Ang Kagandahan ng Bagong Templo
1-2Noong ika-21 ng sumunod na buwan,2:1-2 sumunod na buwan: sa literal, ikapitong buwan. sinugo ng Panginoon si Propeta Hageo para sabihin kina Zerubabel, Josue, at sa iba pang mga Israelitang nakabalik sa Israel: 3“Sino sa inyo ang nakakita ng kagandahan noon ng templong ito? Ano ngayon ang tingin ninyo rito kung ihahambing sa dati? Maaaring sabihin ninyo na balewala lang ito. 4Pero magpakatatag kayo! Ipagpatuloy ninyo ang paggawa ng templo dahil kasama ninyo ako, ang Makapangyarihang Panginoon. 5Ganito rin ang ipinangako ko sa inyong mga ninuno nang inilabas ko sila2:5 sila: sa Hebreo, kayo. sa Egipto. At ngayon, ang aking Espiritu ay mananatiling kasama ninyo, kaya huwag kayong matakot.
6“Ako, ang Panginoong Makapangyarihan, ang nagsasabi na hindi magtatagal ay minsan ko pang yayanigin ang langit at ang mundo, ang lupa at ang dagat. 7Yayanigin ko ang lahat ng bansa at dadalhin nila rito sa templo ang kanilang mga kayamanan. Kaya mapupuno ang templong ito ng mga mamahaling bagay. 8Sapagkat ang mga ginto at mga pilak ay akin. 9Magiging mas maganda ang bagong templo kaysa sa dati. At bibigyan ko ang lugar na ito2:9 ang lugar na ito: Ang templo o ang Jerusalem. ng kapayapaan at mabuting kalagayan sa buhay. Ako, ang Panginoong Dios, ang nagsasabi nito.”
Ang Pangako ng Dios na Pagpapala
10Nang ika-24 ng ikasiyam na buwan, noong ikalawang taon ng paghahari ni Darius, sinabi ng Panginoon kay Hageo, 11“Tanungin mo ang mga pari kung ano ang sinasabi ng kautusan tungkol sa bagay na ito: 12Halimbawa, may isang tao na may dalang sagradong karne2:12 sagradong karne: Ang ibig sabihin, karneng handog sa Dios. sa kanyang damit, at nasagi ito sa tinapay, sabaw, inumin, langis, o anumang pagkain, maaapektuhan ba ang mga ito ng pagkasagrado ng karne?” Sumagot ang mga pari, “Hindi.” 13Kaya nagtanong pa si Hageo, “Kung halimbawa, ang mga pagkaing nabanggit ay nasagi ng taong itinuturing na marumi dahil nakahipo siya ng patay, magiging marumi rin ba ang mga pagkaing iyon?” Sumagot ang mga pari “Oo.” 14Sinabi ni Hageo, “Ganyan din noon ang mga mamamayan ng Israel, sabi ng Panginoon. Noon anuman ang kanilang mga ginawa at mga inihandog ay marumi sa paningin ng Panginoon. 15Mula ngayon, isipin ninyong mabuti ang mga nangyari sa inyo bago ninyo umpisahan ang pagtatayo ng templo ng Panginoon. 16Sapagkat noon, kapag pumunta kayo sa mga bunton ng inyong mga trigo na umaasang makakaipon ng mga 20 takal, ang nakukuha ninyo ay sampu lang. At kapag pumunta kayo sa pisaan ng inyong ubas na umaasang makakakuha ng 50 galon, ang nakukuha ninyo ay 20 galon lang. 17Sinira ng Panginoon ang inyong mga pananim sa pamamagitan ng mainit na hangin, peste, at pagpapaulan ng yelo na parang mga bato, pero hindi pa rin kayo nagbalik-loob sa kanya. 18Ika-24 na araw ngayon ng ikasiyam na buwan, at ngayong araw na ito natapos ang pundasyon ng templo. Tingnan ninyo kung ano ang mangyayari mula sa araw na ito. 19Kahit wala nang natirang trigo, at wala nang bunga ang mga ubas at ang mga kahoy ng igos, pomegranata, at olibo, pagpapalain naman kayo ng Panginoon simula sa araw na ito.”
