Akuapem Twi Contemporary Bible

Kwadwom 1:1-22

1Sɛnea kuropɔn no adan amamfo ni,

kuropɔn a anka nnipa ahyɛ no ma!

Adɛn nti na wayɛ okunafobea a

kan no na anka ɔyɛ ɔkɛse wɔ amanaman no mu?

Nea na ɔyɛ ɔhemmea wɔ amantam no mu no

abɛyɛ afenaa nnɛ.

2Osu yayaayaw anadwo,

nusu sensan nʼafono so.

Nʼadɔfo nyinaa mu no,

obiara nni hɔ a ɔkyekyee ne werɛ.

Ne nnamfonom nyinaa ayi no ama

Wɔayɛ nʼatamfo.

3Amanehunu ne adwumaden akyi no,

Yuda kɔ nnommum mu.

Ɔte amanaman no mu

na onni ahomegyebea.

Wɔn a wɔtaa no nyinaa ato no

wɔ nʼahokyere mu.

4Akwan a ɛkɔ Sion no resu,

efisɛ obiara nkɔ nʼafahyɛ ase.

Nʼapon nyinaa adeda mpan,

na nʼasɔfo si apini,

ne mmabaa di yaw,

na ɔwɔ yawdi a mu yɛ den mu.

5Nʼatamfo abɛyɛ ne wuranom;

wɔn a wɔne no ayɛ adɔm ho adwo wɔn.

Awurade ama awerɛhow aba ne so

nʼamumɔyɛ bebrebe nti.

Ne mma kɔ nnommum mu.

Wɔayɛ nneduafo ama ɔtamfo.

6Anuonyam nyinaa atu

afi Ɔbabea Sion so kɔ.

Ne mmapɔmma ayɛ sɛ aforote

a wonnya adidibea;

na wɔde mmerɛwyɛ aguan

wɔ wɔn ataafo anim.

7Nʼamanehunu ne akyinkyinakyinkyin nna mu no,

Yerusalem kae ademude nyinaa

a na ɛwɔ no wɔ nna a atwa mu no mu.

Ne nkurɔfo kɔtɔɔ ɔtamfo no nsa mu no,

na obiara nni hɔ a ɔbɛboa no.

Nʼatamfo de wɔn ani hwɛɛ no

na wɔserew ne sɛe.

8Yerusalem ayɛ bɔne kɛse

enti ne ho agu fi.

Wɔn a wodi no ni no sopa no,

efisɛ wɔahu nʼadagyaw;

ɔno ankasa gu ahome

na ɔdan nʼani.

9Nʼafideyɛ atu aka ne ntade mu;

wannwene ne daakye ho.

Nʼasehwe yɛ nwonwa;

obiara ankyekye ne werɛ.

Awurade, hwɛ mʼamanehunu,

efisɛ ɔtamfo adi nkonim.”

10Ɔtamfo no de ne nsa too

nʼademude nyinaa so;

ohuu sɛ amanaman

rehyɛn ne kronkronbea hɔ,

nnipa a woabra sɛ

wɔnnhyɛn wʼasafo mu no.

11Ne nkurɔfo nyinaa si apini

bere a wɔrehwehwɛ aduan;

wɔde wɔn ademude sesa aduan

de nya ahoɔden.

“Awurade, hwɛ na dwene me ho,

efisɛ wobu me animtiaa.”

12“Ɛmfa mo ho ana, mo a mutwa mu wɔ hɔ nyinaa?

Monhwɛ na munhu.

Ɔyaw bi wɔ hɔ a ɛte sɛ me de

a wɔma ɛbaa me so yi,

nea Awurade de baa me so

wɔ nʼabufuwhyew da no ana?

13“Ɔsomaa ogya fii ɔsoro,

ma ɛbaa me nnompe mu.

Osum afiri maa mʼanan

na ɔsan me kɔɔ mʼakyi.

Ɔyɛɛ me pasaa,

metɔɔ beraw da mu nyinaa.

14“Woakyekyere me bɔne ahyɛ konnua mu;

ɔde ne nsa nwen bɔɔ mu.

Wɔde asɛn me kɔn mu

na Awurade atwe mʼahoɔden.

Ɔde me ahyɛ wɔn a

merentumi nnyina wɔn anim no nsa.

15“Awurade apo

akofo a wɔwɔ me ntam nyinaa;

wafrɛ asraafo atia me

sɛ wɔmmɛdwerɛw me mmerante.

Awurade atiatia Ɔbabea Ɔbabun Yuda so

wɔ ne nsakyiamoa mu.

16“Eyinom nti na misu

na nusu aguare me.

Obiara mmɛn a ɔbɛkyekye me werɛ,

nea ɔbɛhyɛ me honhom den nni hɔ.

Me mma agyigya

efisɛ ɔtamfo no adi nkonim.”

17Sion trɛw ne nsa mu

nanso obiara nni hɔ a ɔbɛkyekye ne werɛ.

Awurade ahyɛ ama Yakob se

ne mfɛfo bɛyɛ nʼatamfo;

Yerusalem abɛyɛ

afide wɔ wɔn mu.

18Awurade yɛ ɔtreneeni,

nanso manni nʼahyɛde so.

Muntie, mo amanaman nyinaa

monhwɛ me yaw.

Me mmerante ne mmabaa

kɔ nnommum mu.

19“Mefrɛɛ mʼadɔfo

nanso woyii me mae.

Mʼasɔfo ne me mpanyimfo

ase tɔree wɔ kuropɔn no mu,

bere a wɔrehwehwɛ aduan adi

na wɔanwuwu.

20“Awurade, hwɛ me mmɔbɔ!

Meredi yaw wɔ me mu,

na me koma mu nso minni ahotɔ,

efisɛ mayɛ otuatewfo kɛse.

