2 Cronica 1 – TCB & BDS

Tagalog Contemporary Bible

2 Cronica 1:1-17

Humingi si Solomon ng Karunungan

(1 Hari 3:1-15)

1Naging matatag ang paghahari ni Solomon na anak ni David sa kaharian niya dahil kasama niya ang Panginoon na kanyang Dios, at siyaʼy ginawa niyang makapangyarihan. 2Nakipag-usap si Solomon sa lahat ng mga Israelita – sa mga kumander ng mga libu-libo at daan-daang mga sundalo, sa mga hukom, sa lahat ng pinuno ng Israel, at sa mga pinuno ng mga pamilya. 3Pagkatapos, umalis si Solomon at ang lahat ng tao papuntang sambahan sa matataas na lugar1:3 sambahan sa matataas na lugar: Tingnan sa Talaan ng mga Salita sa likod. sa Gibeon, dahil naroon ang Toldang Tipanan ng Dios. Ang toldang ito ay ang ipinagawa ni Moises na lingkod ng Panginoon sa disyerto. 4Nang panahong iyon, nailipat na ni David ang Kahon ng Kasunduan ng Dios mula sa Kiriat Jearim papunta sa toldang inihanda niya para rito, doon sa Jerusalem. 5Ngunit ang tansong altar na ginawa ni Bezalel na anak ni Uri at apo ni Hur ay naroon pa sa Gibeon sa harap ng Tolda ng Panginoon. Kaya doon nagtipon si Solomon at ang lahat ng tao para magtanong sa Panginoon. 6Pagkatapos, umakyat si Solomon sa tansong altar sa presensya ng Panginoon sa Toldang Tipanan, at naghandog siya ng 1,000 handog na sinusunog.

7Nang gabing iyon, nagpakita ang Dios kay Solomon at sinabi sa kanya, “Humingi ka ng kahit ano at ibibigay ko ito sa iyo” 8Sumagot si Solomon, “Pinakitaan nʼyo po ng malaking kabutihan ang ama kong si David. At ngayon, ipinalit nʼyo ako sa kanya bilang hari. 9Kaya ngayon, Panginoong Dios, tuparin nʼyo po ang pangako nʼyo sa aking amang si David, dahil ginawa nʼyo po akong hari ng mga taong kasindami ng buhangin. 10Bigyan nʼyo po ako ng karunungan at kaalaman para mapamahalaan ko ang mga taong ito. Dahil sino po ba ang may kakayahang mamahala sa mga mamamayan ninyo na napakarami?”

11Sinabi ng Dios kay Solomon, “Dahil humingi ka ng karunungan at kaalaman sa pamamahala ng aking mga mamamayan na kung saan ginawa kitang hari at hindi ka humingi ng kayamanan, o karangalan, o kamatayan ng iyong mga kalaban, o mahabang buhay, 12ibibigay ko sa iyo ang iyong hinihingi. At hindi lang iyan, bibigyan din kita ng mga kayamanan at karangalan na hindi pa nakamtan ng sinumang hari noon at sa darating na panahon.”

13Pagkatapos, umalis si Solomon sa Toldang Tipanan doon sa sambahan sa matataas na lugar na nasa Gibeon, at bumalik sa Jerusalem. At naghari siya sa Israel.

Ang mga Kayamanan ni Solomon

(1 Hari 10:26-29)

14Nakapagtipon si Solomon ng 1,400 karwahe at 12,000 kabayo.1:14 kabayo: o, mangangabayo. Inilagay niya ang iba nito sa mga lungsod na taguan ng kanyang mga karwahe, at ang ibaʼy doon sa Jerusalem. 15Nang panahong siya ang hari, ang pilak at ginto sa Jerusalem ay parang ordinaryong mga bato lang, at ang kahoy na sedro ay kasindami ng ordinaryong mga kahoy na sikomoro sa mga kaburulan sa kanluran.1:15 kaburulan sa kanluran: sa Hebreo, Shefela. 16Ang mga kabayo ni Solomon ay nagmula pa sa Egipto1:16 Egipto: o, Muzur. Isang lugar malapit sa Cilicia. at sa Cilicia.1:16 Cilicia: sa Hebreo, Kue. Maaaring isang pangalan ng Cilicia. Binili ito sa Cilicia ng kanyang mga tagabili sa tamang halaga. 17Nang panahong iyon, ang halaga ng karwahe na mula sa Egipto ay 600 pirasong pilak at ang kabayo ay 150 pirasong pilak. Ipinagbili rin nila ito sa lahat ng hari ng mga Heteo at mga Arameo.1:17 Arameo: o, taga-Syria.

