สุภาษิต 10 – TNCV & NUB

Thai New Contemporary Bible

สุภาษิต 10:1-32

สุภาษิตของโซโลมอน

1สุภาษิตของโซโลมอนมีดังนี้

ลูกฉลาดทำให้พ่อสุขใจยินดี

ส่วนลูกโง่เขลาทำให้แม่เศร้าใจ

2ทรัพย์สมบัติที่ได้มาอย่างทุจริตนั้นไม่จีรังยั่งยืน

แต่ความชอบธรรมช่วยกอบกู้ให้พ้นจากความตาย

3องค์พระผู้เป็นเจ้าไม่ทรงปล่อยให้คนชอบธรรมหิวโหย

และไม่ทรงปล่อยให้คนชั่วร้ายสมปรารถนา

4มือที่เกียจคร้านทำให้ยากจน

ส่วนมือที่ขยันหมั่นเพียรทำให้มั่งคั่ง

5ผู้ที่สะสมพืชผลในฤดูร้อนเป็นลูกที่รอบคอบ

ส่วนผู้ที่หลับใหลในฤดูเก็บเกี่ยวเป็นลูกที่ทำให้ขายหน้า

6พระพรอยู่เหนือศีรษะของคนชอบธรรม

แต่ความทารุณโหดร้ายไหลท่วมปากของคนชั่ว10:6 หรือแต่ปากของคนชั่วซุกซ่อนความโหดร้ายทารุณ

