โยบ 39 – TNCV & NUB

1Kan du jaga byte åt lejonhonan

och stilla lejonungarnas hunger,

2där de kryper ihop i sina hålor

eller ligger och väntar bland snåren?

3Vem är det som skaffar mat åt korpen,

när dess ungar skriker till Gud

och flaxar omkring hungriga?

4Vet du när39:4 Eller: hur. stengeten föder sina ungar,

och vakar du över hindens kalvning?

5Räknar du hur många månader de går havande,

vet du tiden när de ska föda?

6De böjer sig ner, föder sina ungar

och blir av med sin plåga.

7Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.

De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.

8Vem är det som släpper vildåsnan fri,

vem knyter upp dess band?

9Jag har gett den öknen som hem

och saltslätterna att bo på.

10Den ler åt stadens buller

och slipper höra pådrivarens rop.

11Bergskedjorna är dess betesmark.

Där söker den efter allt som är grönt.

12Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?

Skulle den stanna vid din krubba om natten?

13Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?

Skulle den dra harven efter dig i dalarna?

14Vågar du lita på den för dess enorma styrka,

överlåta ditt tunga arbete åt den?

15Kan du lita på att den för hem din skörd

och samlar den på tröskplatsen?

16Strutsen flaxar glatt med sina vingar,

men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.39:16 Grundtextens innebörd är osäker.

17Den lägger sina ägg på marken,

låter dem värmas i sanden

18och tänker inte på att någon kan trampa på dem

och vilda djur kan krossa dem.

19Den är hård mot sina ungar,

precis som om de inte var dess egna

och bryr sig inte om sin möda,

som var förgäves,

20för Gud har inte utrustat den med vishet

eller gett den förstånd.

21Men så snart den reser sig upp för att springa

skrattar den både åt häst och ryttare.

22Har du gett hästen dess styrka

eller klätt dess nacke med den yviga manen?

23Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan

och sprida skräck med sitt stolta frustande?

24Den skrapar med hoven,

gläds över sin styrka

och rusar fram mot väpnade styrkor.

25Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,

den ryggar inte tillbaka för svärdet.

26Runt omkring den viner pilar

och slår blixtrande spjut och lans.39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.

27Den skakar och är upphetsad,

rusar över terrängen,

in i striden när stridssignalen ljuder.

28Vid hornstöten gnäggar den högt,

vädrar strid redan på avstånd,

kommandorop och stridslarm.

29Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe

och breder ut sina vingar mot söder?

30Är det på din befallning som örnen flyger omkring

och bygger sitt bo på hög höjd?

31Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,

med klippbranten som sin fästning.

32Därifrån spanar den in sitt byte

och upptäcker det på långt håll.

33Dess ungar frossar i blod,

för där det slagna ligger, där finns örnen.

34Herren svarade Job:

35”Vill du tvista med den Väldige,

visa honom till rätta?

Nu får Guds anklagare svara honom!”

Jobs svar

36Då svarade Job Herren:

37Jag är ingenting,

hur skulle jag kunna finna några svar?

Jag sätter handen för munnen.

38Jag har talat både en gång och två gånger,

men inte kunnat svara.

Nu säger jag inget mer.