La Bible du Semeur

2 Chroniques 1:1-18

Le règne de Salomon

Le roi Salomon au haut lieu de Gabaon

1Salomon, fils de David, affermit son autorité sur son royaume, et l’Eternel, son Dieu, était avec lui et il lui donna un très grand prestige.

(1 R 3.4-15)

2Le roi convoqua tout Israël : les chefs de « milliers » et de « centaines », les juges, et les notables de tout Israël, les chefs de groupe familial. 3Salomon se rendit avec toute l’assemblée au haut lieu de Gabaon, car c’est là que se trouvait la tente de la Rencontre de Dieu que Moïse, le serviteur de l’Eternel, avait fabriquée dans le désert1.3 Voir Ex 36.8-38.. 4Mais le coffre de Dieu avait été transporté par David de Qiryath-Yearim à l’endroit que le roi lui avait préparé ; il avait, en effet, dressé pour lui une tente à Jérusalem1.4 Voir 1 Ch 13 ; 15.. 5Devant le tabernacle se trouvait l’autel de bronze qu’avait fabriqué Betsaléel, fils d’Ouri et petit-fils de Hour, et c’est cet autel que Salomon et l’assemblée recherchaient1.5 Voir Ex 35.30 à 36.1 ; 38.1-2..

6Le roi se rendit à l’autel de bronze devant l’Eternel, à la tente de la Rencontre, et il y offrit mille holocaustes.

Salomon reçoit de Dieu la sagesse, et la promesse de richesse et de gloire

7Cette nuit-là, Dieu apparut à Salomon et lui dit : Demande ce que tu désires que je t’accorde.

8Salomon répondit à Dieu : Tu as témoigné une grande bienveillance à mon père David et tu m’as fait régner à sa place. 9Maintenant, Eternel Dieu, veuille tenir la promesse que tu as faite à mon père David puisque tu m’as fait régner sur un peuple nombreux comme les grains de poussière de la terre1.9 Voir Gn 13.16 ; 28.14.. 10Accorde-moi donc maintenant la sagesse et la connaissance nécessaires pour que je sache comment me conduire à la tête de ce peuple. Car, qui pourrait gouverner ton peuple qui est si grand ?

11Alors Dieu dit à Salomon : Puisque c’est là le désir de ton cœur, et que tu ne demandes ni richesses, ni trésors, ni gloire, ni la mort de tes ennemis, que tu ne demandes même pas une longue vie, mais que tu demandes la sagesse et la connaissance nécessaires pour gouverner mon peuple sur lequel je t’ai fait régner, 12eh bien, je t’accorde la sagesse et la connaissance, et, de surcroît, des richesses, des trésors et la gloire comme n’en a jamais eus aucun roi avant toi et comme n’en aura aucun après toi.

13Après cela, Salomon quitta le haut lieu de Gabaon où il était allé devant la tente de la Rencontre, et il revint à Jérusalem. Il régna alors sur Israël.

La richesse et la gloire de Salomon

(1 R 10.26-29 ; 2 Ch 9.25-28)

14Salomon se procura des chars et des hommes d’équipage pour ses chars : 1 400 chars et 12 000 hommes d’équipage. Il les cantonna dans les villes de garnison ainsi qu’auprès de lui à Jérusalem. 15Le roi rendit l’argent et l’or aussi communs que les pierres à Jérusalem, et les cèdres aussi nombreux que les sycomores qui croissent dans la plaine côtière le long de la Méditerranée. 16Les chevaux de Salomon étaient importés d’Egypte par convois ; une caravane de marchands du roi allait les acheter par convois1.16 Autre traduction : à Qevé., contre leur prix. 17Chaque char qu’ils importaient d’Egypte coûtait 600 pièces d’argent et chaque cheval 150 pièces. Ces marchands en importaient dans les mêmes conditions pour tous les rois des Hittites et pour les rois de Syrie.

Salomon décide de bâtir le Temple

(1 R 5.15-30 ; 7.13-14)

18Salomon décida de bâtir un temple en l’honneur de l’Eternel et un palais royal pour lui-même.