne afasu dii abooboo;
wɔn nyinaa sɛee.
9Nʼapon amem fam;
wɔn adaban nso, wabubu mu asɛe no.
Ne hene ne ne mmapɔmma, watwa wɔn asu kɔ amanaman no mu,
mmara nni hɔ bio,
na nʼadiyifo nnya anisoadehu a
efi Awurade hɔ bio.
10Ɔbabea Sion mpanyimfo
tete fam ayɛ komm;
wɔde mfutuma agu wɔn tirim
afurafura atweaatam.
Yerusalem mmabaa
asisi wɔn ti ase.
11Mʼani rentumi nnyae nisutew,
me yafunu mu retwa me,
me koma retew atɔ fam,
efisɛ wɔasɛe me nkurɔfo,
efisɛ mmofra ne mmotafowa totɔ piti
wɔ kuropɔn no mmɔnten so.
12Wobisa wɔn nanom se,
“Ɛhe na brodo ne nsa wɔ?”
Bere a wɔtotɔ beraw sɛ apirafo
wɔ kuropɔn no mmɔnten so,
bere a wɔn nkwa resa
wɔ wɔn nanom abasa so.
13Asɛm bɛn na metumi aka ama wo?
Dɛn ho na metumi de wo atoto,
Ɔbabea Yerusalem?
Dɛn na metumi de asusuw wo,
de akyekye wo werɛ,
Sion Babea Ɔbabun?
Wʼapirakuru so sɛ po.
Hena na obetumi asa wo yare?
14Wʼadiyifo anisoadehu
yɛ atoro a so nni mfaso;
wɔanna mo amumɔyɛ adi
ansiw mo nnommumfa ano.
Nkɔmhyɛ a wɔde maa mo no
yɛ atoro ne nnaadaa.
15Wɔn a wotwa mu wo kwan so nyinaa
bobɔ wɔn nsam gu wo so;
wodi wo ho fɛw na wɔwosow wɔn ti
gu Yerusalem Babea so ka se,
“Eyi ne kuropɔn a na wɔfrɛ no
ahoɔfɛ a edi mu no?
Asase nyinaa anigyede no ni?”
16Wʼatamfo nyinaa baa wɔn anom
tɛtrɛɛ tia wo;
wɔserew na wɔtwɛre wɔn se
na wɔka se, “Yɛamene no.
Da a na yɛretwɛn no ni;
Yɛatena ase ahu.”
17Awurade ayɛ nea ɔhyehyɛe;
wama nʼasɛm a
ɔhyɛɛ dedaada no aba mu.
Watu wo agu a wanhu wo mmɔbɔ,
wama ɔtamfo no ani agye
wama wʼatamfo no mmɛn so.
18Nnipa no koma
su frɛ Awurade.
Ɔbabea Sion afasu,
momma mo nusu nsen sɛ asubɔnten
awia ne anadwo;
munnye mo ahome
momma mo ani nso nnya ɔhome.
19Sɔre, su dennen anadwo,
ɔdasu mu mfiase;
hwie wo koma mu nsɛm sɛ nsu
gu Awurade anim.
Ma wo nsa so kyerɛ no
wo mma nkwa nti,
wɔn a ɔkɔm ama wɔatotɔ beraw
wɔ mmɔnten so.
20“Hwɛ na dwene ho, Awurade:
Hena na wode no afa saa ɔkwan yi so pɛn?
Ɛsɛ sɛ mmea we wɔn yafunumma nam ana,
mma a wɔahwɛ wɔn?
Ɛsɛ sɛ wokunkum ɔsɔfo ne odiyifo
wɔ Awurade kronkronbea ana?
21“Mmofra ne mpanyin da adabum
wɔ mmɔnten so mfutuma mu so,
me mmerante ne mmabaa
atotɔ wɔ afoa ano.
Woakum wɔn wɔ wʼabufuwda;
woayam wɔn na woannya ahummɔbɔ.
22“Sɛnea wotoo wo nsa frɛ wɔ aponto da no,
saa ara na wofrɛfrɛɛ
amanehunu fii afanan nyinaa tiaa me.
Awurade abufuw da no,
obiara anguan na anka obiara:
wɔn a mehwɛɛ wɔn na metetew wɔn no,
me tamfo adwerɛw wɔn.”
Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk
1Hur har inte Herren i sin vrede
höljt dotter Sion i mörka moln!
Från himlen har han slungat
Israels härlighet ner till jorden.
Han tänkte inte ens på sin fotpall
på sin vredes dag.
2Skoningslöst har Herren skövlat
alla Jakobs boningar,
i sin vrede har han brutit ner
dotter Judas fästningar.
Han har slagit kungariket och dess furstar till marken
och vanärat dem.
3I vredens hetta har han brutit ner
Israels stolta makt,
dragit tillbaka sin beskyddande hand
när fienden kom
och brunnit i Jakob som en eld
vars lågor förtärde allt som fanns.
4Han har spänt sin båge som en fiende
redo att skjuta.
Som en ovän har han dödat allt
som var behagligt att se på.
Över dotter Sions tält
har han öst ut sin vrede som en eld.
5Herren har blivit som en fiende,
han har skövlat Israel
och alla dess palats,
han har förstört dess fästningar.
Dottern Juda har han fyllt
med stor sorg och klagan.
6Han har ödelagt sin egen boning
som ett bräckligt skjul,
ja, sin egen helgedom har han förstört.
Herren har låtit Sion glömma
sina högtider och sabbater.
I sin rasande vrede har han avsatt
både kung och präst.
7Herren har förkastat sitt altare
och övergett sin helgedom.
Palatsmurarna har han
överlämnat åt fiender.
Det har höjts ett rop i Herrens hus
som på en högtidsdag.
8Herren har bestämt sig
för att förstöra dotter Sions murar.
Han har spänt ut mätsnöret
och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.
Han har fått vallar och murar att klaga,
och tillsammans har de nu rasat samman.
9Stadens portar har sjunkit ner i jorden,
hennes bommar har han brutit sönder och krossat.
Hennes kung och furstar
lever bland främmande folk.
Lagen har övergivits,
och profeterna får inte längre några syner från Herren.
10Dotter Sions äldste
sitter tysta på marken.
De har kastat stoft på sina huvuden,
de är klädda i säcktyg.
Jerusalems unga kvinnor
har böjt sina huvuden mot jorden.
11Mina ögon är utmattade av gråt,
mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
på stadens gator.
12De frågar sina mödrar
var bröd och vin finns,
och de segnar ner
likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
i sina mödrars armar.
13Vad ska jag säga om dig?
Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
Vem kan bota dig?
14Dina profeter har sett syner för dig
som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
falska och förledande.
15Alla som går vägen förbi
klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”
16Alla dina fiender gapar åt dig.
De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”
17Herren har gjort som han har planerat.
Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
och gett dina ovänner makten.
18Ropa högt till Herren,
klaga, dotter Sion,2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.
låt dina tårar rinna som en flod,
dag och natt.
Unna dig ingen ro,
låt inte dina ögon vila.
19Gå upp och ropa i natten,
i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
i varje gathörn.
20”Se, Herre, tänk på
vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
som de fött till livet?
Ska präster och profeter
dödas i Herrens helgedom?
21Unga och gamla ligger på marken,
på gatorna,
mina unga män och kvinnor
har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
du har slaktat dem skoningslöst.
22Som till en högtidsfest
inbjöd du förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag
kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
har fienden dödat.”