7ชื่อของคนชอบธรรมจะใช้เป็นคำอวยพร

แต่ชื่อของคนชั่วจะเสื่อมเสียไป

8จิตใจที่ฉลาดจะรับคำสั่งสอน

ส่วนคนโง่พูดพล่อยๆ ก็ถึงแก่หายนะ

9คนที่เดินอยู่ในทางเที่ยงตรงจะเดินอย่างมั่นคง

ส่วนคนที่เดินอยู่ในทางคดจะถูกเปิดโปง

10ผู้ที่ขยิบตาอย่างมีเลศนัยสร้างความเดือดร้อน

และคนโง่พูดพล่อยๆ ก็ถึงแก่หายนะ

11ปากของคนชอบธรรมเป็นบ่อน้ำพุซึ่งให้ชีวิต

แต่ปากของคนชั่วซุกซ่อนความโหดร้ายทารุณ

12ความเกลียดชังยั่วยุให้เกิดความแตกแยก

แต่ความรักบดบังความผิดทั้งมวล

13สติปัญญาพบได้จากริมฝีปากของผู้มีวิจารณญาณ

ส่วนไม้เรียวมีไว้หวดหลังคนไร้สามัญสำนึก

14คนฉลาดสั่งสมความรู้

แต่ปากของคนโง่นำไปสู่ความย่อยยับ

15ความมั่งคั่งของคนรวยเป็นเหมือนป้อมปราการของเขา

ส่วนความยากจนเป็นหายนะของคนจน

16คนชอบธรรมได้ชีวิตเป็นค่าจ้าง

ส่วนคนชั่วได้ความบาปและความตายเป็นสมบัติ

17ผู้ที่รับฟังคำสั่งสอนก็สำแดงทางสู่ชีวิต

ส่วนผู้ที่ไม่แยแสคำตักเตือนก็พาคนอื่นหลงผิด

18ผู้ที่ซ่อนเร้นความเกลียดชังมีริมฝีปากที่โกหก

ผู้ที่กระพือคำนินทาว่าร้ายเป็นคนโง่

19ไม่อาจหยุดความบาปได้ด้วยการพูดมาก

ผู้ที่รู้จักยั้งลิ้นของตนก็เป็นคนฉลาด

20ลิ้นของคนชอบธรรมคือเงินเนื้อดี

ส่วนจิตใจของคนชั่วก็ไม่ค่อยมีค่า

21ริมฝีปากของคนชอบธรรมหล่อเลี้ยงคนมากมาย

แต่คนโง่ตายเพราะขาดสามัญสำนึก

22พระพรขององค์พระผู้เป็นเจ้านำความมั่งคั่งมาให้

และไม่ได้ทรงแถมความทุกข์ร้อนมาด้วย

23คนโง่เพลิดเพลินกับการทำชั่ว

แต่ผู้มีความเข้าใจเพลิดเพลินในสติปัญญา

24สิ่งที่คนชั่วหวาดกลัวจะมาถึงเขา

ส่วนสิ่งที่คนชอบธรรมปรารถนาจะบรรลุผล

25เมื่อมรสุมพัดกระหน่ำ คนชั่วร้ายก็สิ้นไป

แต่คนชอบธรรมยืนหยัดมั่นคงเป็นนิตย์

26เหมือนน้ำส้มกับฟัน และควันกับตา

คนเกียจคร้านก็ทำให้ผู้ที่ใช้งานเขาขัดเคืองเช่นนั้น

27ความยำเกรงองค์พระผู้เป็นเจ้าต่อชีวิตให้ยืนยาว

แต่ปีเดือนของคนชั่วถูกตัดทอน

28ความหวังของคนชอบธรรมจบลงด้วยความปีติยินดี

ส่วนความหวังทั้งสิ้นของคนชั่วก็สูญเปล่า

29ทางขององค์พระผู้เป็นเจ้าเป็นป้อมปราการของคนไร้ที่ติ

แต่เป็นความหายนะของคนชั่ว

30คนชอบธรรมจะไม่มีวันถูกถอนรากถอนโคน

ส่วนคนชั่วร้ายจะอยู่บนโลกได้ไม่นาน

31ปากของคนชอบธรรมให้ปัญญา

แต่ลิ้นที่ปลิ้นปล้อนจะถูกตัดออก

32ริมฝีปากของคนชอบธรรมรู้ว่าอะไรเหมาะสม

ส่วนปากของคนชั่วรู้แต่สิ่งที่ตลบตะแลง

Swedish Contemporary Bible

Ordspråksboken 10:1-32

Salomos ordspråk

(10:1—22:16)

1Salomos ordspråk.

En vis son är sin fars glädje

men en dåraktig sin mors sorg.

2Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,

men rättfärdighet räddar från döden.

3Herren låter inte den rättfärdige hungra,

inte heller låter han den onde få det han vill ha.

4Lata händer gör människan fattig,

men flitiga händer för med sig rikedom.

5En vis son skördar på sommaren,

men en vanartad sover under skördetiden.

6Välsignelser kröner den rättfärdige,

men från den ondes mun flödar våld.

7Den rättfärdiges minne är en välsignelse,

men den ondes namn multnar bort.

8Den vise tar till sig förmaningar,

den som pratar strunt går det illa för.

9En människa med integritet vandrar i trygghet,

men den som går på orätta vägar råkar illa ut.

10Ett listigt blinkande med ögonen sårar andra,

pladder och tomt prat slutar i olycka.10:10 Andra raden här är lika med andra raden i v. 8. Enligt bl.a. Septuaginta lyder andra raden här: en rättfram tillrättavisning leder till frid.

11Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

men från de ondas mun kommer våld.

12Hat underblåser gräl,

men kärleken skyler alla brister.

13Vishet finns på den klokes läppar,

men den som saknar vett ska tuktas med ris.

14Den vise sparar på sin kunskap,

men dårens ord inbjuder till fördärv.

15Den rikes förmögenhet är hans fästning,

de fattigas armod blir deras fördärv.

16Vad den rättfärdige förtjänar leder till liv

men den ondes inkomst till synd.

17Den som tar till sig förmaning visar vägen till livet,

men den som struntar i tillrättavisning leder vilse.

18Den som döljer hat är en lögnare

och den som går med skvaller en dåre.

19Den mångordige får svårt att undvika synd,

men den vise förstår att styra sina läppar.

20Den rättfärdiges tal är rent silver,

men de ondas tankar är värdelösa.

21Den rättfärdiges tal ger vägledning åt många,

men dåren leds mot döden av sitt oförstånd.

22Det är Herrens välsignelse som gör någon rik,

egen möda lägger inget därtill.

23En dåres nöje består i att göra det skamliga,

den klokes i att vara vis.

24Det som den onde fruktar händer honom,

och vad de rättfärdiga hoppas på slår in.

25När en storm kommer, sveps den onde bort,

men den rättfärdige står fast förankrad i alla tider.

26Som syra för tänderna och rök i ögonen

är den late för den som anlitar honom.

27Herrens fruktan förlänger livet,

men de ondas år förkortas.

28De rättfärdiga kan se framåt med glädje,

men vad de ogudaktiga hoppas på blir till intet.

29Herrens väg är den rättfärdiges tillflykt

men fördärv för dem som gör orätt.

30De rättfärdiga ska aldrig vackla,

men de onda visas bort ur landet.

31Den rättfärdiges tal flödar av vishet,

men lögnarens mun ska tillslutas.

32Den rättfärdige vet vad som bör sägas,

men de ondas tal är bara fördärv.