Afoa hyɛ me awerɛhow wɔ abɔnten so;

ofie nso yɛ owu nko ara.

21“Nnipa ate mʼapinisi,

nanso obiara nni hɔ a ɔbɛkyekye me werɛ.

Mʼatamfo nyinaa ate mʼamanehunu

wɔn ani gye nea woayɛ no ho.

Ma nna a woahyɛ no mmra

sɛnea wɔbɛyɛ sɛ me.

22“Fa wɔn atirimɔdensɛm nyinaa si wʼanim;

na wo ne wɔn nni

sɛnea wo ne me adi;

esiane mʼamumɔyɛ no nti.

Mʼapinisi dɔɔso

na me koma abotow.”

Swedish Contemporary Bible

Klagovisorna 1:1-22

Första klagosången över Jerusalem1:0 1:1 Kap. 1—4 består av sånger där varje vers börjar i turordning med en bokstav ur det hebreiska alfabetets 22 bokstäver, i kap. 3 tredubblat. Femte och sista sången avviker från mönstret och utgör en bön. Städer, i Klagovisorna Jerusalem, presenteras ofta i poetiska texter i femininform.

1Se, så övergiven hon sitter,

den folkrika staden!

Som en änka har hon blivit,

hon som var så stor bland folken.

Ländernas drottning

har blivit en slavinna.

2Hon gråter bittert i natten,

hennes kinder blir våta av tårar.

Bland alla vänner som älskade henne

finns nu ingen som tröstar henne.

Alla har svikit henne

och blivit hennes fiender.

3Juda har förts bort i landsflykt

efter förnedring och hård slavtjänst.

Nu bor hon bland andra folk

och finner ingen ro.

Alla hennes förföljare hann ifatt henne,

och ingen flyktväg fanns.

4Vägarna till Sion sörjer,

för ingen kommer till högtiderna.

Alla hennes stadsportar är övergivna.

Hennes präster suckar,

och hennes unga kvinnor jämrar sig,

själv sörjer hon bittert.

5Hennes ovänner har tagit makten,

hennes fiender är trygga.

Herren har straffat henne

för hennes många synder,

hennes barn har drivits bort i fångenskap,

bortförda av fienden.

6Sion har förlorat all sin prakt.

Hennes furstar är som hjortar

som inte funnit bete,

kraftlösa tvingades de fly

undan sina förföljare.

7I sin misär och hemlöshet

minns Jerusalem alla de skatter

som hon ägde

i gångna tider.

När hennes folk föll i fiendens hand

kom ingen till hennes hjälp.

Motståndarna såg på henne

och skrattade åt hennes undergång.

8Jerusalem har begått svåra synder

och därför orenat sig.

Alla de som ärat henne

föraktar henne nu

när de ser henne naken.

Hon suckar och vänder sig bort.

9Orenhet fläckar hennes kläder.

Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig.

Hon har sjunkit ofattbart djupt,

och ingen finns som tröstar henne.

Herre, se mitt elände,

fienden triumferar!”

10Motståndaren har räckt ut sin hand

efter alla hennes skatter.

Hon har sett främmande folk

träda in i hennes helgedom,

de som du hade förbjudit

att komma in i din församling.

11Hela hennes folk suckar

och letar efter bröd.

De byter sina skatter mot mat

för att hålla sig vid liv.

”Se, Herre,

se hur föraktad jag är!”

12”Betyder detta ingenting för er,1:12 Grundtextens innebörd är osäker.

alla ni som passerar här längs vägen?

Se, och tänk efter, om ni någonsin sett en plåga

som är lik den som kommit över mig,

den som Herren har låtit drabba mig

på sin brinnande vredes dag.

13Han har sänt en eld från höjden,

skickat ner den ända in i mitt innersta.

Han har brett ut ett nät för mina fötter,

vänt sig bort från mig

och lämnat mig övergiven,

sjuk och svag dagen lång.

14Till ett ok har mina synder vävts samman,

hans hand knöt ihop dem

och lade dem över min nacke.

Han har tagit all min kraft ifrån mig

och överlämnat mig åt dem

som jag inte kan stå emot.

15Herren har förkastat

alla kämpar som förr fanns hos mig.

Han har kallat samman en armé mot mig

för att krossa mina unga män.

Som i en vinpress har Herren trampat

jungfrun, dottern Juda.

16Därför gråter jag,

tårarna strömmar från mina ögon.

Långt borta från mig är den som kunde trösta

och ge mig ny livslust.

Mina barn är utblottade,

för min fiende har tagit över.”

17Sion sträcker ut sina händer,

men ingen tröstar henne.

Herren har uppbådat

alla Jakobs grannfolk som hans fiender.

Jerusalem har blivit

som något orent bland dem.

18Herren är rättfärdig,

för jag var upprorisk mot hans bud.

Lyssna nu, alla folk,

och se min plåga!

Mina unga kvinnor och män

har förts bort i fångenskap.

19Jag kallade på mina älskare,

men de svek mig.

Mina präster och äldste

gick under i staden

medan de letade efter något att äta

för att hålla sig vid liv.

20Herre, se, jag är i nöd!

Mitt inre är i uppror,

mitt hjärta vänder sig inom mig,

så upprorisk som jag varit.

Ute har svärdet gjort mig barnlös,

och inomhus finns bara död.

21Man hör hur jag suckar,

men ingen finns som tröstar mig.

Alla mina fiender har hört om min olycka

och gläds över att du har gjort så här.

Den dag som du förkunnat har du låtit komma,

men för dem ska det gå som för mig.

22Låt all deras ondska komma inför dig,

och gör med dem

så som du har gjort med mig

för alla mina synders skull.

Mina suckar är många

och mitt hjärta är tungt.”