Ang Pangako ng Dios kay Zerubabel
20Nang araw ding iyon,2:20 Nang araw ding iyon: sa literal, Nang ika-24 na araw ng buwan na iyon. muling nagsalita ang Panginoon kay Hageo. 21Sinabi niya, “Sabihin mo kay Zerubabel na yayanigin ko ang langit at ang mundo. 22Ibabagsak ko ang mga kaharian at wawakasan ang kapangyarihan nila. Ibubuwal ko ang kanilang mga karwahe at ang mga sakay nito. Mamamatay ang mga kabayo at magpapatayan ang mga mangangabayo. 23At sabihin mo rin kay Zerubabel na aking lingkod na sa araw na iyon ay pamamahalain ko siya sa pamamagitan ng aking kapangyarihan, dahil siya ay hinirang ko. Ako, ang Panginoong Makapangyarihan, ang nagsasabi nito.”
Uppmuntran att slutföra arbetet på templet
1Det var den tjugofjärde dagen i sjätte månaden av Dareios andra regeringsår.2:1 Den 21 sept. 520 f.Kr.
2Den tjugoförsta dagen i sjunde månaden2:2 Den 17 okt. 520 f.Kr. kom Herrens ord genom profeten Haggaj: 3”Fråga ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och den rest av folket som finns kvar: 4’Finns det någon bland er som är kvar som såg detta tempel i dess forna härlighet? Och vad är det ni ser nu? Ser det inte ut för er som ingenting? 5Men var vid gott mod, Serubbabel! säger Herren. Var vid gott mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Var vid gott mod, allt folk i landet, säger Herren, och arbeta, för jag är med er, säger härskarornas Herre. 6Det var ett löfte jag gav er när ni drog ut ur Egypten, och min Ande förblir mitt ibland er. Var inte rädda.’
7För så säger härskarornas Herre: ’Inom en mycket kort tid ska jag skaka både himmel och jord och hav och land. 8Jag ska skaka om alla folk, och alla folks dyrbarheter ska föras dit2:8 Ev: De ska komma till alla folks dyrbarhet.Kan tänkas syfta på templet och utgöra en parallell till det som följer.. Jag ska fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Herre. 9Mitt är silvret och mitt är guldet, säger härskarornas Herre.
10Härligheten hos detta hus ska bli större än den som har varit, säger härskarornas Herre. På denna plats ska jag också ge frid, säger härskarornas Herre.’ ”
Välsignelser för ett orent folk
11På den tjugofjärde dagen i nionde månaden av Dareios andra regeringsår2:11 Den 18 dec. 520 f.Kr. kom Herrens ord till profeten Haggaj: 12”Så säger härskarornas Herre: ’Fråga prästerna vad lagen säger: 13Om någon bär heligt kött i sin mantelflik och fliken råkar komma i beröring med bröd eller kokt mat, vin, olja eller annan mat, blir då också detta heligt?’ ”
Prästerna svarade: ”Nej.”
14Då frågade Haggaj: ”Men om någon som blivit oren genom en död kropp råkar komma i beröring med något av allt detta, blir detta då orent?”
”Ja,” svarade prästerna, ”det blir orent.”
15Då sa Haggaj: ”Så är det med detta folk, så är det med denna nation inför mig, säger Herren. Så är allt som de gjort med sina händer, och det som de offrar här orent.
16Tänk nu efter hur det blir, från och med idag. Innan sten var lagd på sten i Herrens tempel, 17hur var det? Om någon kom till en sädeshög på tjugo mått, fanns där bara tio, och om någon kom till en vinpress på femtio mått, fanns där bara tjugo. 18Jag lät er säd drabbas av mjöldagg och mögel och slog ner ert arbete med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren. 19Tänk efter hur det blir, från och med i dag, den tjugofjärde dagen i nionde månaden, då grunden till Herrens tempel blev lagd. Tänk efter! 20Finns det någon säd kvar i logen? Ännu har varken vinstocken, fikonträdet, granatträdet eller olivträdet gett någon skörd.
Men från och med denna dag ska jag ge välsignelse.”
Serubbabel som Herrens sigillring
21Herrens ord kom denna dag, den tjugofjärde i månaden, en andra gång till Haggaj: 22”Säg till Serubbabel, ståthållaren i Juda: Jag ska skaka himmel och jord. 23Jag ska störta omkull kungatroner och göra slut på främmande kungadömens makt. Jag ska välta stridsvagnar och deras förare, både hästar och ryttare ska falla, den ene för den andres svärd.
24Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag ta dig, Serubbabel, Shealtiels son, min tjänare, säger Herren, och göra dig till min sigillring2:24 Sigillring stod för bekräftelse av ett dokuments giltighet och dess bärares samhörighet med den som gett ringen., för dig har jag utvalt, säger härskarornas Herre.”
